Hon borde veta. Min frisör har turkiskt påbrå och åker till Bodrum varje år. Hon klippte klart mig under lyriska utläggningar om Turkiets ”riviera”. Klippningen tog säkert dubbelt så lång tid som den brukar.

När jag sedan sprang för att hämta på dagis kom nästa ledtråd.

– Bodrum? Då måste ni åka till ett fantastiskt litet ställe där jag var förra året. Jag tänker återvända dit så snart jag någonsin kan.

Jag fick en lapp av dagisfröken: ”Ortakent!”

Innan kvällen var över hade vi googlat fram ett bra boende i Ortakent. Vi skannade av nätet på både hotell och lägenhetsuthyrningar, men fastnade till sist för ett eget hus med dubbla sovrum, vardagsrum och pool, endast en kilometer från stranden. Det lät nästan för bra för att vara sant.

Boendet hittade vi på sajten Villarenters.com, som förmedlar privata boenden över hela världen. Vi skulle bo i engelsmannen Gordon Bottomleys turkiska sommarhus. Bokningen gjordes i ett formulär direkt på nätet.

Efter mindre än en dag kom bekräftelse på bokningen och en uppmaning att uppge kontokortsnumret. Kunde vi lita på vår okände stuguthyrare? Var det en trovärdig förmedlare? Vi bestämde oss för det, efter att ha läst andra resenärers kommentarer på nätet. Allt verkade normalt.

Att boka flygbiljett tog längre tid. Det finns många sajter att söka på, och vi labbade friskt med olika utresedatum för att komma ner i pris. Det var inte heller givet vilken flygplats som låg mest strategiskt till. Ganska snart bestämde vi oss för en hyrbil, för att kunna göra utflykter och se mer av Bodrumhalvön. Då öppnade sig också möjligheten att åka direktflyg till Izmir, och tillryggalägga de sista 30 milen i bil. Det besparade oss tröttsamma mellanlandningar, och atmosfären en hel del koldioxid.

Alla beslut och bokningar dubbelkollades mot andra Bodrumresenärers kommentarer och ”recensioner” på nätet. Den samlade kunskapen är stor på resesajternas forum och har man någon fråga kan man vara säker på att svaret finns ”där ute”.

Allt surfande innebar att vi var taggade till tusen när det var dags för avresa. Samtidigt visste vi redan på förhand vilka smultronställen vi inte skulle missa, vilka faror som lurade i vassen och vilken sprit som var mest prisvärd i snabbköpet.

Själva kunde vi i efterhand surfa in och bidra med idel lovord, samt kunskapen om svårigheterna att få fungerande bilstolar till barnen – trots hyrbilsfirmans löften.