Karl Marx, får vi veta, löste på sina tågresor med familjen alltid en förstaklassbiljett åt sig själv och tredjeklassbiljetter åt frun och barnen.
– Vilken rackare! utropar en kvinna i besöksgruppen.
Vi leds av en guide genom det museum som bär hans namn. Bilder av Karl Marx och hans samtida pryder väggarna. Nu försöker vi föreställa oss hur den store revolutionären nedsjunken i en välstoppad tågfåtölj drog upp planerna på en ny världsordning, med fru och barn utom hörhåll.
Byggnaden ligger mitt i Triers butikscentrum, på Brückenstrasse 10 i denna Tysklands äldsta stad. Här föddes den 5 maj 1818 Karl Heinrich Marx som det tredje barnet i en judisk familj. Här tillbringade han sina 17 första levnadsår, och hit vallfärdar varje dag turister från hela världen.
– I DDR fick vi ju varje dag veta att vi var marxister, säger en äldre kvinna som hela sitt liv bott i östtyska Magdeburg. Men vem Marx egentligen var fick vi nästan aldrig höra.
Nu, efter besöket, tycker hon att hon ändå vet en smula mera.
Huset ligger diskret inklämt mellan kontor och butiker på en gågata i centrala Trier. Det vittnar om den rådande stilen från den tid då det byggdes på 1700-talet: smakfullt nedtonade barockutsmyckningar, stora rum med högt i tak, en idyllisk gård väl isolerad från gatans larm.
En perfekt bostad för en burgen 1800-talsfamilj som ville markera sin plats i stadens respektabla kretsar utan att bli anklagad för överdriven prålighet.
Karl Marx dog 1883 innan marxismen hunnit bli ett begrepp. Huset på Brückenstrasse 10 i Trier väckte föga uppmärksamhet tills de tyska socialdemokraterna i 1900-talets början insåg dess symboliska betydelse och försökte köpa det.
De lyckades år 1928. Glädjen blev kortvarig. Nazisterna förvandlade efter sitt maktövertagande 1933 byggnaden till ett tryckeri för Hitlertrogna publikationer, uppenbarligen utan att någonsin koppla det till den för dem så förhatliga marxismen.
Först 1947 återtog Socialdemokraterna Karl Marx födelseplats och förvandlade det till det museum som ännu bär hans namn.
– På dessa golv tog den unge Marx sina första steg, berättar i vördnadsfull ton den unga kvinna som guidar oss genom rummen.
Vi försöker frammana synen av ett krypande spädbarn mellan montrarna och ljusbilderna. Vi lyssnar till berättelser om Karl Marx misslyckade studier, om hans kärleksbekymmer och hans problematiska ekonomi, och när visningen är slut vet vi åtskilligt om människan bakom ideologin.
Mindre självklart för oss besökare är vilken sorts ideologi han egentligen stod för.
– Inte alla delar hans politiska uppfattning, förklarar vår guide i vad som just i det återförenade Tyskland måste betraktas som ett monumentalt understatement.
Begreppet ”marxism” utgör tysk nutidshistoria på ett sätt som andra europeiska folk kan ha svårt att begripa. Offentliga resonemang om marxismen rör sig på minerad mark, och ett tyskt Karl Marx-museum verkar inom strikta men oskrivna lagar.
Ändå, eller just därför, ger oss Karl Marx-museet i Trier en fascinerande dokumentation över människors förhållande till marxismen.
”Den mannen förstörde mitt liv”, skriver en kvinna från östtyska Dresden i gästboken.
”Nu förstår jag att han innerst inne ville väl”, lyder ett annat bidrag, och jag inser att Karl Marx-museets besökare utgör utställningens kanske mest intressanta inslag.
Man kan, om man har tid, i timtal försänka sig i gästböckerna.
Amerikanska exilkubaner visar föga förvånande ringa uppskattning av den man till vars minne museet skapats. Bidragen från besökare från det forna DDR vittnar om den ännu levande diskussion om marxismens ondska eller välsignelse som ännu pågår i deras hemtrakter. Vad besökare från Kina skriver i gästboken är jag ur stånd att begripa, men jag ser dem vandra mellan montrarna i vördnadsfull outgrundlighet.
Omkring var fjärde av de besökare som varje år besöker Karl Marx-museet kommer från Kina.
– De vallfärdar hit, ungefär som muslimer vallfärdar till Mecka, säger en kvinna i museets kassa.
Så blir Karl Marx-museet i Trier till ett museum om attityder och åsikter, väl så mycket som en minnesutställning kring en omstridd revolutionär.
Det är väl värt inträdesbiljetten.