Vi är ett helt litet gäng med barn och vuxna som åker på snorkeltur till Surin Island utanför Thailands västkust. Barnen är i olika åldrar – allt från förskolebarn till tonåringar. Alla tänker snorkla.

De små barnen börjar med att testa cyklop och snorkel en bit ut från stranden. Det kommer in havsvatten i näsan till en början. Och de tycker att det känns konstigt att andas i snorkeln.

Men efter några timmar har de vant sig.

Alla är redo med flytvästar på och flytbrädor i händerna när båten kör ut till ett rev.

Mira Öberg, 8 år, tar på sig cyklopögat, sätter sig på stegen ner i vattnet och tittar ner. Hon far upp igen:

– Det är massor av fiskar där nere. Jag såg en Dorisfisk!

Båten ligger för ankar och runt alla barn finns flera vuxna. Mira är upphetsad och tycker att det är lite läskigt med den helt nya världen som öppnar sig under ytan. Hon sitter gärna kvar på stegen och böjer ner huvudet under ytan lagom länge. När det blir för överväldigande tar hon upp huvudet igen och vilar ögonen på gröna öar och azurblå havsyta.

Eliot är bara tre år, men desto modigare. Han simmar med sin mamma och en lekledare runt båten och han har huvudet i vattnet nästan hela tiden. De äldre barnen klarar sig själva och kommer tillbaka till båten då och då för att berätta vad de sett för koraller och fiskar. Clownfiskar, kirurgfiskar och gyllene demsel lyckas vi känna igen. Men i övrigt talar vi med varandra i termerna ”stor fisk”, ”skimrande blå”, ”bläckfisk” eller bäst av allt; ”sköldpadda som simmar!”.

Efter en dryg timmes snorklade är alla trötta men väldigt tillfredsställda. Det är inte varje dag man upptäcker en helt ny värld.