Ångan ligger tät över Széchenyibadet i centrala Budapest. Varmt termalvatten möter minusgrader en kylig senvinterdag. Nästan dagligen står Mathé Szaboles här vid schackpjäserna i den 38-gradiga utebassängen. Han är pensionär, har arbetat utomlands några år, och kan kosta på sig att varva detta nöje med skidåkning i Schweiz. Nötta är pjäserna, stort intresset hos dem som flockas runt de spelande. Ett smart drag med en löpare, en missad häst är sånt som engagerar, ett torn som fäller drottningen och så till sist schack matt. Sen tar nästa parti vid.
Gubbarna, många är pensionärer eller näst intill, har själva blivit en turistattraktion och ett viktigt inslag i den badkultur som är Budapests och hela Ungerns. Till de många baden söker man sig för en stunds samvaro, för avkoppling eller för de helande krafter som detta vatten anses besitta som springer fram ur underjorden, ibland ända från 2.000 meters djup. För landet som saknar kust vilar på ett termalhav. Det lär finnas hundratals olika mineralsammansättningar som ska vara nyttiga för varierande åkommor, som reumatism, allergier, barnlöshet och hudproblem.
Till varje bad hör särskilda avdelningar med en uppsjö av behandlingar som ska komplettera det läkande vattnet - allt ifrån massage till att sitta med fötter och händer i vattenbaljor för elektroterapi, vistas i rum med saltkristaller för att bota luftvägsproblem, packas in i lera för att minska ledvärk eller hängas i nacken i djupa vattenbassänger för att sträcka ut ryggraden.
Fast även om det är intressant att titta in i de olika, ofta ganska sterila eller till och med trista behandlingsrummen, är det vattnets mer avslappnande effekt som en turist i Budapest finner störst dragning till. En stund när man lämnar vardagens stress bakom sig. Som här i Széchenyis stora utomhuspooler där folk sitter på trappavsatserna ner i de varma bassängerna, låter kroppen masseras av sprutande fontäner och undervattensstrålar eller lekfullt låter sig flyta med en jetström i en av bassängerna. 76 grader varm är källan till detta vatten som hämtas från 1.200 meters djup.
Huruvida besöket har några hälsobringande effekter för en stel axel låter vi vara osagt. Mer säkert är att man, om så bara för en kort stund, känner sig absolut botad från såväl lösrumpsfobier som lårdallerångest eller pösmageproblem. För detta är ett land där kropparna tillåts volym - magar som väller över gubbarnas minimala badbyxor, kvinnor där barmar och rumpor sväller. Men ingen verkar bry sig. På en traditionell ungersk badanläggning syns heller inga träningsapparater som antyder att något bör göras.
De flesta baden finns på den västra sidan av Donau, den som går under namnet Buda. Men Széchenyi ligger i stadsparken på Pest-sidan öster om floden. 1913 byggdes denna solgula byggnad i nybarock där vare sig statyer, stuckaturer eller pampiga takkronor saknas.
Entrén kostar 1.000 forint (40 kronor). Det vill säga om man tar det billigaste alternativet som leder till de gemensamma omklädningsrummen i källaren med små låsbara skåp. Lägger man till 800 forint blir det egen kabin en trappa upp och en anställd som låser om de värdesaker man lämnar kvar. Iklädd baddräkt och badtofflor är det sedan bara att vandra ut i vinterkylan. Det känns knappast fel att snabbt sjunka ner i poolerna.
Så lång är badtraditionen i dessa trakter att man faktiskt begår en kulturgärning genom att delta i den. Redan romarna grundade bad här för 2.000 år sedan efter att ha erövrat vad som kom att kallas Nedre Pannonia. Aquincum hette staden som anlades där Budapest nu ligger. Namnet tros kunna härledas till betydelsen "ymnigt vatten". Fast redan kelterna hade ännu tidigare utnyttjat de heta källorna och på mitten av 1500-talet var det dags för ännu en badkultur. Turkarna invaderade och från denna tid finns fortfarande fyra bad kvar som utifrån ser de ut som små moskéer med rundade tak.
I Király, ett av dem, silar ljuset sparsmakat in genom en mängd åttkantiga gluggarna i det kupolformade taket. Letar sig vidare som små strålar i den fuktbemängda luften, ner till bassängens lika oktagonala form. Till kvinnorna som nakna ligger och flyter i det varma termalvattnet. Ljus som från en stjärnhimmel.
Det är måndag och kvinnodag. Hit har folk kommit i snart 500 år för att tvaga sig och det känns nästan andaktsfullt att låta kroppen sänkas ner i det 36-gradiga vattnet. Tunga är stenväggarna, rundade absidernas valv. I ångbastun svettas de tappraste lorten ur varje por, i den kalla bassängen sätts fart på blodcirkulationen.
