Befolkningen kallar dem sagoskorstenar. Kappadokiens magiska klippor som skjuter upp ur jorden som jättemurklor med brun hatt, som sockertoppar eller som fyrtio meter höga spikraka blyertspennor på rad.
Ett kilometertjockt lager av vulkanaska är grunden, under årmiljoner sakta utmejslat av vind, vatten och människor till de mest fantastiska formationer. Ständigt i förvandling eftersom stenen är så porös.
Kappadokiens dalgångar runt Göreme och Ürgüp är fyllda av underjordiska grottstäder där upp emot 20.000 människor sökt skydd mot årtusendens inkräktare. Vägg- och takmålningar i Tatlarins fantastiska grottstad vittnar om en tidig och stark kristen tradition. Tills nyligen bebodda, nu varsamt restaurerade där besökaren längs vindlande gångar hittar såväl sovsalar och storkök som stall och gravkammare djupt inne i berget.
Andra dalgångar är fyllda av makalösa sockertoppsklippor med en brun basaltmössa på toppen som skydd mot regnet, klippor urgröpta och bebodda än i dag.
Ibland kan den spetsiga klippan som ser ut som något ur serietidningen Bamse innehålla en lägenhet i åtta våningar. En turkisk flagga hänger utanför fönstergluggen i klippan. Vid en annan skjuter en tv-antenn ut sina spröt. Berget lever.
Åter en annan dalgång kallad Kärleksdalen fylld av 40 meter höga raka stenpelare som jättefallosar på rad. Marken är torr men aprikosträden och vinrankorna ger frukt.
Få reseupplevelser har gjort ett så starkt intryck. Samspelet mellan naturens underverk och mänsklig uppfinningsrikedom är överväldigande. En självklar höjdpunkt på Unescos världsarvslista.
Det är över 50 mil från sydkustens badorter men en två- eller tredagars bussutflykt till Kappadokiens grottstäder och märkliga bergformationer blir garanterat ett minne för livet. Några charterbolag säljer utflykten för runt tusenlappen, med lokala arrangörer blir det ännu billigare då buss, hotell, engelskspråkig guide, halvpension och alla inträden är betalda.
Kanske kommer bussutfärden även att innehålla stopp i den starkt religiösa staden Konya med sin vackra moské, centrum för de mytomspunna dansande dervischerna, kanske vid någon av de imponerande kamelkaravanseraljerna längs Sidenvägen, helt säkert vid någon mattfabrik med vidhängande showroom.
Definitivt passerar bussen över Taurusbergen och genom det vackra Anatolien. Bara det värt en utflykt.