Den som vill se imponerande slott, parker och klosterträdgårdar ska resa till Tyskland. Landets södra delar överraskar med ett välvårdat grönt kulturarv.
”Tryck ihop er nu, nära väggen, annars blir ni blöta!”
En guide med vad man lite slarvigt kan kalla tysk auktoritet förmanar turistgruppen från Sverige. Så vi gör som hon säger och pressar oss mot den stensatta väggen i en rätt så kitschig paviljong med fontän i mitten. Tur det, för snart vispar vattenstrålarna åt alla håll.
Eremitaget heter anläggningen, precis som i S:t Petersburg. Den ligger dock i Bayreuth, den tyska staden i norra Bayern med det berömda operahuset. Eremitaget är en barockanläggning från början av 1700-talet med allt man kan önska sig, bland annat paviljongen med fontänkonst, alltså en fontän som sprutar på en mängd olika sätt. Är man oförberedd kan man bli blöt när man beundrar det fantastiska mönstret i olikfärgade stenar på väggar och tak.
Saken är den att Tyskland är praktiskt taget okänt som resmål för svenska trädgårdsturister. Likafullt har Tyskland en mängd fantastiska slott och trädgårdar, väl värda en resa. De som förr låg bakom järnridån har i många fall erhållit en imponerande omsorg på senare tid och trädgårdarna sköts föredömligt.
Förutom Eremitaget i Bayreuth finns exempelvis slott och parker i norra Bayern som bär de föga tyskt klingande namnen Sanspareil och Belvedere, med avancerade grott-teatrar långt ute i skogen, med enorma välansade lövgångar, med praktfulla rabatter och storslagna orangerier. Allt verkar nyrenoverat och omhändertaget, till och med svårt söndervittrade fontäner i flera våningar, väl så pampiga som i italienska Villa d’Este och franska Versailles.
Det finns klosterträdgårdar från 1600-talet som återställts till sin forna glans med trädgårdsland, örtagård, spaljerade fruktträd och rosengårdar. Purjolökarna står på raka led som soldater i stram givakt och dahliorna prunkar i tusen färger. Små knubbiga keruber, glada narrar och historiens herrar från hov och katedraler står staty och övervakar härligheten. I orangerierna trängs citrusträd, fikon och oliv, som vore man vid Medelhavet. Skillnaden är att fler växter måste föras inomhus för att inte frysa ihjäl vintertid, men sommartid tävlar man med de italienska villornas trädgårdar med sina rader av krukade växter.
Vinstockarna klättrar uppför sluttningarna, inte olikt Toscana, och ibland får man vandra i vinpergolans skugga. Eller så får man kliva in i rekonstruktioner av den romerska byggnadskonsten med väggmålningar från golv till tak.
Detta är ett litet urval i södra Tyskland. Mycket mer finns i övriga landet, bland annat den stora slottsparken Potsdam utanför Berlin. Hursomhelst, likaväl som man besöker Englands, Italiens och Frankrikes berömda trädgårdar bör man ta sig en tur till Tysklands historiska anläggningar.