Mer genuint kan det knappast bli, mer befriat från mondäna turistsatsningar. När kvinnorna blandar hideg (kallt) och meleg (varmt) till lagom temperatur och omsorgsfullt tvålar in sig är det ingen som bryr sig om de år som format deras kroppar. Hur många förlossningar varit, hur hårt slitet. Åderbråck och skvalpande magar bara hör hit, nästan ömsint.
Mest är det äldre besökare. Och garanterat få turister. Entrén är så oansenlig att man knappast tror på den. Väl inne får man klara sig med teckenspråk. 1000 forint (40 kronor) kostar badet och då får man också en handduk i lakanstyg och en liten hytt där man byter om.
Betydligt fler är turisterna som hittar till Gellértbadets tunga jugendfasad ett par Donaubroar söderut. Så är också detta bad sammanbyggt med ett fyrstjärnigt hotell med samma namn och som många utlänningar anlitar. Inomhus väntar fönster med målat glas, jugendmotiv som tagit intryck av ungersk folkkonst, golvmosaiker och en sal att simma i som skulle passa i ett palats. Fast det är viktigt att inte glömma badmössan, annars visslar badvakten. Höga dekorerade pelare lyfter en övervåning med vitmålade smidesbalkonger. Från glastaket, som kan dras undan vackra dagar, strömmar ljuset in. Det känns som att simma i en festsal.
Så annorlunda att gå in i termalavdelningarnas dunkel, till vänster för kvinnor till höger för män. Luften är mättad av ett annat slags vatten, mer saltrikt. Förkläden delas ut för att skyla det viktigaste framifrån. Men brytningstid råder. Många går i med baddräkt och låter huvudet rofyllt vila mot bassängkanten. När ögonen sluts skärps hörseln. Skratt och samtal rullar mot stenväggar och mosaiktak.
Invid den ålderdomliga biljettkiosken i entrén finns en skylt som talar om vad vattnet innehåller och vad det är bra emot. Gellért tar vatten från fem olika källor i berget intill och natrium, fluor och kalciumkarbonat ska lindra bland annat reumatism och neurologiska sjukdomar.
Andra skyltar berättar om tacksamhet hos dem som blivit botade. Så är det vid Lukacs-badet dit många kommer via remiss från sjukvården. Stentavlor talar om Karl Bolles tillfrisknande 1942, eller Halam Jeleuls 1988 eller en ryss som var här 1902.
Som en eftergift åt nya generationer och för att locka fler till baden byggs många ut med vågmaskiner, rutschkanor och andra attraktioner. Ibland till och med med konstgjorda stränder. Så är det i Hajdúszoboszló, en av de ledande kur- och spaorterna i landet, drygt två timmars bilresa öster om Budapest. Här har ett riktigt turistcentrum vuxit upp kring det hälsobringande brunfärgade vattnet. En liten ort på 25.000 människor vintertid mångdubblas på sommaren, souvenirshoppar, hotell och restauranger växer upp enligt välkänt turistkoncept.
Den centrala hälso- och spa-anläggningen kombinerar medicinska bad med en välutbyggd aquapark som dock är stängd vintertid. I järn-, jod- och bromhaltiga bassängerna njuter gästerna som vore de på solkusten. Redan i mars vänds ansikten mot solens strålar i timtal. Men precis som svenska turister ligger för länge under söderns sol njuter dessa besökare för länge av badet. För medicinskt vatten, som här, är en starkare cocktail med mängder av joner, därtill en gnutta radioaktivitet och ett par stänk arsenik som bara bör avnjutas i småportioner, förslagsvis 15-20 minuter åt gången. Vilket ingen verkar ta notis om.
Själva håller vi oss till föreskriven tid och funderar i det lätt oljiga vattnet över det ungerska badandets komplicerade och förvirrande karaktär. Vill man ligga i länge ska det helst vara i vanligt vatten, som i Gellértbadets simbassäng. Termalvatten, som hos Széchenyis schackspelare, bör njutas med måtta och de medicinska baden, som här i Hajdúszoboszló, ska man nästan vara försiktig med. Efter 15 lagom hälsobringande minuter är det dags att häva sig upp till en njutningsfull avkylning.
Fast i Miskolc-Tapolcas termalvatten tiotalet mil norrut är det svårt att bry sig om att hålla måttan. Här vill man bara dröja kvar i de upplysta skrovliga kalkstensgrottorna med turkost vatten och vågrörelser som gör att man kan förflytta sig utan att nästan röra en fena. Därtill jetmassage under en målad stjärnhimmel. Lekfullt, lite lyxigt och en mer slimmad publik.
Än elegantare är termalhotellet Margitsziget på Margaretaön mitt i Donau och mitt Budapest. Eleganta badpooler med riktig spakänsla. Även kroppskulturen har hittat hit - ett helt rum med toppmoderna maskiner.
Då befinner man sig, trots det korta avståndet, långt från Széchenyibadets folklighet.