I Hermanus i Sydafrika simmar rätvalarna så nära kusten att man kan studera dem från strandklipporna. Författaren och miljöjournalisten Peter Hanneberg har besökt en av världens bästa platser för valskådning.
Med lilla Hermanus på Sydafrikas sydkust är det något alldeles särskilt. Från klipporna intill centrum är utsikten fri över Walkers Bay och havet. Man anar nästan Antarktis bortom jordrundningen. Havsområdet närmast staden är marint reservat för att skydda valarna. Vid besöket i september är det full fart, det är högsäsong för den sydliga rätvalen, och besökare strosar fram och tillbaka längs klippranden i staden spanande med kikare.
Jag tar mig till strandklipporna vid Die Gang inte särskilt långt från centrum. Ute på den skrovliga graniten finns flera små grupper av besökare med höjda kikare som spanar efter rätvalarna. Och faktiskt, där är de. Efter en liten stunds väntan bryter en val havsytan med sin kalv, en annan i ensamt majestät.
Ett artkännetecken på håll är den tudelade, V-formade utblåsningen. Valarna tömmer lungorna genom två andningshål bakom huvudet. På kroppen, mest på huvudet, har de ljusa förhårdnader. De liknar kolonier av havstulpaner som respektlöst vuxit sig fast, som om valarna var båtskrov och inte levande varelser. Men havstulpanerna är naturliga, ett slags vårtliknande utväxter.
Den sydliga rätvalen är en hotad art med bara 4.000- 6.000 individer kvar i livet. Efter det att den skyddades internationellt 1929 har den ökat i antal, men inte så mycket som man skulle kunna vänta sig efter 70 års skydd. Omkring 1.700 individer besöker nu Sydafrikas vatten. De ökar med 7 procent per år.
Åter inne i Hermanus spricker luften av ett enträget tutande ljud. En lång trumpetton, sedan en kort, och en lång igen. På promenadstigen längs klippbranten nära Old Harbour står en exotisk uppenbarelse vid namn Pieter Classen och låter som en mistlur. På huvudet bär han en hatt som för tankarna till Tyrolen. Över rygg och bröst berättar ett sandwichplakat att han är ortens valropare, "Whale Crier of Hermanus".
Plakatet förklarar vad tonerna betyder. Kombinationerna av korta och långa toner upplyser om platserna i och kring Hermanus där den sydliga rätvalen observerats just denna dag.
Valroparen - den ende i världen uppger man stolt i turistreklamen - håller ett blåshorn av ovanligt slag mot läpparna. Den är hämtad från stränderna nedanför klipporna där en storvuxen, svart tång med ihåliga "stjälkar" sköljs upp i stora högar. Valarna brukar vältra sig i tången ute till havs. När den hamnat på landbacken torkar den i luften och kan användas som valtrumpeter direkt från naturen. En del trumpeter är korta och raka, andra är svängda, snirklade konstverk som ibland nästan slår knut på sig själva. En mer autentisk och okonventionell valspanare än roparen i Hermanus är nog svår att hitta.
Det har sin förklaring att Världsnaturfonden (WWF) korat Hermanus till en av världens tolv bästa platser för valskådning. Det är unikt att man slipper åka ut med båt. Här kan man titta på dem från stranden, ibland så nära som fem-tio meter. Det är också den enda platsen i världen där man kan lyssna på valarna genom en undervattensmikrofon samtidigt som man tittar på dem. Generellt sett är Sydafrika med sina 37 arter världens kanske allra mångsidigaste och mest givande land för valskådning.
Det är inte svårt att rekommendera valskådning i Hermanus till den som befinner sig i Västra Kapprovinsen under valsäsongen, som sträcker sig från vår högsommar in i november. I september håller Hermanus sin årliga festival för dessa magnifika djur. Orten lever tack vare valarna och den turism som de lockar hit, och valarna ökar tack vare detta intresse och skydd. Ekoturism modell bättre, dessutom tillgängligt för vem som helst, inte bara för modiga äventyrare.