Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Till fots runt kontrastrika Rangoon

Bästa sättet att se en stad är att gå. Kristoffer Törnmalm gjorde tre promenader – och en tågresa – genom Burmas största stad. Han mötte nyfikenhet, guldpagoder och flagnande kolonialbyggnader.

Promenad 1. Vandring genom kolonialkvarteren

En fransk kvinna klädd i linne tar av sig sin Panamahatt och rättar till de hornbågade glasögonen. I taket ovanför henne snurrar stora fläktar. Genom vingarnas sus hörs tonerna från burmesisk slagverksmusik.

Vi befinner oss i lunchmatsalen på Strand Hotel i centrala Rangoon.

Det är mer än ett halvt decennium sedan britterna styrde landet. Ändå tycks tiden innanför hotellets väggar ha stått still.

Det var här i de ekande salarna på ”The Strand” som brittiska affärsmän och tjänstemän umgicks under kolonialmaktens storhetstid. Men efter att britterna lämnade landet på 1940-talet bollades hotellet runt bland olika ägare och drevs slutligen i förfall. I en reseskildring från 1970-talet beskriver Tony Wheeler, grundare av Lonely Planet, Strand Hotel som ett allt annat än luxuöst hotell.

”Vid 23-snåret kan det hända att du känner dig ensam när du sitter där i hotellets lounge, med bara en och annan Strandråtta som kilar förbi”, skriver han.

Men nu är hotellet återigen fullt av flärd. Det mörka träet och de välklädda kyparna andas en gammaldags lyx. Det lockar många utländska turister som är beredda att betala dyrt för att tillbringa ett par nätter i den koloniala atmosfären.

Vi beställer restaurangens specialrätt, fisksoppan Mohinga, och njuter av hotellets svala luft innan vi ger oss ut i verkligheten igen. Utanför möts vi av dagens Rangoon. Män och kvinnor, iklädda traditionella kläder, sveper förbi med mobiltelefoner tryckta mot öronen. Längs Strand Road slåss trehjuliga taxicyklar och handdragna kärror med japanska lyxåk. En man bärandes på ett mobilt fruktstånd balanserar sin utrustning på ett långt bärok.

Rangoon är kontrasternas stad. En plats där gammalt möter nytt, där minnen av förtryck blandas med framtidstro.

Foto: Kristoffer TörnmalmDen gamla domstolen är rejält sliten.

Vi är på väg mot det nya Rangoon, och en drink högst uppe i skyskrapan Sakura Tower en kilometer norrut. Vårt första stopp på vandringen blir en av Rangoons lokala domstolar, ett pampigt mintgrönt sekelskifteshus med oktogon-formade gavlar.

Byggnaden är drabbad av ett massivt förfall. Den en gång vackra färgen har till stora delar vittrat bort och ersatts med stora mörka fuktfläckar. Lianliknande växter hänger ned över fasaden och på baksidan gapar ett bombhål från andra världskriget.

Vid ruinerna från nedslaget huserar små kaféer och matstånd där lunchande burmeser samlas. Det doftar kryddigt från de osande grillarna.

Vi fortsätter västerut på Strand Road förbi tullhuset och tar första höger ned på Maha Bandula Park Street. Även här är byggnaderna rejält förfallna: fukt har slitit bort originalfärgen från fasaderna och färgat väggarna gråsvarta. Där europeisk byggnadskonst tidigare stoltserade regerar nu ogräs och mossa.

Efter att den förra regeringen flyttade till den nya huvudstaden Naypyidaw lämnades de gamla myndighetsbyggnaderna i Rangoon till sitt öde. När sedan cyklonen Nargis drog in över Rangoon 2008 förstördes många av husen ytterligare. Flera av dem är i dag närmast fallfärdiga och i stort behov av upprustning.

Foto: Kristoffer TörnmalmBebyggelsen i centrala Rangoon är både vacker och i många fall rejält nedgången.

Rangoons slitna arkitektur fascinerar. Men minst lika intressant är det att insupa folklivet längs gatorna. Varje meter längs de breda gatorna innebär ett nytt intryck. Dofterna från grillar och kokande kittlar. Myllret på bokförsäljarnas bord. Det är mycket att se på och ta in. Men det gäller att ha ögonen med sig. Trottoarerna i Rangoon är ofta i mycket dåligt skick och risken att helt försvinna ner i ett hål är bokstavlig.

Foto: Kristoffer TörnmalmEn kvinna förbereder knippen med betelnöt som hon sedan ska sälja till förbipasserande på Mahabandoola road.

