I gästböckerna som ligger framme på hotell, vingårdar, bed and breakfast-ställen och i djurparker ser man de svenska namnen och uppskattande kommentarerna allt oftare. Det är Tilda från Sala med gammeldags skrivstil, det är affärsmän med eleganta slängar från reservoarpennorna, det är hyrbilsresenärer och även ryggsäcksfolk som plitat ner sin förtjusning över service och låga priser.
Sydafrika lockar numera alla kategorier av turister. Men oavsett om de bott på lyxhotell eller haft en stram budget och övernattat i rustikare logier så är deras kommentarer nästan alltid desamma.
- Aldrig kunde vi tro att det var så här. Att det skulle se ut så här, kännas så här, säger de. Så vänligt, så öppet och så vackert.
De negativa bilderna från Afrika sitter djupt i omvärldens medvetande. Krig, svält, torka, flyktingar . . . Apartheidårens politiska förföljelser och isoleringen av Sydafrika gjorde bilden av landet mörk och dyster. Det finns ingen anledning att ens nu idyllisera ett land med stora sociala problem. Men ingen målar längre Sydafrika i bara svart eller vitt, här finns en stark tro på framtiden.
Det är förstås inte bara svenskar och andra skandinaver som lockas till det nya Sydafrika. Från hela Europa kommer resenärer i en ström som överträffat alla förväntningar. Amerikanerna har ännu inte börjat komma i stora grupper men det har asiaterna. De förefaller mer intresserade av shopping än av bad, natur och vilda djur. År 1995 ökade turismen med 42 procent jämfört med året innan. Över en miljon turister per år är ändå inte särskilt mycket med tanke på landets storlek och resurser. De närmaste fem åren väntas turistindustrin växa dramatiskt.
Det som starkt bidrar till att Sydafrika är ett så lockande resmål är att det till skillnad från de flesta andra afrikanska länder har en fungerande infrastruktur. Vägarna är oftast mycket bra. Rent av fantastiska om man jämför med svenska vägar. Järnvägarna är bra. Flyget är väl utbyggt, säkert och punktligt. Telefonerna fungerar.
Vad många inte inser är hur stort Sydafrika egentligen är. (Nära tre gånger Sverige.) Att riva av det på en vecka är omöjligt. De flesta svenska gruppresorna är på 14-16 dagar. Inte ens då hinner man se mer än en del av Sydafrika. Men det är en bra början.
För den som vill slippa ansvar för bokningar och planering finns det flera Sydafrikaresor som kostar från cirka 20 000 kronor per person. Resor, hotell, mat - allt. Det är förhoppningsvis hyfsad klass på de resorna. Börjar de i Johannesburg så går färden österut med buss till Krugerparken, därifrån ner genom Drakensbergen och Natal och sedan följer de den långa kusten med mil av sandstränder och via Garden Route når de Kapstaden.
Vill man slippa ifrån känslan av gruppresa och långsamma etapper i buss kan man på egen hand lägga upp en liknande rutt och få den både billigare och bättre.Dessutom går det att variera resandet med att hyra bil vissa sträckor och flyga andra.
Är man två som delar på kostnaderna kan man göra Johannesburg-Krugerparken-Kapstaden via den långa kusten och Garden Route med hyrbil billigare och intressantare än om man köper ett helt färdigt paket hemma. Det kräver lite mer planerande. Men kan säkert ge en tätare och mer givandekontakt med landet. Och att själv bestämma var man ska stanna och var man inte ska stanna är värt mycket.
Natten har kommit i Krugerparken. Lamporna har släckts, fläkten slutat snurra. Brasan som vi satt och åt middag framför i en halvcirkel har falnat. "Rangern" (tillsynsmannen) som eskorterade oss hem till tältet har försvunnit med sin ficklampa och sitt gevär. Han kommer tillbaka med te klockan fem i morgon bitti.
Tältets fönster och gavel består av myggnät. En skugga glider förbi därute. Vad var det? Nattens ljud kommer närmare. Grodornas konsert växer till ofattbar styrka. Lejonets plötsliga rytande är så nära att vi rycker till. En hanne kanske som talar om att här är hans revir.
Rytandet fortsätter länge, följer med in i halvdvalan som så småningom blir till sömn. Det är härligt! En lycka att ligga omgiven av denna nattliga kakofoni och intensiva verksamhet och känna sig totalt avspänd. Här är ursprungligheten. Omvärlden är långt borta. Det enda krav som vilar på mina axlar är att jag ska vakna i gryningen och gå ut och andas den mättade luften, så fyllig, så ren. Andas den? Jag dricker den och kan inte få nog.
