Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Ett paradis som vägrar gå förlorat

Honolulu har dödförklarats som turistmål otaliga gånger men resebyrå­drömmen består. Här finns den berömda Waikiki Beach, liksom ett Amerika i miniatyr med shopping och snabbmat. Men det finns de som för­kastar hulahula-myten och kämpar för ett Hawaii fritt från USA.

Papegojan i buren vid ingången visslar, skrattar och jamar om vartannat. På något sätt passar ljuden till restaurangens kitsch- exotism med rottingmöbler, palmblad, vattenfall, fisknät och groteska tikifigurer.

Femtioåriga La Mariana Sailing Club hukar bakom cisterner och magasin invid Keehi Lagoon i Honolulus gudsförgätna utkanter. Krogen är en tropikromantisk oas och tidsmaskin för nostalgiker som drömmer om 1950- ch 60-talens Waikiki Beach. Det var då "Polynesian Pop" blommade, en nöjeskult med hövdingaguden Tiki som centralfigur i ett slags Hollywoodprimitivism. Man bar grälla alohaskjortor, tittade på huladansöser och drack drinkar som Mai-Tai och Zombie.

Ända sedan de första kryssningsfartygens tid har Hawaiiöarna - och särskilt Oahu med Honolulu och Waikiki - marknadsförts med eskapistiska drömmar. Nostalgin är alltså en längtan tillbaka till en annan konstgjord kultur än dagens, till tiden före massturismen.

Inför Honolulus trafik och överfulla butiker såg författaren Somerset Maugham redan 1918 gapet mellan förväntningarna och verkligheten. Han skrev att liksom det finns människor som tar salt i sitt kaffe, finns de som, liksom han själv, dras till platser som inte motsvarar de romantiska förväntningarna.

Om och om igen förklaras Honolulu förlorat, men ingenting tycks rå på det romantiska skimret.

Världens mest berömda strand ligger klämd mellan hotellen och havet och med vulkankratern Diamond Head som fond i sydöst. Men Waikiki Beach är inte spektakulär, dess mytiska status är resultat av framgångsrik och uthållig marknadsföring av la dolce vita i tropiktappning.

Resebyrådrömmen om Hawaii har odlats i film, tv, reklam, litteratur och musik. Otaliga filmer är inspelade här, bland tv- serierna finns såväl "Hawaii Five-0" som "Lost". Somliga anser att Elvis Presleys karriär dog med "Blue Hawaii", den mest inkomstbringande av hans filmer. I scenversionen på Waikiki Beachcomber Hotel spelas Elvis av Jonathon Von Brana, som har 20 års daglig erfarenhet av att imitera The King.

Mitt på dagen doftar luften kokos från massan av sololjade kroppar. Sex av tio turister är amerikaner, två av tio japaner, och i den resterande kakofonin av språk hörs numera också ryska.

Här kan man studera olika stadier av äppel- och päronfetma. Sirapsdränkta pannkakor, pajer, pizzor, burgare, pommes frites, milkshakes och extrasmörade popcorn är sällan mer än en armslängd bort. Påfallande många av badgästerna är så tjocka att de rör sig med möda.

Längre ut guppar huvuden som bojar intill surfingbrädor i väntan på en lämplig våg. Hawaiianerna surfade redan när de första européerna kom hit på 1700-talet, och det var just från Waikiki som konsten att rida på vågorna spreds över världen på 50- och 60-talen. Men den som söker riktiga utmaningar far till stränder som Sunset och Banzai Pipeline på norra delen av ön.

Innan flyget tog över reste välbeställda romantikjägare hit in style på Matson Lines fartyg. William Matson var född i Lysekil 1849, gick till sjöss som föräldralös tioåring, och blev med tiden kapten, redare och entreprenör. För sina resenärer lät han bygga Waikikis första stora hotell, Moana 1901, och det rosa, häpnadsväckande Royal Hawaiian 1927. Nu finns här omkring 40 000 hotellrum, 500 krogar och hundratals barer, klubbar, diskon och butiker i en betonglabyrint av höghus. Det största hotellet är Hilton Hawaiian Village med 3 400 rum i en liten resortstad.