Innan vi närmar oss vår slutdestination tar vi en kort paus i den vackra Maha Bandula-parken. Den fuktiga värmen ligger tjock över staden. Med en flaska iskallt vatten i händerna låter vi ryggarna vila mot parkens obelisk. Här har man perfekt utsikt över några av stadens pampiga vyer: Rangoons rådhus och stadens högsta domstol med sitt vackra klocktorn.

I parken råder ett välbehövligt lugn. På gräset ligger unga kärlekspar i skuggan av de välansade buskarna. Några munkar iklädda orangea kåpor slår sig ned i skuggan. I bakgrunden ger en minaret ifrån sig ett monotont mässande som ekar mellan de gamla byggnaderna.

Efter en välbehövlig paus fortsätter vi över den breda gatan Maha Bandula Road, tidigare kallad Dalhouise Street efter Indiens generalguvenör Lord Dalhousie, och fortsätter norrut. Stadsbilden förändras snabbt. De koloniala byggnaderna byts mot höga bostadshus och kommersiella fastigheter. Arvet från britterna är påtagligt i Rangoon, men lika tydligt Burmas väg mot en ny tid. På bara några år har flera höghus dykt upp och gjort stadsbilden allt mer lik den i andra sydostasiatiska storstäder.

Temperaturen ligger runt 35 grader. Väl uppe i skyskrapans skybar törstar vi efter något läskande. Söderut lyser Sule-pagoden upp som en fyr bland de gråa husfasaderna. Västerut glänser den berömda Shwedagon-pagoden. Vi vänder än en gång blickarna mot det gamla Rangoon. På ett skitigt plåttak leker två flickor. Till vänster om dem går solen ned över hustaken och färgar den leriga floden röd.

Foto: Kristoffer TörnmalmI väntan på Rangoons cirkeltåg.

Promenad 2. Lokaltåg och en hundraårig Buddha

Redan utanför Bogyoke Aung San Market sprudlar kommersen. Äldre män och kvinnor säljer alltifrån dammiga klockor till läsk. En man säljer bitar av ett långt rep som han har surrat runt kroppen. Med hög stämma ropar han på gatuflanörernas uppmärksamhet. Det är strax efter tio på förmiddagen och den starka solen är redan stekande het.

Scotts Market, som marknaden också kallas, är en favorit bland såväl turister som Rangoons lokalbefolkning. Själva marknaden ligger inhyst i en labyrint av sammanbundna byggnader som döljs bakom en pampig fasad från förra sekelskiftet. Här finns ett överflöd av suvenirer och ädelstenar, och då framför allt jade. Brytningen av stenen är kontroversiell och har i många år finansierat landets knarkkungar och militära elit.

En våning upp finns långa rader av stånd där kvinnor säljer textilier i all världens färger. Brokiga tyger som används som longyis, ett traditionellt klädesplagg, går att köpa per meter. Slår inte utbudet shoppingnerven an är det fascinerande nog att bara se på när sömmerskorna med hjälp av gamla brittiska symaskiner förvandlar tygerna till svepande klädesplagg.

Efter en timmes flanerande letar vi oss ur labyrinten och fortsätter mot stadens centralstation. Planen är att ta tåget till den sittande Buddha-statyn Koe Htat Gyi en bit utanför stadens centrum. Buddha-statyer är ingen ovanlig syn i Burma. Men just den här statyn sägs vara speciell. Enligt lokalbefolkningen ska den ha ögon som är kusligt verklighetstrogna. Dessutom är det en bra ursäkt för att ta tåget genom centrala Rangoons utkanter och se delar av staden som guideböckerna valt bort.

Järnvägsstationen är byggd i traditionell burmesisk stil och sticker ut i den kringliggande bebyggelsen. Inuti sjuder folklivet. Människornas samtal ekar mellan de kala väggarna och när tågen dundrar in på perrongerna fylls lokalen av ett öronbedövande oväsen.

Vi hoppar på ett av Rangoons slitna ”cirkeltåg” som i långsam takt smyger ut från stationen. Den som vill kan åka runt hela Rangoon på 3,5 timmar till kostnaden av ett par kronor. Vi ska bara sju stationer, vilket borde avklaras på en halvtimme.

Bredvid oss sitter en ung man och hans son. En kurragömmalek tar vid. De andra passagerarna tittar nyfiket på oss och nickar till hälsning när våra blickar möts.

Tåget skumpar genom ett landskap kantat av industrier och vad som närmast kan beskrivas som kåkstäder. Trots den senaste tidens utveckling är Burma fortfarande ett av världens fattigaste länder. Barn och hundar springer runt och leker bland smutsbruna vattenpölar och sophögar. Här syns varken kinesiska lyxbilar eller västerländska snabbmatsrestauranger. Det här är ett Rangoon som inte nämns i resebroschyrerna.

