”Varför i hela världen ska ni åka till Darmstadt?” undrar vår tyske vän i Köln. Den som är bekant med den modernistiska musikhistorien känner kanske till att det var här tonsättare som Pierre Boulez och Karlheinz Stockhausen ledde internationella sommarkurser som blev inflytelserika under 50- och 60-talet. Men anledningen till att vi reser söderut genom Tyskland via Darmstadt är stadens arkitektur. Närmare bestämt området Mathildenhöhe, känt för sina byggnader i jugendstil.

1899 grundade storhertigen Ernst Ludvig av Hessen en konstnärskoloni och gav ett antal konstnärer, arkitekter och skulptörer i uppdrag att formge ett område att leva och verka i. Fyra stora utställningar satte Darmstadt på kartan under jugendepoken. En av parkens mest imponerande byggnader är Hochzeitsturm (bröllopstornet) i rött tegel med grön toppdel utformad som fem fingrar. En så typisk siluett att den utgör vetenskapsstadens officiella emblem.

En permanent utställning i den gamla ateljébyggnaden Ernst-Ludwig-Haus presenterar såväl möbler som bruksföremål från åren 1899–1914. Bara museishoppen är för övrigt rena drömmen för jugend-nördar. Här finns alltifrån exklusiva reproduktioner av ljus­stakar till kitschprylar och böcker om jugendarkitektur. Efter närmare en timme har vi kompletterat museikatalogen med både affischer och en kökshandduk designad av Joseph Maria Olbrich – en av gruppens ledande arkitekter som nästa år tillägnas en retrospektiv (7/2–30/5 2010).

Jugend är egentligen ingen enhetlig stil utan snarare ett samlingsnamn för en rad uttryck som uppkom på olika platser kring förra sekelskiftet. Den kurviga ornamenteringen och de stiliserade blomstermotiven är samtidigt typiska drag, liksom enkelhet och funktionalitet. Riktningen innebar en brytning med traditionell formuppfattning och fick sitt namn av den Münchenbaserade tidskriften Die Jugend.

Sedan några år tillbaka arran­gerar Darmstadt årligen Jugendstiltage i maj med rundvandringar, tidsenliga kostymer och andra jippon. Under vår- och höstsäsong erbjuds också en rad guidade turer på temat. Från Mathildenhöhe är det annars inte långt till Mercksplatz. På Café Chaos (Mühlstrasse 36) – vars eklektiska dekor flörtar med jugendmotivens sirlighet – kan man äta enklare mat som pizza, pasta och flammkuchen eller bara ta en öl.

Ett stenkast bort ligger Darmstadts jugendbad, uppfört 1907–1909 och nyligen återuppbyggt efter krigsförstörelsen. Här erbjuds både bastu och spa, generösa öppettider och en bedårande simhallsinteriör.

Dock inte fullt lika imponerande som Müllersches Volksbad i München som med sin blandning av neobarock och jugend anses vara ett av Europas vackraste badhus. Kännetecknet är det dominanta tornet – från början en vattenreservoar. Har man väl förflyttat sig till den bayerska huvudstaden är det lätt att orientera sig bland jugendfasaderna på egen hand utifrån promenadförslagen i ”Münchens Lust am Jugendstil” av Edda och Michael Neumann-Adrian (2006). Boken finns visserligen bara på tyska men bilder och kartor räcker långt även för den som inte är så bra på språket.

Vi väljer promenad nummer ett som börjar vid Villa Bechtolsheim i hörnet av Maria-Theresia-­Strasse/Sieberstrasse. En byggnad från 1898 som med sitt runda torn och snirkliga dekor lär vara Münchens och kanske även Tysklands förs­ta jugendstilhus. Längs vägen av vackra jugendfasader stannar man med fördel till på Villa Stuck – konstnären Franz von Stucks säregna ateljé och privata våning som hyser både utställningar och trädgårdscafé. Slutdestinationen är Müllersches Volksbad mittemot Deutsches Museum i stadsdelen Haidhausen. Allt som allt får man räkna med en promenad på två till tre timmar men belöningen kan bli en trevlig lunch på badhusets servering. Eller varför inte ett dopp.