Mitt i Hotell Yaltas mörka lobby står fem lättklädda kvinnor. Deras ärende är oklart. Men senare på kvällen berättar vår guide att de marknadsför en show på källarplanet.

Hotell Yalta är traktens modernistiska paradbygge, uppfört i 16 våningar under det sena 1970-talet med utsikt över Svarta havet och bergen. Under Sovjettiden var gästerna mestadels partifolk, som belönats för sina insatser med en semester. I dag rör sig ryska, ukrainska och polska turister i korridorerna samt enstaka västeuropéer.

Många kommer med flyg till Krims huvudstad Simferopol. Vi anländer via Kiev i ett äldre Tupolevplan. Många passagerare har väskor som pryds av logotyper från endera Gucci, Louis Vuitton eller Prada.

Nästan alla talar ryska, trots att vi befinner oss i östra Ukraina. Trakten har starka historiska band till grannen i norr.

Att Krim tillhör Ukraina är en historisk paradox. På 1950-talet överlämnade Sovjetledaren ­Chrusjtjov Krim till Sovjetrepubliken Ukraina som en symbolisk "gåva" för att uppmärksamma 300-årsjubileet av fördraget i Perejaslav, som ökade det ryska inflytandet i Ukraina. Föga anade Chrusjtjov att Sovjet­unionen skulle upplösas några decennier senare.

Ryssland har fortfarande kvar sin Svartahavsflotta i Sevastopol, några timmars bilresa från Jalta, vilket är en källa till kontroverser mellan Kiev och Moskva.

Under Sovjetåren var Sevastopol stängt för utlänningar. Men i dag krävs inget tillstånd för att besöka staden som blandar historisk arkitektur i den täta stadskärnan med förortslimpor.

Om det bara var för klimatet och topografin skulle Krim och dess mest kända ort Jalta kunna vara som Côte dAzur och Nice. Här finns vindalarna, stränderna, berglandskapet. Området är ett av Europas vackraste och klimatet behagligt.

Temperaturen under vårt besök ligger precis över 30, och badorter som Jalta, Alupka och Gurzuf fylls av semesterbesökare.

Författaren Anton Tjechov beskrev trakten i sin roman "Damen med hunden", som handlar om en gift man och en gift kvinna som träffas under en semester i Jalta.

Tjechov flyttade till Krim vid förra sekelskiftet. I dag går det att besöka hans lilla vita stenhus, beläget på en höjd i utkanten av Gurzuf.

Längs kusten går regelbundna båtturer som ger turisterna möjlighet att se några av Krims mest berömda platser från vattnet.

Det vanligaste vykortsmotivet är Svalboet, ett imiterat gotiskt mini­slott som sträcker sig dramatiskt ut mot havet uppifrån en bergsklippa. Den tyske oljebaronen Shteingel uppförde byggnaden 1912 som en gåva till sin älskarinna. Den förstördes i en jordbävning 1927 och låg i ruiner fram till 1970-talet, då den återuppbyggdes.

I dag vandrar dagligen tusentals turister upp och ner för trapporna till Svalboet. Promenaden tar 45 minuter och är konditionskrävande.

Vidare längs kusten, i Alupka, ligger det ståtliga 1800-talspalatset Vorontsov, där Churchill och den brittiska delegationen bodde under andra världskrigets Jaltakonferens.

När vi kommer dit öppnar sig plötsligt himlen och vår grupp springer hastigt igenom den stora vackra parken med palmer och blommor, som leder fram till palatset. Det är, i likhet med många andra historiska monument på Krim, i mycket gott skick. Inredningen är praktiskt taget intakt. Här finns bland annat det berömda blå rummet som är en imitation av en engelsk 1500-talsmatsal.

Inte långt från Vorontsov går en linbana upp till bergstoppen Ai Petri, som ligger 1.100 meter över havet. Där kan man äta traditionell tatarisk mat i små hyddor eller ta en ridtur med häst eller kamel. Panoramautblicken över kustlinjen är minnesvärd.

- Vi har allt här, säger taxichauffören som kör oss i sin Lada från hotellet, 200 meter över havet, ner till Jalta.

- Skidor, bad, mat. Allt finns på Krim. Men huliganerna som styrt det här landet har inte utnyttjat potentialen. De håller oss kvar i förnedringen.

Hotell Yalta sammanfattar problemet. Där finns swimmingpool, takterrass, barer, ja till och med ett delfinarium. Men huset är nedgånget och illa planerat. För att ta sig till olympiabassängen passerar man ödsliga underjordiska duschrum, som luktar mögel och desinfektionsmedel. Utsikten från den stora terrassen för tankarna till Barcelonas höjder. Men i Skyloungen är det för det mesta tomt: gästerna avskräcks av betongen och den industriella arkitekturen.

Som så mycket annat modernt i trakten lever inte Hotell Yalta upp till Krims rika historia och kultur.

Taxichauffören pekar på de halvbyggda husen längs vägen. Den ena investeraren har lurat den and­ra och försvunnit med förskottsbetalningen. Femton år efter kommunismens fall pågår fortfarande den komplicerade övergången från plan- till marknadsekonomi.

McDonalds har dock vågat sig till strandpromenadens ena ände mitt framför Jaltas stora Leninstaty. Den som fortsätter längs vattnet passerar klädbutiker där priserna och varorna är i nivå med NK:s.

Lenin är ingen ovanlig syn på Krim. I huvudstaden Simferopol, som är porten mot omvärlden, står en staty på torget framför det lokala parlamentet. I denna del av Ukraina hade 2004 års orange revolution ingen stark förankring. Närheten till Moskva är påtaglig.

Krims moderna historia är parallell med det ryska imperiets och Sovjetunionens. Fram till mitten av 1800-talet utgjordes majoritetsbefolkningen av tatarer, som hade sitt andliga och politiska centrum i Bachtjisaraj.

I stadens Uspenskijkloster, som ligger insprängt i en bergsgrotta, sitter munkar och tar emot nya turistgrupper. Till Bachtjisaraj går det att göra guidade endagsutflykter med buss, och på vägen ingår besök i Sevastopol och Simferopol.

Tatarerna utgör i dag 13 procent av Krims befolkning. Under Krimkriget (1853-1856) fördrevs och förföljdes de och diasporan spreds ut i Osmanska riket. Den ryska regeringen hindrade massflykten av tatarer först när jordbruket höll på att kollapsa.

Krim var också platsen för några av andra världskrigets hårdaste strider. Hamnstaden Sevastopol föll i juli 1942 till tyskarna, som därmed ockuperade hela halvön.

Ryssarna kom tillbaka i maj 1944.

Ett av Stalins första beslut var att deportera samtliga tatarer till Centralasien. Han anklagade dem för att ha samarbetat med nazisterna. Nära hälften dog i den etniska rensning som drevs igenom på mind­re än en månad.

Tatarerna kunde återvända först efter Sovjetunionens upplösning, i vilken Krim för övrigt kom att spela en speciell roll. Det var här som Michail Gorbatjov försattes i husarrest i sin "datja", semesterhus, och förlorade kontrollen över landet. Datjan är belägen mellan Jalta och Sevastopol och går att se på några hundra meters avstånd från bilvägen.

Vår chaufför stannar bussen i fem minuter, och passagerarna tar fram sina kameror.

Till Krim åker man för att se Euro­pas moderna historia på nära håll och uppleva den mäktiga kustnaturen. Den traditionella chartersemestern känns avlägsen.