Staden Bagamoyo har kallats "Ghost Town" för sina stora, historiskt intressanta koloniala hus som har förfallit. Nu håller lilla Bagamoyo på att bli ett kulturellt centrum igen, husen restaureras ett efter ett och turismen utvecklas.
Vägen från Tanzanias huvudstad Dar es Salaam är nyanlagd och tar bara en timme norrut. Man åker dit i "daladala" - små, fullpackade minibussar.
I Bagamoyo, vid stranden till Indiska oceanen, ligger College of Arts, en kulturskola byggd med Sida-stöd. Nu är den Östafrikas största teater.
Sista veckan i september varje år anordnas en kulturfestival med medverkande från regionen och hela Afrika. Ett enda stort förvirrat, jublande kaos i fem dagar. En kakafoni av trummor, dans, sång och röster.
Lärare och elever på kulturskolan ger lektioner i afrikansk dans åt danssugna turister. Svetten lackar och man skakar loss så gott det går.
På samma tomt ligger en skulpturskola som drivs ideellt av Svensk-tanzaniska föreningen. Under två hyddtak sitter elever och hugger skulpturer av olika välluktande träslag, som ebenholz och cocospalmens trä. Även här kan man få lektioner och hugga sina egna skulpturer.
På kvällarna har eleverna på skulpturskolan och kulturskolan ofta så kallad "beachfire", eld på stranden och fest med trummor, sång och dans i eldskenet. Det finns ständigt nya anledningar att ha fest på stranden på kvällarna. Vi somnar till extatiska trummor nästan varje natt.
Den afrikanska stjärnhimlen är annorlunda mot i Sverige. Den stora Venusstjärnan lyser nästan lika starkt som en liten sol. Man kan tro att den är en konstgjord satellit. Och den sura svenska "gubben i månen" ser i Tanzania ut som en leende förförisk kvinna.
Bagamoyo betyder på swahili "platsen där jag lämnar mitt hjärta". Som det poetiska namnet antyder var Bagamoyo en viktig utskeppningsplats för slavar under hundratals år. Slaveriet förbjöds i lag på 1870-talet - men upphörde inte i praktiken förrän 1922.
Slavkaravaner har passerat hamnen i Bagamoyo på väg till Zanzibar och vidare till arabländerna. Ett av de gamla historiskt intressanta husen, Caravan Seraj, är kringgärdat av en mur där slavkaravanerna hade rastställe. Det har nu renoverats och blivit museum.
I Bagamoyo finns Östafrikas första postkontor, den första katolska kyrkan och även rester av den första moskén i Östafrika, ända från 1100-talet. Här ligger också en gammal stenstad från 1800-talet, som har förfallit eftersom många av husägarna, ofta araber eller indier, lämnade sina hus vid självständigheten.
Nu restaureras delar av stadskärnan sakta men säkert. Louis Melin, byggnadsingenjör från Sverige, är en av entusiasterna. Han ligger bakom renoveringen av Caravan Seraj, den gamla marknadsplatsen och flera av husen där runtomkring.
När folk ser hur fina husen blir sprider sig entusiasmen och fler och fler kostar på sig att renovera sina hus, säger han.
Louis Melin kallas i folkmun för Mr Bagamoyo. Han är starkt förankrad här och har stått bakom många idéer som gagnat staden, som utbildningen av turistguider. Arkitektstuderande från Lunds Universitet har på hans initiativ förlagt sina u-landsstudier till Bagamoyo och bland annat ritat en stadsplan.
Min turistguide heter Ulimwengu Bandulila. Han har fantasifulla huvudbonader, en ny i stort sett varje dag. Det är ett afrikanskt mode för män. Han vill på detta sätt understryka sina afrikanska rötter, säger han. Han har sex månaders guideutbildning och talar utmärkt engelska.
Sandstranden är fantastisk och varierar i utbredning under dagen. När det blir flod stiger tidvattnet ända upp mot hotellets trappa. Ett bad i den salta Indiska oceanen är en upplevelse. Man flyter som en kork.
Ännu är Bagamoyo relativt orörd som turistort. Yrkesfiskarna huserar utmed hela stranden morgon och kväll, på väg ut eller in med sina vackra hembyggda båtar. De större fiskebåtarna kallas dhow och med dem kan man segla till Zanzibar på en dag. Eller till den stora djurparken Sadani några timmars färd norrut. Där kan man se elefanter bada och där finns flodhästar och krokodiler.
Den katolska missionsstationen i utkanten av Bagamoyo är den första i hela Östafrika. Här finns också ett slavmuseum. Slavepoken har präglat staden. Nästan alla har släktingar som varit slavar. Men det är fortfarande en känslig fråga och inget som invånarna gärna talar om.