Och mer ska det bli: i området kring Lewers Street rustas upp och byggs nytt för 700 miljoner dollar. Kanske får lilla Hawaiiana Hotel på Beach Walk ändå vara kvar, en relik från 1955 i motellstil med en stor tiki vid ingången. Pensionärerna vid poolen bär gympaskor och basebollmössor.

Föreståndaren Lisa Hookano Holly är en stor kvinna som säger sig vara trefjärdedels-hawaiianska.

- Mycket av det som kallas typiskt hawaiianskt är skräp, säger hon. Men tikin här är en kopia av the real thing, den föreställer Ku, krigs- och beskyddarguden.

Lisa Hookano Holly säger att hennes farmor var naturdoktor. Hon använde de polynesiska gudarnas kraft i sin verksamhet.

Att dessa öar år 1959 blev USA:s femtionde delstat kan tyckas överraskande. Det är ju fråga om en isolerad ögrupp mitt i Stilla havet, 340 mil från Kalifornien. Inlemmandet var slutpunkten i en process som inleddes med att James Cook år 1778 steg i land på vad han kallade Sandwichöarna efter greven av Sandwich. Sedan följde sandelträhandlare, valfångare, missionärer och sockerrörsodlare. Den polynesiska urbefolkningen förlorade sitt land och dog i tiotusental av för dem tidigare okända sjukdomar.

Missionärssonen Sanford Dole - vars kusin James skulle bli öarnas ananaskung -- var en ledande figur bland de sockerbaroner som jämnade vägen för störtandet av det hawaiianska kungadömet. Annekteringen 1898 var ett tidigt exempel på att amerikansk utrikespolitik och affärsintressen gärna går hand i hand.

Plantageägarna skeppade in arbetare från bland annat Kina, Japan, Korea, Portugal, Filippinerna och Puerto Rico, men i mitten av 1900-talet vände ekonomins huvudström från jordbruk till turism. Lantarbetarnas barn blev hotellanställda och nu kommer årligen nästan sju miljoner turister till öarna. Men än täcker Doles ananasplantager stora områden, för att inte tala om den yta som öarnas 83 militärbaser upptar. Och bara på Oahu finns 38 golfbanor.

Nu är Honolulu ett stycke Amerika som under ytan är så multikulti att man tror på att det faktiskt bara är en minoritet av amerikanerna som inte tillhör en minoritet. Och till minoriteterna på Hawaii hör hawaiianerna. De är fattigast, sämst utbildade och sjukast.

Haunani-Kay Trask beskriver historien med ord som invasion, stöld och kulturell våldtäkt. Hon är författare, poet och historieprofessor vid University of Hawaii. Från sitt hem i Kanehoe kan hon se 26 vattenfall bland bergen.

- Alla i rörelsen för hawaiianernas rättigheter är eniga om målet, att vi vill ha vårt land tillbaka, säger hon. Splittringen gäller vilken väg vi ska gå.

Tanken på självständighet är verklighetsfrämmande, hon tror på en "nation i nationen" enligt den modell som indianerna på fastlandet har.

Hon har dragit på sig mordhot genom markeringar som att vägra resa sig under nationalsången.

- När folk förr frågade varför jag hatar amerikaner brukade jag svara med långa förklaringar, säger hon. Nu säger jag bara "varför gör inte du det?".

Något sådant föresvävade knappast mästersimmaren och nationalhjälten Duke Kahanakamoku, den moderna surfingens fader. Fram till sin död 1968 var han ett slags ambassadör för Hawaii och står nu staty vid Kalakaua Avenue. I Hotel Outrigger bredvid ligger Dukes on the Beach, en av Waikikis stimmigaste after sun-krogar. Där dricker man Big Wave Golden Ale och äter grillad fisk som ahi eller mahi mahi till ukulele och steel guitar.

Hawaiimusiken, ett slags kokos-country, fick en svensk uttolkare i Yngve Stoor som spelade in över tre hundra låtar med titlar som "En sjömansjul på Hawaii" och "Månen strör sitt silver över drömmarns ö". Ukulelen ses som typiskt hawaiiansk, men den kom hit med portugisiska sjömän på 1800-talet.

