Det går långsammare när man fjällvandrar med barnen. Och en myra på vägen kan vara mycket intressantare än utsikten över en dalgång.
Även små barn uppskattar friheten i fjällen och med rätt attityd och utrustning kan en vecka i Saltoluokta bli sommarens bästa minne. Men lämna prestationsångesten hemma, slå dig ner i gröngräset och njut av lata sommardagar med barnen bara fem centimeter från marken.
Med tåget är det enkelt att ta sig till fjällvärlden. Kliva ombord i Stockholm och vakna dagen efter i Gällivare innan du fortsätter med buss mot Ritsem och avslutar resan med båt över sjön Langas. På Saltoluokta Fjällstation bor du mitt i fjällen, så nära vattnet att bastun vid strandkanten faktiskt är närmre än närmsta fjäll. Med helpension i matsalen och boende runt knuten är fjällvistelsen så nära perfekt som det bara går. Nu återstår bara utelivet.
– Pappa, kan du ta nallen? frågar Kalle fyra år och kommer springande längs stigen. Han är stark som en björn och nyfiken som en räv. På pappas mage sitter lillasyster Hilda, sex månader gammal, i en bärsele och kvittrar som en liten fågel. Vi har fortfarande bara gått någon kilometer och det är redan lunch, men bara vetskapen om att vi faktiskt är i fjällen är tillräckligt uppfriskande för att lunchpaketet ska kännas välbehövligt. Att vandra med barn är ingen större skillnad mot att vandra på egen hand. Enda skillnaden är att det mesta går mer långsamt och att en myra på stigen kan vara minst lika intressant som ett fantastiskt ljus i en dalgång. Barnen trivs när föräldrarna trivs, så enkelt är det.
Fördelen med Saltoluokta är bortsett från det sköna läget att matsalen ligger vägg i vägg med både sällskapsrum och sovrum. När barnen blir trötta kan du enkelt fortsätta diskussionen i sällskapsrummet – eller som vi – ta desserten efter det att minsta barnet somnat. Bara en kilometer från fjällstationen ligger samelägret där kyrkkåtan är en speciell attraktion för minstingarnas fantasi. Att gifta sig i fjällen, kan man verkligen göra det?
Längs stigen genom björkskogen växer blåbärsriset högt och Kalle faller genast på knä och reser sig inte förrän munnen fått samma färg som blåbären.
– Det är härligt att vara i sommarfjällen, tycker du inte det? säger Kalle helt spontant.
Utanför huvudbyggnaden finns egentligen bara fyra stigar att välja emellan. En söderut längs Kungsleden, en annan västerut mot Pietsjaure, den tredje österut till samelägret och den fjärde mot sjön Langas. Kalle springer genast norrut, med pappa på släptåg mot sjön Langas.
– Det är inte långt pappa, jag lovar.
Hilda sover i vagnen utanför rummet och mamma Kristina sitter nersjunken med en bra bok i solen mot husväggen. Kalle hukar när han smyger längs stigen. ”Pappa, du måste vara tyst”.
Ett böjt träd blir en häxa och bakom myrstacken bor Ronja Rövardotters kompisar ”Rumpnissarna”.
Vid Langas är utsikten mot Stora Sjöfallet och Norge unik och i solljusets magi leker Kalle hotell medan jag själv omväxlande äter mat i restaurangen och serveras hallonsaft på rummet.
Totalt sett är det inte antalet tillryggalagda kilometer som räknas när man fjällvandrar med barn. I stället är det minimala upplevelser på fjället och njutfulla stunder i bastun som sitter kvar som stensäkra minnen. Vedbastun vid Langas är tyvärr bara öppen ett par dagar i veckan och även om elbastun i grannhuset är minst lika varm, är det svårt att slå känslan av när man kastar av sig kläderna och springer naken ut i fjällsjön. Med rätt vind, solljus och en portion äkta tilltro är det svårt att få en bättre dag i livet. Så vackert är det.