Eucalyptus, mandelolja, rosenvatten och olivtvål. Tunisien erbjuder besökaren många dofter, men reser man som jag med en åttaåring och en tolvåring är det annat som i första hand sätter spår.

”Labyrintshoppingen var bäst”, säger tolvåringen Tove, som en kommentar till det spännande utbudet i gränderna i de muromgärdade världsarven i Sousse och Hammamet. ”Bäst var det gulliga åsnefölet och den snabba glashissen på hotellet”, säger åttaåringen Elin.

Vår rundresa i Tunisien startar i turistområdet Yasmine Hammamet. Det ligger vid en milslång sandstrand mellan storstäderna Tunis och Sousse. Tunisien har satsat på turismen i många år, men det är först nu de svenska resebolagen hoppas på ett riktigt genombrott, kanske en succé á la Egypten.

I Yasmine Hammamet slår hettan till och det är mest poolen och havet som gäller. Och en eftermiddagsutflykt till den lilla trivsamma staden Hammamet. Där är det liv och rörelse på torget. Allt det där genuina livet som aldrig riktigt vill uppstå i ett konstruerat hotellområde som Yasmine Hammamet. Stimmande barn är på väg hem från skolan, kvinnor med huvuddukar kilar in på konditoriet som drivits i generationer av samma familj och köper söta, frasiga bakverk.

Liksom i många arabiska och inte minst tunisiska städer finns en gammal medina i Hammamet. En muromgärdad stadsdel med tusenåriga anor och en oslagbar blandning av stillhet och kommers. Fredagsbönen är precis slut och mängder av män (och några kvinnor) tumlar ut ur moskén. Mina barn köper små trummor och gnistrande saltstenar och efter en svettig promenad slår vi oss ned på ett kafé som förutom glass gärna serverar en vattenpipa att sippa på medan man ligger ner på mjuka kuddar och tittar ut över Medelhavet.

Men barnen vill strax vidare för att ta det lilla Skansenbehändiga tåget den knappa milen hem till hotellet i Hammamet. Tolvåringen Tove börjar räkna tjejer och kvinnor:

– Det är nästan bara gubbar som kör bil och som sitter på fiken, säger hon.

Vi bor på ett lyxhotell i tre nätter. Kanske har vi bara otur. Men ur barnens perspektiv får vi en överstandard vi inte behöver, samtidigt med en bristande anpassning just till dem. Sådant som många folkligare anläggningar ofta är bra på.

Att inte bli serverad glass vid poolen före halv två är förstås veckans i-landsproblem men kan ändå sätta en klunga barn och vuxna i gungning. Lyxhotell kan vara som här att det finns en telefon i badrummet och både dusch och badkar. Dock faciliteter som inte direkt får någon av oss att göra vågen. I matsalen ska man vara propert klädd men att slå ihop några bord för ett större sällskap med barn visar sig vara problematiskt.

Lyx är fria badrockar, men också ett något mindre poolområde än de erfarna charterbarnen är vana vid.

Lyx är att man vid frukostbuffén kan koka de råa äggen själv till önskad fasthet. Men det kan bli en blöt överraskning på tallriken om man inte fattar denna finess från början.

En dag åker vi till den historiskt berömda staden Kartago, utanför huvudstaden Tunis. Efter någon timme i hettan vid akvedukter och romerska fornlämningar tycker barnen, precis som den romerske senatorn Cato den äldre, att Kartago borde förstöras.

Kartago grundades av fenicierna, ett folk med rötter ungefär där Libanon ligger nu. Den attraktiva hamnstaden hemsöktes av den ene imperiebyggaren efter den andre. Det expanderande Romarriket hade länge ett gott öga till staden. Därav Catos ständiga replik, ”för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras”. Till slut erövrade romarna staden.

Museet på Kartagoklippan innehåller kopior av många vackra romerska mosaiker. Utanför finns lämningar av skulpturer. Barnen snor runt. Det är plötsligt kul. De kan låna någon romersk gudinnas kropp och placera sitt eget ansikte där hennes skulle ha varit.

Vårt andra hotell är ekologiskt. Det ligger i bergen, ett par timmars resa västerut från Hammamet och kusten. De mäktiga Atlasbergen, med centrum i Saharas mitt, har utlöpare i hela Nordafrika. Vi ska bo på en av dess sluttningar, mitt i en olivodling.

Den och hotellet drivs av Viktoria Hassouna Lassaad och hennes man Rayan. Hon är den akademiskt studerade tyskan från Düsseldorf som för många år sedan träffade Rayan, en tunisisk, välbärgad olivodlare i tredje generationen. Länge letade de efter ett markområde där de kunde förverkliga sina ekologiska idéer.
Vi bjuds på utsökt mat, i varje del lokalt och ekologiskt producerad. Landskapet är gudomligt vackert, fridfullt böljande och med en tystnad som är värd att betala extra för.

Barnen får klappa många djur. Kalvar, kor, hästar, åsnor och hundar ställer villigt upp. Tupparna som fäktas och hönsen som kacklar låter sig enbart betittas. Fårhjordarna drivs som på en målning genom olivlundarna, utefter bergssluttningarna, i ett gyllene kvällsljus. Tre vandringsleder finns här och på försommaren är sluttningarna fulla av örter och blommor. Kryddväxter som rosmarin, salvia och timjan växer vilt.

Men barnen frågar brutalt efter swimmingpoolen. Jo, den är under byggnad, men blir inte stor. Värdinnan Viktoria bjuder på gårdens egen olivolja och visar upp en säregen olivpress, inbyggd som den är i en villa man kan hyra. Genom ett fönster direkt från köket, med sikt bara i en riktning, kan man osedd titta på när en åsna drar pressen runt. Och så småningom se personalen hantera den gulgröna, åtråvärda vätskan som sipprar fram i oljetrågen. Naturligtvis är den kallpressad vilket ger högre kvalité. Temperaturen får vara högst 21 grader.

Till slut får barnen sitt med råge. Sex vattenrutschbanor och tre nätter på ett mellanklasshotell i staden Sousse. Fritidsresor och den koncern företaget ingår i satsar på ett nytt koncept kallat Splash på fyra resmål vid Medelhavet. Det handlar om utvalda hotell med extra mycket vattenaktiviteter. Barnen njuter men någon frågar var vågmaskinen är, en sådan där som finns på vattenlandet i Södertälje.

Pappa får också komma till ett vattenland. Ett hammam, ett klassisk ångbad av turkiskt ursprung där det ingår att man får sex hinkar iskallt vatten hällda över huvudet.

Men först en ångbastu, med vackra valv och mosaiker, följt av en hårdhänt tvagning. Varje por öppnar sig och görs ren.

Som en renare människa kliver jag ut i den stora medinan i Sousse. Den är klassad som världsarv. De äldsta murdelarna är från 800-talet och den stora moskén från 600-talet. Jag letar efter hotellet där jag bodde 1968. Reste med Simon Spies företag. Propellerplan, hotell och frukost kostade 195 kronor. Jag känner i hela kroppen när jag hittat rätt. Nära Stora moskén är det, numera är lokalen restaurang. Jag känner igen den vindlande trappan till övervåningen och minns toaletten av ståmodell, utan toalettstol. Och den tidiga morgonens böneutrop.

Nostalgin har fått sitt. Barnen labyrintshoppar parfym gjord på rosenvatten och får halssmycken där deras namn är ingraverade med arabiska tecken.

Till slut får Tunisien mer än godkänt av barnen som billigt sol-shopping-och vattenland.