Vid varje station hoppar nytt folk på tåget. Försäljare skyndar genom vagnarna och gör sitt bästa för att sälja glass och kalla läskedrycker till de svårimponerade resenärerna. Nya möten tar vid och efter drygt 20 minuter har vi kommit fram till vår slutstation, en vacker röd stationsbyggnad byggd runt förra sekelskiftet.

Utlänningar möts ofta med leenden och glada tillrop. Det har ju inte gått mer än ett par år sedan landet i praktiken var helt stängt för besökare.

De flesta av passagerarna går ut genom stationsbyggnaden. Vi tar rygg på ett par som smiter ut via en gränd vid slutet av plattformen. Här väntar en överraskning för både oss och de boende i kvarteren vi precis har klivit in i.

Några flickor som leker på en innergård ropar glatt ”mingalaba” (hej på burmesiska) när de ser de främmande ansiktena. En äldre man erbjuder en kopp te och barn skyndar fram för att vinka. Som förstagångsbesökare i Burma kan man känna sig lite obekväm i den här typen av möten. Men de är inte ovanliga. Tvärt om möts utlänningar ofta med leenden och glada tillrop. Det har ju inte gått mer än ett par år sedan landet i praktiken var helt stängt för besökare.

Buddha-statyn med de vackra ögonen är ett riktigt praktverk. Under ett välvt plåttak sitter den 22 meter höga figuren med rak rygg och spanar ut i intet. Och även om de omtalade ögonen inte slår oss med häpnad ger de faktiskt ett mer mänskligt uttryck än många av de andra statyer vi sett. Precis som vid andra buddhistiska helgedomar är det inte tillåtet att ha skor på sig så vi lämnar in dem hos en äldre kvinna vid ingången. Med tysta steg trippar vi runt i den luftiga lokalen. En väktare kommer fram och börjar visa oss runt helgedomen. Innan han återgår till sitt arbete säger han något på burmesiska och lämnar oss med en dunk i ryggen. Med ett brett leende blottar han sina tänder som färgats röda av betelnötstuggande.

Vi betalar kvinnan som vaktar skorna. Innan vi skiljs åt nickar hon och säger:

– Cè-zù tin-ba-deh (tack på burmesiska).

Foto: Kristoffer TörnmalmDen cirka 100 meter höga Shwedagon-pagoden i Rangoon. Stupan har stor betydelse för Burmas buddhister.

Promenad 3. Shwedagon-pagoden

Ett stumt ljud från en klocka ekar mellan tempelbyggnaderna. Plötsligt börjar ungdomar i långa led sopa marken framför oss. Eftermiddagssolen tittar fram genom molnen och slår mot den jättelika Shwedagon-pagoden. Strålarna får tempelområdet att skimra i guld.

De sopande ungdomarna är volontärer. För Burmas buddhister är Shwedagon-pagoden landets viktigaste helgedom och varje dag ser frivilliga till att tempelområdet hålls rent. Taktfast sveper kvastarna fram över det svala golvet. Rörelsen bryter tillfälligt det lugn som får den jäktiga vardagen längs Rangoons gator att kännas avlägsen. Men i själva verket befinner vi oss mitt i staden. Stupan ligger på en höjd norr om Rangoons centrala delar och syns ifrån i princip hela staden. Den klockformade helgedomen får andra pagoder att framstå som miniatyrer: 99 meter hög och täckt av rent guld och ädelstenar reser den sig högt över bebyggelsen. Munkar, nunnor och turister – de flesta inhemska – går medsols runt pagodens fot. Det klinkerbeklädda golvet har polerats blankt av alla nakna fötter.

Marken vi befinner oss på är helig för burmeserna av flera skäl. Det var här, strax nedanför pagoden, som Aung San Suu Kyi 1988 höll sitt första tal till folket. Hennes framträdande slog ned med full kraft i diktaturens Burma och blev startskottet för demonstrationerna som ekade på Rangoons gator samma år. Upproret mot militärjuntan slogs ned av polis och militär i blodiga attacker som kostade tusentals burmeser livet.

Historien finns levande hos alla burmeser, även så här efter att Aung San Suu Kyi tagit makten över landet. Men det är inte uppror och våld som gör sig påmint när man besöker Shwedagon-pagoden i dag. Utan det är just lugnet. Och fridfullheten.

När mörkret faller vaknar stämningen till liv på allvar. Män och kvinnor tänder stora fång av rökelser. Över allt hörs de bedjandes mässande och ljudet av lekande barn.

