Det vanliga sättet att spana in vilda djur i Afrika, är att skumpa omkring i en fyrhjulsdriven terrängbil. Det verkligt exklusiva, naturnära sättet är att glida fram sittandes på en elefantrygg.
Hittills har elefantalternativet varit dyrt. Men nu erbjuds möjligheten att rida elefant i den afrikanska bushen för en jämförelsevis billig penning i en viltpark knuten till nöjesparadiset Sun City i Sydafrika.
Det är en kort-kort introduktion, bara tre timmar med elefanterna, men är, ska det visa sig, en prisvärd upplevelse.
Sagt och gjort. Jag anländer till Pilanesberg Elephant Back-Safaris i en öppen fyrhjulsdriven terrängbil en solig förmiddag. Elefanthjorden syns på långt avstånd i det sydafrikanska höstlandskapet, där gräset redan är brunbränt och löven torra. Åsynen av dessa jättar får oss alla att rysa av spänning och välbehag.
- Nu finns det ingen återvändo, skojar guiden med mig och de spanjorer och portugiser jag anländer med.
De fem elefanterna står redan sadlade och beredda på att "gå till jobbet". Min första trevande fråga, innan vi sitter upp, är att försöka försäkra mig om att det här inte är någon genant kamouflerad cirkusaktivitet.
- De här elefanternas pappor och mammor gallrades ut i Zimbabwe på åttiotalet för att få ner populationen. Många av dem såldes till djurparker och cirkusar över hela världen. Men de här togs alla om hand på olika farmer. När de blev större föddes tanken att träna dem för safariutflykter, säger Brett Mitchell, chef för Elephant-Back Safaris.
I Zimbabwe finns det nära 100 elefanter som tränats upp - en process som tar ungefär tre år, uppger han.
- Vi ser i första hand till att elefanterna mår bra. Allt är organiserat kring dem. Elefanterna ska gilla vad de gör. I Zimbabwe hade vi dem i en öppen miljö. De kunde lämna oss om de ville. Det hände också några gånger, men de kom alltid tillbaka efter några dagar, säger Brett Mitchell.
Jag får nöjet att sitta på Chikwenyas rygg. Hon är likt de andra elefanterna 18 år - en pigg tonåring med en nätt matchvikt på 3.500 kilo. När hon är fullvuxen kommer hon att ha lagt ytterligare några ton på hullet.
Chikwenya är matriarken i gänget och därmed ledaren. De andra pysarna, alla en bit över två meter höga, är ungtjurar.
En speciell ramp har byggts så det faktiskt är lättare att sätta sig upp på en elefant än på en häst. Sadeln med tre stigbyglar är mjuk och behaglig. Och Chikwenya, känner jag omedelbart, är definitivt solid. Så den som har hästskräck behöver inte oroa sig.
Dessutom har jag hjälp av en kusk som sitter framför mig, Clement Sibanda. Han är också från Zimbabwe och känner sin elefant sedan tio år.
Vi traskar på i godan ro medan jag pumpar Clement Sibanda på information. Chikwenya följer en välanvänd stig. Hon stannar plötsligt och slänger snabeln runt ett knippe vildpärongrenar som var för lockande för att bara ignoreras.
- Elefanterna älskar vildpäronträd, säger elefantskötaren.
Han säger att Elephant Back-Safari har varit nästan fullbelagd sedan elefantritterna började.
Det är inte helt lätt att organisera elefantsafari. Elefanter har egentligen inte tid att knalla omkring med folk på ryggen. Allra helst inte i tvåskift som de gör här.
De måste sätta i sig 350 kilo löv och gräs för att få sin dagliga diet av vildpäronlöv och annat godis.
- Vi löser detta genom att förse elefanterna med 80 procent av deras mat, säger Clement Sibanda.
Det är en livslång affär att ge sig i lag med elefanter om man ska göra det på allvar. Det är inte hundår som gäller. En elefants medelålder är 65 år, vilket betyder att Chikwenya och resten av hjorden i snitt har 45 år kvar att leva.
Då måste man till exempel tänka på deras pensionering.
- När de blir äldre måste de få chansen att ta det lugnt, säger Brett Mitchell. Problemet är dock att en elefant behöver stora ytor. De tär hårt på sin omgivning.
Detta är också skälet till att Elephant Back Safaris inte har några längre safariturer med elefanterna. Det måste finnas rikligt med föda där elefanterna rastar.
Elefanter har blivit en storaffär i södra Afrika även för mindre nogräknade individer. För fyra år sedan dömdes två sydafrikaner och deras indonesiska elefanttränare till långa fängelsestraff för att ha misshandlat elefanter som de dresserade och sålde över hela världen.
I Sydafrika finns dock en relativt vaksam press som hittills slagit larm om sådant djurplågeri.
Den allt för korta elefantritten lider mot sitt slut. Det har inte, ska medges, varit någon höjdare ur safarisynvinkel. Vi såg några antiloper på avstånd. Det finns bland annat noshörningar och giraffer i parken. Däremot är vilda elefanter och kattdjur avskärmade från "våra" mer hemtama elefanter tills vidare.
- Det här är en testverksamhet för den sydafrikanska naturparksmyndigheten. De vill se att det funkar innan de släpper in oss i den större Pilanesbergparken, säger Brett Mitchell.
Bakom honom har elefanterna befriats från sina sadlar och selar. Nu går de och idisslar gräs vid ett fikonträd.