Afternoon-tea börjar visserligen lovande med de obligatoriska bakverken, små bröden och marmeladerna toppat med hallonsmoothie och frukt. Allt serverat under överinseende av adeln som tittar på oss från porträtten på väggarna. Deras gamla slott har gjort en lång historisk resa från privatägt, till landstingsägt, för att övergå till företaget Privat inredning.

Affärsidén är att köpa, rusta och inreda. Ulfsunda slott i Bromma, en gång smyckat med al fresco-målningar har blivit utställningslokal för nya inredningsidéer.
Och det ska det gamla slottet vara glad för.

Adelsporträtten får samsas med ny konst. Ja, varje rum har kvar mycket av den gamla slottsmiljön, men med nyare inslag. I Kristinarummet, där drottning Kristina bodde när hon var på midsommarfest på Ulfsunda slott, har enorma blommor målats på väggarna. Vågat och vackert. I ett av de gamla rummen har en ny, trendig, mörk medaljongtapet fått matcha kristallkronan och kakelungnen.

Hotellrummen är alla olika – snygga och roliga.

Vid bokningen får vi frågan om vilken relation vi har. Den känns lite närgången men får sin förklaring när vi anländer. Väggen mellan badrum och dubbelsäng är av glas. Det är trevligt att kunna ligga i bubbelbadet och se på tv, men mindre trevligt om man glömmer dra för draperiet – utanför badrummet – vid andra ännu mer privata angelägenheter. Har man väl förlikat sig med glasväggen är det ett alldeles perfekt rum. En vacker vägg i brunton i badrummet matchar den ursprungliga tegelportalen som huggits fram i rummet. På väggarna vitt och till och med en vit fåtölj i badrummet. Sängarna är underbart sköna och har en belysning på undersidan som ger ett stämningfullt ljus i rummet. Problemet är bara att hela rummets belysning sköts med hjälp av fjärrkontroll. Under vår vistelse lyckas vi aldrig hitta rätt knapp till rätt lampa, vilket skapar en del förvirring och irritation. Här får nog inredningsföretaget tänka om.

Och så var det då det här med maten.

Vi äter kungskrabba med karamelliserad rödbeta, anka, potatisgratäng, pumpakräm och tryffelsås och avslutar med vaniljglass med maltkorn, björnbär och blåbär. Inga fel är begångna, men det smakar bara precis som det låter. Inga överraskande kulinariska toppar, som man hade kunnat tro med de prestationsinriktade kökscheferna. Kanske var de och tävlade på annat håll, för de fanns inte på plats denna kväll.

Vi var faktiskt bara några få på slottet över helgnatten. En handfull par, köks- och serveringspersonal och så slottsspöket som enligt servitrisen varje natt flyttar på en av stolarna. Kanske är också han lite inredningsintresserad?

Fotnot: Fem är det högsta betyget på DN:s skala, noll är det lägsta.