Den lilla staden Hermanus på Sydafrikas sydkust har en fantastisk natur, nära till vingårdar och golfbanor. Dessutom anses Hermanus vara den bästa platsen i världen för valskådning.
Val i sikte! Valutroparen, står ute vid klipporna och tutar i sitt kelphorn och turisterna, som vandrar på den slingriga stigen längs kusten, strömmar till och riktar kikare och kameror ut mot vattnet där en imponerande stor val ligger och solar sig med sin kalv.
Solen gassar från en blå himmel och almanackan visar på början av november. Det är försommar i Sydafrika. Den bästa tiden för att titta på valar är en sådan här dag, när det är fint och soligt och havet är något så när stilla, berättar Pasika Noboka, som är ortens valutropare. Under perioden juni till december rör han sig längs kustremsan för att med sina hornstötar tala om var valarna är synliga.
Han berättar att de flesta hanar redan simmat i väg mot Antarktis och att det nu mest är honor och deras kalvar som dröjer sig kvar och inväntar simturen söderut. Varje år kommer valarna till den skyddade bukten Walker Bay utanför Hermanus för att kalva och para sig. Bästa tid för att titta på valarna är under september, då det också äger rum en valfestival. Men även oktober är en bra valskådarmånad. Under högsäsong kan det finnas upp till två hundra valar i bukten!
Hermanus har ett 70-tal restauranger och kaféer. Framför ett stort glas skummande öl och en tallrik friterad bläckfisk kan man njuta både av den vidunderliga utsikten mot havet och de kringliggande bergen. Tvärs över bukten lyser de milslånga sandstränderna vita i solljuset.
Nära Hermanus ligger de världsberömda vingårdarna i den närliggande Hemel-en-Aardedalen som har ett utmärkt klimat för vindruvsodlingar. Om man vill ta sig över bergen till de stora vindistrikten kring Paarl, Franschhoek och Stellenbosch, så handlar det om knappt två timmars körning på bra och fantastiska bergsvägar. I stort sett alla vingårdar har öppet för vinprovning och försäljning.
Hermanus är en gammal fiskeby och badort dit förmögna vita, redan i början av 1900-talet, sökte sig om somrarna. Den vita prägeln finns kvar och vita utgör den absoluta merparten av de cirka 25 000 invånarna. Överallt ser man vita – vita som promenerar, vita som äter, vita på väg till bilarna, vita som tar det lugnt. De svarta sköter parkeringarna, städar gatorna, tömmer papperskorgarna och serverar på restaurangerna. I den närliggande kåkstaden Zwelihle bor de, cirka 35 000, i en bebyggelse och omgivning som står i total kontrast till de överdådiga villorna i Hermanus.