Med mörkret kommer myggen. Många turister klär på sig och en del börjar gå mot utgångarna. Men framför stupan samlas allt fler buddhistiska besökare. Tjock rök från rökelserna blandas med doften av färska blomsterkransar som hängts runt halsarna på tempelområdets många buddhor.

Foto: Kristoffer TörnmalmEn grupp besökare låter sig fotograferas framför Shwedagon-pagoden.

En bit bort står en grupp turister och blickar mot toppen på Shwedagon-pagoden. Bredvid dem står en ung munk och pekar uppåt.

– Jag ser inte, säger en kvinna frustrerat till den unge mannen.

– Ni måste stå längre hitåt, svarar han och pekar mot den förgyllda spiran.

Nyfikna ställer vi oss strax bakom och börjar även vi blicka mot toppen. Efter några minuters spanande ser vi plötsligt ett blinkande ljus. Beroende på var man står växlar det mellan blått och rött. En diamant på 76 karat, konstaterar munken stolt innan han glider ut i det myllrande folkhavet.

Rangoon. Lätt att hitta god mat

Flyga

Från Stockholm. En tur och retur-resa till Rangoon kostar från cirka 7.000 kronor i december med flygbolaget Emirates. Mellanlandning i Dubai.

Flyger man med Thai airways kostar det drygt 9.000 kronor med mellanlandning i Bangkok.

Från Köpenhamn .En tur och retur-resa kostar från cirka 8.000 kronor med Emirates i december. Mellanlandning i Dubai.

Med Thai airways kostar det från 9.000 kronor med mellanlandning i Bangkok.

Bo

Ocean Pearl Inn. Ett enkelt hotell som ligger hyfsat centralt och som erbjuder gratis upphämtning vid flygplatsen. Hotellet är en av reseguiden Lonely Planets rekommendationer när det kommer till hotell i budgetklassen i Rangoon. Pris från cirka 230 kronor.

Best Western Chinatown Hotel. Ett relativt nybyggt hotell i hjärtat av Chinatown i centrala Rangoon. Hotellet ligger nära de populära restauranggatorna i stadsdelen och ger mycket lyx för pengarna. Rummen är rymliga och erbjuder en vacker utsikt över Shwedagon-pagoden och centrala Rangoon.

Belmond Govenor’s Residence. Det här lyxhotellet har anor från 1920-talet och var tidigare Burmas guvernörsbostad. Hotellet har 49 rum och är en exposé i lyx och ädla träslag. Den vackra trädgården är med sina fritt spatserande påfåglar en vacker oas i den stressiga storstaden. Hotellet ligger i ambassadkvarteren, vilket är nära till både Shwedagon-pagoden och Burmas nationalmuseum. Av sina gäster beskrivs hotellet mer som ett ”retreat” än ett stadshotell. Men var beredd att lätta på lädret: i december kostar en natt från 4 500 kronor.

Äta

999 Shan Noodle Shop. Hål i väggen när det är som bäst. Här äter man god och billig snabbmat i centrala Rangoon. Inredningen är enkel och personalen välkomnande. Thainudlar i kycklingbuljong och nudlar med tofu är några av favoriterna här. Pris för en måltid: Mellan 10 och 20 kronor.

House of memories. Det här över 170 år gamla huset är ett måste för den som vill se något annat än de tillrättalagda hotellrestaurangerna i Rangoon. Traditionellt burmesisk mat som med fördel sköljs ned med den lokalbrygda ölen Myanmar. Pris: en 50-lapp och uppåt.

Det som verkligen lämnar avtryck är byggnaden, en gammal kolonialvilla som gått i arv i generationer. Huset renoverades för tio år sedan men ger fortfarande ett ganska bedagat intryck.

Se till att få en rundtur och lyssna på berättelserna om vilka som bott i huset tidigare. På ovanvåningen liggen bland ett arbetsrum använt av nationalhjälten Aung San (Aung San Suu Kyis pappa).

The Strand Café. Det anrika Strand hotels kafé/lunchrestaurang. Ett svalt avbrott under en gatuvandring längs Rangoons gator. The Strand har varit stängt för renovering under stora delar av 2016 men ska öppna igen i slutet av året.

På The Strand träffas allt från expats till burmesiska affärsmän för att ta en affärslunch eller kanske en drink i den intilliggande baren. Eller varför inte en ”Afternoon tea” med tillhörande bakelser? Menyn innehåller annars i huvudsak västerländska rätter men även nationalrätten Mohinga.

Hotellet har även en middagsmatsal.