Det är ett lån. Ett dyrt lån för en kort tid. Men värt vartenda öre tycker jag. Krugerparken är stort som Belgien. Det kostar bara några tior att åka in med bilen och köra runt på de fina vägarna. Du får stanna men inte gå ur bilen.
Säkert kommer du att se giraffer, zebror, hyenor, elefanter, babianer och olika slags gaseller och hjortar. Vid dammarna flodhästar och kanske krokodiler. Och om du har tur lejon. Kanske rent av en leopard.
Har du kunnat boka långt, långt i förväg så kanske du har övernattning i någon av byarna med gästhus med självhushåll. Men få kan planera så långt i förväg.
Ett dyrare sätt är att boka två nätter på något av de privata djurreservaten som ligger i Krugerparken. Det måste också numera göras åtminstone ett par månader i förväg. Och det är dyrt, närmare 2 000 kronor per person och dygn, men stämningen, maten och servicen är toppen. Och du kommer framför allt åt att se djuren från en öppen fyrhjulsdriven bil utan att först behöva sitta i bilkö. Och du kommer nära, nära.
Lejon med byte, jagande geparder, vaksamma bufflar. Har du en gång sett det ärdu såld. Sydafrika är inget Kenya med safari som massturism. Exklusiviteten kostar. Men två dygn räcker ofta för en rad stora upplevelser.
- Hit kommer fler och fler svenskar, säger Andrie i ett privatägt reservat i Timbavati. Jag slås av hur lika de är oss. Samma temperament, samma rättframhet och samma känsla för natur.
De privata reservaten i den del av Krugerparken som heter Sabi Sand rekommenderas i första hand. Chanserna att få se djuren är större där eftersom de olika parkernas tillsynsmän samarbetar via radio och deras bilar kan korsa ägargränser. Inga stängsel finns för övrigt kvar mellan statliga Krugerparken och de privata delarna av den.
Garden Route har blivit ett annat måste för researrangörerna. Det är den natursköna vindlande sträckan mellan naturreservatet Tsitsikamma förbi badorten Plettenburg Bay, staden Knysna med sin lagun, via Wilderness långa sanddyner till Mossel Bay. Här finns rester av de ursprungliga regnskogarna, här finns höga berg och djupa raviner. Och här finns en mängd trevliga ställen att övernatta på.
Här finns också, det kan vara värt att poängtera för tågälskarna, ett tåg i daglig trafik som fortfarande dras av ånglok. Mellan George och Knysna, två gången om dagen. Genom tunnlar och hisnande bergspass, över bron vid Kaiman-flodens mynning. Outeniqualand Preserved Railway är det stolta namnet på det tuff-tuff-tåget. Det finns andra tågupplevelser i Sydafrika, till exempel 6-dagarsturen med Union Limited Steam Railways. 3 850 kronor inklusive mat och logi.
Sen finns förstås tågen med guldkant, där man klär upp sig till middagen. Blue Train mellan Pretoria och Kapstaden. Numera också upp till Victoriafallen i Zimbabwe. Och privata Rovos Rail, upprustade ånglok och gamla vagnar. Men då kostar det riktigt mycket.
Plettenburg Bay är Sydafrikas riviera. Härliga sandstränder men ett ganska oskyldigt nattliv. Här har såväl potatisfarmare du Toit från Fristaten som kändisarna sina sommarhus.
För många av oss svenskar är sol och bad viktigast av allt. Att inte komma hem brun efter en semesterresa är uppenbarligen ett nederlag. Man ska därför inte sucka över att Sydafrika är så stort. Det betyder nämligen att landet har olika klimat inom sina gränser. Sommaren, oktober till april, är därför lämpad för besök längs södra kusten. Medan vintern, juni, juli och augusti, är perfekt för bad om man reser till Natalkusten.
Att glida fram längs Garden Route och dess grönska är kanske en större upplevelse för afrikaner vana vid brunbrända slätter än det är för oss nordbor. Jag tycker att en avstickare inåt landet är värd att göra. Till exempel till Graaff Reinet, staden som är en av landets äldsta och skapad till stor del av svenskättlingen Andries Stockenström, en man som hade stor betydelse i Kap. Han är för övrigt långt ifrån den enda svensken av betydelse i Sydafrikas historia.
I Graaff Reinet, där de gamla byggnaderna nu rustas upp, frågar de gamla tanterna nyfiket varifrån man kommer.
- Tänk så tiderna förändras, säger de där de sitter på förstutrappen och virkar. Ända från Sverige! Ja herre-je!
Man kan resa till Sydafrika utan att besöka Johannesburg. Men man kan inte stryka Kapstaden från resplanen. Med Taffelberget, vindistrikten och den trivsamt avspända atmosfären i stadskärnan har Kapstaden blivit Sydafrikas populäraste resmål.