Intresset för Turkiet bara ökar bland charterresenärerna. De som reser till badorter på sydkusten landar i dag i den snabbväxande storstaden Antalya. Härifrån skjuter hotellen i höjden hela vägen till Alanya. Snart finns inte någon obebyggd strand kvar - även de sämsta har stora all inclusive-komplex.
Men någon mil öster om Alanya sätter bergen effektiv stopp för expansionen. De stupar rätt ner i havet och att korsa dem tar flera timmar på smala vägar med hårnålskurvor och långsam tung trafik i anspråk. Busstransfer från Antalya är inte att tänka på. Men nu har Fritidsresor som första charterbolag i Europa hittat lösningen för en fortsatt expansion österut. Genom att flyga till miljonstaden Adana nära den syriska gränsen undviker man bergen och når enkelt vad man valt att kalla för Mersinkusten, efter namnet på den närmsta storstaden.
Först i den nya satsningen är lilla Kizkalesi, ett par timmar väster om Adana. En badort som är populär bland semestrande turkar från den östra halvan av landet men som också lockar en del syrier, saudier och libaneser och på helgerna dessutom amerikansk militär från en stor flygbas i trakten.
Mustafa Kale, en mustaschprydd man på dryga 50 år, är en av de mest inflytelserika personerna i Kizkalesi. Han äger bland annat ett par hotell, är ordförande i hotellunionen och kontrollerar stans största diskotek - Club Paradise. Han bjuder på raki och pistagenötter i trädgården till sitt hotell medan vi lyssnar på en sångerska som sjunger svängiga turkiska radiohittar kompad på synt. Flera hotell har den typen av underhållning - de turkiska gästerna dansar gärna och många sjunger med. På sina håll blandas musiken med ännu högre inspelat dunka-dunka fram till två på natten. Barerna Turkish Turtles och Dream Café, vägg i vägg vid strandpromenaden, är de värsta syndarna. Men de unga turkiska besökarna tycks trivas i röken och diskobollglittret. Den som har svårt att sova och inte vill vara uppe så sent bör dock ta med öronproppar på resan.
- Jag är glad att vi ska få hit skandinaviska turister. De som kommer från arabländerna i dag passar inte in här - deras kvinnor bär ofta slöja och vi turkar är mer sekulariserade. Kanske behöver vi inte de arabiska turisterna när ni kommer, säger Mustafa Kale.
Han är född i Kizkalesi. När han var fem år fanns det bara åtta hus, berättar han. I dag bor här sju åtta tusen personer under turistsäsongen - betydligt färre vintertid.
Flervåningshusen har vuxit upp tämligen okontrollerat och man kan inte med bästa vilja säga att stan är vacker, bortsett från stranden med sitt promenadstråk, den stora sandstensborgen Korykos i nordöstra änden och Jungfruborgen, som gett staden dess namn, ute i vattnet.
Däremot känns här småstadsaktigt fridfullt. De många försäljarna av badleksaker lämnar sina varor utan uppsikt på gatan över natten. Och för den som ledsnat på de ibland rätt oförskämda butiksinkastarna i Side eller Alanya känns det fint att ingen ropar efter en på gatan. Däremot möter man många leenden och nyfikna välkomsthälsningar - en bit av det genuina Turkiet, så länge det nu varar &
Det finns gott om restauranger, de flesta traditionella turkiska med rader av mezerätter följda av kolgrillat kött eller fisk. Priserna är riktigt låga. För några tior äter man sig mätt på exempelvis shish tavuk (grillat kycklingspett), en halvliter Efez öl kostar en svensk tjuga. Ännu billigare är det att äta från de små gatustånden kvällstid eller de öppna tälten med mysiga sittkuddar där kvinnor bakar gözleme - turkiska pannkakor - fyllda med spenat och fårost. De sköljes traditionellt ned med ayran - yoghurtdryck smaksatt med salt - nyttigt i värmen, men det tar några gånger för att vänja sig vid smaken.
En taxi- eller dolmusresa någon kilometer väster om stan leder till byn Narlikuyu med ett hotell och rader av mycket bra fiskrestauranger precis vid vattnet. Intill restaurangerna finns ett litet museum med en sevärd mosaik förställande tre mycket lättklädda antika damer. En sval underjordisk flod rinner ut i havsviken och den hjälper till att skapa ett några grader svalare mikroklimat. Skönt när solen skiner från en klarblå himmel, vilket den jämt gör under sommaren. Räkna med 35 grader och uppåt i juli och augusti.
Hettan gör vattenflaska obligatoriskt i dagpackningen när man ska ut och titta på traktens många antika ruiner och grottor. "Himmel och helvete" är namnet på två stora sjunkhål, inrasade kalkstensgrottor, nära Kizkalesi. "Helvetet" är 128 meter djupt och det kittlar i magen när man står på utsiktsplattformen. Legenden säger att fångar kastats ner här. Strax intill ligger dock "Himlen". Stentrappor leder ner i sjunkhålet där resterna av en bysantinsk kyrka står intill ingången till en 260 meter djup grotta. Längst in i grottan mullrar den underjordiska flod som sedan flyter ut i Narlikuyu. Klimatet är behagligt i "Himlen", men vägen dit är livsfarligt lerhal och räcken saknas.
Då är det lugnare att simma eller åka trampbåt över till den tusenåriga borgen Kizkalesi, två hundra meter från stranden. Borgen har restaurerats ganska hårt, men utsikten över stan och de torra bergen är vilsam. Ett nytt stycke turkisk kust på väg att intas av svenskarna.