Vi ligger och väntar som barn natten före julafton. Vi väntar på varm lingondricka. När den kommer är det nämligen slut på den kalla natten på ishotellet i Jukkasjärvi.
Halv åtta gläntar äntligen en vänlig blondin på det tjocka draperiet som skiljer vårt isrum från iskorridoren. Ur en stor termos häller hon upp drycken som ryker i den femgradiga kylan. Sedan skyndar alla gäster i väg i underställ, med sovsäcken under armen, mot den väntande morgonbastun. Att övernatta i den kalla delen av ishotellet är
en ”once-in-a-lifetime experience” som amerikanerna i lobbyn konstaterar. Med betoning på ”once”.
Ishotellets framgångshistoria från ett litet konstprojekt till en internationell succé med 74 rum, imponerar. Tokyo–Jukkasjärvi är ingen ovanlig resrutt, och fransmän, tyskar, engelsmän och svenskar vimlar i lobbyn och får hjälp att checka in på sitt modersmål. Många antar utmaningen med en kall övernattning, men flera väljer att bo varmt i husen intill för att bara njuta av ishotellet som galleri.
Personalen är van vid turister som aldrig erfarit extrem kyla eller snö. Skoteroverall, skoterkängor, mössa och vantar finns att låna. Gästerna blir som en enda stor dagisgrupp i de grönsvarta overallerna.
Vi som ska övernatta i den kalla delen får en genomgång. ”Ha inte mer kläder på än ditt underställ, annars värmer din kroppsvärme inte upp sovsäcken”. ”På med mössa, ullstrumpor och hämta sovsäck och lakan precis innan du ska sova.”
Sedan får man hålla tummarna för att man inte ska bli kissnödig på natten. Då är det bara att hasta i väg till hotellets varma del.
Konstsviterna är fantasifulla och vackert utformade av olika konstnärer. Särskilt sviten ”Mush-room” med snövita, enmeterstora svampar är kul och populär bland besökarna. Egentligen spelar det ingen roll var man bor och vill man spara pengar kan man boka ett vanligt snörum. För på rummet vill man inte vara särskilt länge – det är ju så kallt. Och alla kalla rum är öppna mellan klockan 10 och 18, så det går att gå runt och njuta av konstsviterna i timmar.
Just det att man inte kan hänga på rummet är en nackdel. Ishotellet har tyvärr inte satsat på större rum med soffor för avkoppling i de varma delarna, utan gästerna är hänvisade till lobbyn och baren. Men å andra sidan inbjuder det till att delta i alla de aktiviteter som finns, som kurser i isskulptur, skotersafari eller turer med hundspann. Och till att äta gott.
Det finns tre alternativ: en barmeny i baren, buffé på hembygdsgården och en à la carte-meny i restaurangen. Hotellpatrullen testar restaurangen och konstaterar att ambitionen är hög, men att rödingen med queneller och blomkål kunde ha smakat mer, likaså majsröran till en annars perfekt stekt och mör ryggbiff. Höjdpunkterna blir naturligtvis när kalixlöjrommen serveras på en isbit, bruten i Torne älv och den alkoholfria älgörtsdrinken kommer med en diamantformad isbit, stor som en tennisboll. Frukosten är en ordinär hotellbuffé.
På kvällen efter middagen finns det inte mycket annat att göra än att titta på stjärnhimlen över älven och sedan avsluta i isbaren. Här serveras vodkadrinkar i glas av is till allt gladare och högljuddare tyskar och engelsmän. Skotten i kilt får blå knän av kylan.
Det märkliga är att när vi tassar upp vid tvåtiden på natten – under kristallkronorna av is och de gnistrande snökristallerna i pelarsalen – ser det ut som om det gått vilt till på natten. Drinkglasen ligger slängda runt omkring på golvet. Men vi har inte märkt något av partyt utan sovit gott på vår bädd av is, skumgummi och renskinn, isolerade av snön från både ljud och den värsta nattkylan.