Taxichauffören Rung styr den gamla Toyotan med lugna rörelser genom Hua Hins kvarter. Drivknutarna knarrar oroligt när däcken rullar över den gropiga vägen, men Rung försäkrar oss om att det inte är någon fara, det är bara en gammal bil.
Det är tidig morgon och vi är på väg till golfbanan Black Mountain, 20 minuter nordost om Hua Hin. Längs vägen möter vi orangeklädda buddistmunkar, tuk tuk-bilar, och herrelösa hundar.
Kontrasterna blir slående när vi kör in på Black Mountain. I klubbhuset glänser marmorgolv, på de massiva träborden i restaurangen står färska orkidéer och gräset på de böljande kullarna som utgör golfbanan är klippt i ett välordnat mönster.
Bakom anläggningen står svenska Byggmax grundare Stig Notlöv. Eftersom han numera lämnat vd-posten och bara sitter i styrelsen för byggföretaget kan han ägna i princip all sin tid åt de 18 hålen, de tillhörande 15 lyxvillorna och hundratalet lägenheterna på Black Mountain. Att han bestämde sig för att bygga en golfbana i Hua Hin har en ganska enkel förklaring.
– Jag gillar Hua Hin men jag tyckte inte att golfbanorna här var tillräckligt bra, så då byggde jag en egen, säger Stig Notlöv på bred Pajaladialekt.
Men projektet blev en stor utmaning. För att till exempel klara av bevattningen, som måste vara självförsörjande på golfbanor i Thailand, fick han börja med att gräva ut tre konstgjorda sjöar varav den största är 500 meter i diameter och 15 meter djup.
– Det sved lite i plånboken när vi fick plöja ner så mycket pengar på att bygga sjöar, innan vi ens kunde börja med banan. Men det var det värt, till och med den thailändska kungen var imponerad över systemet, säger Stig Notlöv.
Kungen är inte den enda som imponerats av banan vid foten av bergen – 2009 röstades Black Mountain fram som Thailands bästa mästerskapsbana och den fjärde bästa i hela Asien och Australien.
Solen har inte börjat bränna ordentligt när vi går ut vid åttatiden, men våra caddier har ändå sett till att skyla kropparna med heltäckande kläder, stora hattar, handdukar och fingervantar för att undvika den sol som vi själva dyrkar så mycket.
– Bunker left and right madame, säger min caddie Jung.
Vi står på första tee, redo att ta oss an banan där golfproffset Johan Edfors vann sin sjunde titel i mars när Black Mountain gjorde entré på Asientouren.
Mästerskapsbanan sätter oss på prov. Med sina snabba fairways, många vattenhinder och hungriga bunkrar tvingar Black Mountain till ständiga riskkalkyler. Tack och lov lär sig caddierna vårt spel snabbt.
– Go over water madame, you reach, no problem, säger Jung när vi står på sjätte hålet, en sluttande par femma med vy över hela dalen.
Caddiernas kunskaper på green är också ovärderliga. Det luriga bermudagräset är rejält nerklippt och unduleringarna framstår ofta som synvillor. Det är som om bergen runt omkring har så stark dragningskraft, så att även om det ibland ser ut att vara uppför så är det nedför.
Och det är kombinationen av svårlästa greener, vacker layout och perfekt finish som gör banan till ett måste i Hua Hin.
Väl hemma igen väntar en timmes massage. För 60 kronor pressar thailändskan Janta bort ömmande knutar runt skulderbladen och i någon slags dvala konstaterar jag belåtet att lyx är billigt i Thailand.
Efter en slapp dag på stranden, shopping på nattmarknaden och en ljuvlig skaldjursmiddag på en av Hua Hins många fiskrestauranger, så har det blivit dags för ännu en golfrunda.
Banyan ligger i bergen, tio minuter väster om stan. Innan det blev golfbana var här ananasplantage, något som tagits till vara. Varje hål har sin egen prydliga odling av den söta frukten som skördas en gång per år.
Banyan har en sagolik vy, med utsikt över berg vars skiftningar i nyanser bildar en akvarellmålning. En klar dag kan du se ända till Burma.
Det vilar något fridfullt över Banyan. Kanske är det tystheten som uppstår i den gryta som den ligger i. Kanske är det vindspelens klang från det lilla templet som ligger på en klippavsats över 13:e hålets tee. Där bor bara en munk och det är han som har välsignat banan och klubbhuset.
Tyvärr är inte våra golfbollar välsignade den här dagen. Banyan är en riktigt svår utmaning. De stora vattenhindren, fyllda av snårig vass, är svåra att beräkna. Alla hål är designade för att spela ”target golf” – att placera bollen är nyckeln till att lyckas, vilket gör att en revansch känns nödvändig. Och Banyan är en plats man gärna återvänder till.
Black Mountain och Banyan är två toppbanor i Hua Hin, men för den golffrälste finns här fem till att prova svingen på, varav både Palm Hills och Springfield håller hög klass.
Än så länge är det inte så högt tryck på banorna i Hua Hin, men en gissning är att det bara är en tidsfråga. Fler golfbanor är på gång och det är uppenbart att stan har som mål att bli ett av Asiens främsta golfresmål. Kanske det till och med redan är så.