Festspelen i Bayreuth må vara höjdpunkten på Wagneråret. Men för den som inte har biljett är en drakruin vid Rhen, Nibelungenhalle och Villa Wahnfried lika goda skäl för en Wagnervallfärd.

Himmel och skog skapar sin egen dramatik när vi kör mot Bayreuth. Med tanke på det mytiska landskapet i nordöstra Bayern är det föga förvånande att det var just hit tonsättaren Richard Wagner sökte sig för att etablera en egen operascen. Här hålls fortfarande de årliga Wagnerfestspelen i månadsskiftet juli/augusti men att få biljetter till någon av föreställningarna är en komplicerad historia med flera års väntetid. Den otålige får nöja sig med att besöka Villa Wahnfried, Wagners gamla bostadshus, som sedan festspelens hundraårsjubileum hyser ett Wagnermuseum.

I den rödbruna entréhallen finner man såväl fetischartade objekt som pukorna från de första festspelen 1876, marmorstatyetter av Wagners operakaraktärer och Bechsteinpianot som också kunde användas som skrivbord. I andra rum kan man kika närmare på såväl litterära referenser som ko­stymer och scenografiska detaljer från historiska operauppsättningar. Avdelningen med kuriosa och kitsch rymmer samtidigt alltifrån klenoder till karikatyrer i ett försök att undvika en alltför okritisk bild. Tonsättarens egen antisemitism och festspelens sociala roll i nazismens ideologiska maskineri kommer i framtiden att belysas tydligare efter den ombyggnad som planeras till hösten 2010.

Granne med Villa Wahnfried ligger visserligen Franz Liszt-museet, men arvet efter Wagners odödliga musikdramatik överskuggar onekligen det mesta. Hanny Kopetz antikhandel och antikvariat (Brandenburger Strasse 28A) har under 25 år specialiserat sig på Wagner – alltifrån autografer till programblad och grafiska tryck med Wagnerska operamotiv. På Richard-Wagner-Strasse hittar man något blygsammare souvenirer som chokladpraliner med Wagneremblem eller kanske en påse te med smaken Rhenguldsblandning.

Väl värt ett besök är också Markgräfliches Opernhaus – stadens än i dag praktfulla barockopera som en gång väckte Wagners intresse för Bayreuth. Men inte ens den befintliga 1700-talsteaterns imponerande scendjup på 27 meter var tillräckligt för hans allkonstverk. I stället lät han som bekant uppföra sitt eget Festspielhaus på en kulle norr om centrum, en koloss som faktiskt känns förbluffande anspråkslös.

Turistprägeln är påtaglig och sätter sina spår på prisnivån i aningen småstela Bayreuth. Ett betydligt trivsammare boendealternativ är Bamberg, knappt en timmes bilresa bort. Den 1 000-åriga kejsarstaden är liksom den italienska huvudstaden belägen på sju kullar och har fått smeknamnet frankiska Rom. Fem korsande rikshuvudvägar gör dessutom Bamberg till en utmärkt utgångspunkt för utflykter när man väl utforskat den historiska stadskärnan och stadens nio bryggerier med rauchbier – rököl – som lokal specialitet.

Söker man ett riktigt Wagnertempel får man däremot vara beredd att bege sig betydligt längre bort, ända till Königswinter strax utanför den tidigare huvudstaden Bonn i hjärtat av Rhendalen. Med Drachenfelsbahn – Tysklands äldsta bergbana – tar man sig smidigt upp till ruinerna av den 1100-talsborg, där Nibelungenhjälten Siegfried enligt legenden dödade draken. Halvvägs ner tornar slottet Drachenburg upp sig i all sin 1800-talsromantiska prakt men häftigast är ändå Nibelungenhalle, invigd 1913 till minnet av Wagners 100-årsdag.

Den kupolformade byggnaden i sen jugendstil är lite av ett allkonstverk i sig med en nästan sakral atmo­sfär. Komplett med Wagneraltare och väggar täckta av konstnären Hermann Hendrichs sagolika motiv ur operatetralogin ”Nibelungens ring” och ”Parsifal”. Ett tillhörande reptilzoo med livs levande alligatorer är ett kul komplement för den som har barnen med sig. Modiga besökare kan dessutom bege sig ner i grottan för att möta den 13 meter långa draken Fafner, lyckligtvis sovande och helt och hållet gjord av sten.