Tokyos stora affärs- och nöjesgator med sina blinkande neonskyltar finns i Ginza, Roppongi och Shibuya.
Att trendspana gör man därför gärna i dessa kvarter, där många människor rör sig. DN Resor hämtade in tips från bland andra H & M och Moderådet innan färden började vid järnvägsstationen Harajuku.
Här i Harajuku har punkare och gothlolitor hållit till i massor av år. På smala gågatan Takeshita Dori säljs de kläder och accessoarer som de bär. Men ännu roligare är att förvirra sig in i någon av smågränderna bredvid och upptäcka andrahandsbutiker. Secondhand är stort i Tokyo, särskilt kända märken som Lacoste, Adidas och liknande. I en butik som har jeansklänningar från 70-talet hittar jag en nyckelring med Lilla Anna (ni vet, hon som var med Långa Farbrorn i Inger och Lasse Sandbergs böcker).
Sådant är kul, liksom att plötsligt stöta på en butik som heter Göteborg och säljer Nudiejeans.
På smågatorna runt Omotesando och Meiji Dori ner mot Shibuya stationen finns många kläd-, accessoar- och inredningsbutiker. Anna Sui, Agnes b och Muji är kända. Följer man i stället Omotesando mot t-banestationen med samma namn passerar man de stora modehusen: Dior, Jean-Paul Gautier, Fendi, Gucci
Men det är inte dem vi ska titta på. En inhemsk kedja som är intressant är Beams, med både kläder, inredning och utställningar. Butikerna skiljer sig åt beroende på var de ligger (adresser: www.beams.co.jp/beams/html). Inköparna är duktiga på att hitta märken på uppgång. I flera år har här funnits exempelvis Acne och Odd Molly, men också möbler av Bruno Mathsson.
Tokyo var länge en varuhusstad, men de unga kunderna föredrar numera shoppingcenter som 109 och Parco. Ett varuhus som fortfarande fungerar är Loft, med allt från måttbeställda gardiner och Hummercyklar till origami (tekniken att vika papper till figurer). På leksaksavdelningen i Loft hittar jag åter Lilla Anna, nu som mobilsmycke. Här finns också barntallrikar där det prydligt står "Lilla spöket Laban får en lillasyster".
Nära Loft finns Tokyu Hands, en utökad version av Clas Ohlson, med bra köksknivar och fiffiga reseförpackningar.
Här är det lätt att folklivet blir övermäktigt och då är tåget till stadsdelen Nakameguro med sina låga hus ett bra alternativ. Från stationen tar man nordväst mot floden. I maj är här underbart vackert när körsbärsträden blommar. Sväng vänster och följ floden på ena eller andra sidan fyra fem broar framåt till åtminstone andrahandsbutiken Pick, som ligger en trappa ned och är lätt att missa.
Granndistriktet Daikanyama (en station bort) är också värt ett besök, till exempel kvarteren runt behändiga köpcentrumet Address.
För den teknikintresserade är förstås Electric Town, eller Akihabara, ett måste. Här är inte samma folkliv som tidigare sedan en galning högg vilt omkring sig i juni och dödade sju personer. Sony Building i Ginza är ett alternativ i miniformat. Sonys utställning visar det senaste inom konsumentelektronik, dock ej mobiltelefoner trots att landet ligger långt framme där. Så långt att Apple inte har lyckats särskilt väl med sin Iphone och Nokia har ynka 1 procent av marknaden.
Utifrån vad Sony visar gäller nu metallic i neon och pastell. Det är bara någon enstaka dator och tv-skärm som har vitt eller svart skal. I Sony Building finns för övrigt fantastiska toaletter med musik inbyggd i stolen. Tokyo har förmodligen världens bästa offentliga bekvämlighetsinrättningar.