Kalakaua är det stora flanörstråket. I de kända modehusens svala, lyxspartanska butiker står eleganta expediter som begravningsentreprenörer bland plagg på lit de parade. För det mesta har man en av minivaruhuskedjan ABC:s butiker inom synhåll, och överallt säljs souvenirer, från det plastigaste till riktigt hantverk som raku-keramik. Huladansösen, tikin, alohaskjortan, ukulelen, blomsterkransen, surfingbrädan, utriggarkanoten, kokospalmen; symbolerna återkommer i alla former och på vad som helst. Och över alltsammans svävar "aloha", hälsnings- och kärleksuttrycket som har devalverats till "Im lovin it!"-nivå.

Den tropiska hötorgskonst med ett slags new age-prägel som säljs i bland annat Wyland Galleries är en kavalkad av hoppande delfiner i månsken och knölvalar i solnedgång. Delfinskulpturen för 4 450 dollar är tillverkad i 1.500 exemplar, vilket i runda slängar betyder 48 miljoner kronor om alla blir sålda.

Längre inåt land och parallellt med Kalakaua löper Kuhio avenue, lite ruffare, med billigare krogar, Tiki Tattoo och prostituerade som viskar "wanna get laid?" till förbipasserande män.

Waikiki må vara brackigt, lyxigt, billigt och bullrigt, men det är ändå begripligt att Hawaiidrömmen inte dör. Turisten med pengar på fickan finner ett slags grov och solvarm sensualism, något bekymmerslöst flörtigt som inte bara handlar om bruna bringor och blanka lår.

Hotell Moanas Beach Bar med det stora banyanträdet fylls när solen rodnar, svullnar och dalar mot havet. Det finns en fin ironi i att kvällens huladansös bär en muumuu, missionärernas sedesamma långklänning, när hon framför den hedningadans som kyrkans utsända förbjöd. Titeln "Årets Miss Aloha Hula" innehas av Maile Emily Kauilanionaopuaehiiopoikeanuehueokeola Francisco.

Kamerorna surrar. Att sitta med en drink i handen vid Waikiki Beach i solnedgången är ett semesterkultens sakrament.

Men Waikiki är inte Honolulu. Det är bara en mindre del av ett Storstadsamerika av shopping malls och alldeles för många bilar. Här lever minst hälften av de 900.000 människor som befolkar Oahu, en ö något större än Öland.

Störst bland kommerstemplen är Ala Moana med över två hundra butiker, ett annat finns vid Aloha Tower, det anrika utsiktstornet vid hamninloppet. Här någonstans hade David Kalakaua, Hawaiis siste kung, sitt båthus där han drack och spelade poker med Robert Louis Stevenson.

Vid marinmuseet strax intill ligger den berömda dubbelkanoten "Hokulea", en traditionell polynesisk farkost som har seglats till bland annat Tahiti utan andra navigationshjälpmedel än stjärnorna och vågornas rörelser.

Bland centrums Starbucks och blanka kontorshus finns fler lämningar av en svunnen epok, framför allt Iolanipalatset. I detta USA:s enda kungliga slott residerade drottning Liliuokalani innan amerikanerna tog över.

Merchant Street leder in i Chinatown. Med ens är gatuskyltarna tvåspråkiga, här arbetar nudelmakare, akupunktörer och örtläkare, småbutikerna svämmar över av kläder, väskor, tyger och leksaker. På Oahu Market säljs svamp och kassava, koriander, ko-klövar, ananas och stinkande durianfrukter. I akvariet står kattfiskarna lika tätt packade som passagerarna på bussen till Downtown.

På Maunakea Marketplace myllrar männi­skor mellan de små serveringarna med mat från alla asiatiska kök. Det är trångt, rörigt, billigt och uppsluppet. Där utanför, på Maunakea Street i små kyffen som doftar paradis, sitter kvinnor och trär upp orkidéer, frangipani och tiareblommor på trådar. Blomsterkransen, lei, är en av Hawaiis starkaste symboler. I Waikiki är de ofta av plast eller tyg, men även åtgången på den äkta varan är så stor att man måste importera blommor från Sydostasien.

La Mariana sailing clubs papegoja skrattar medan vindspelet av snäckskal klirrar försynt. Caesarsalladen med tonfisk dröjer. I en imu, en traditionell jordugn, kan det ta åtta timmar innan maten är klar, med tv-reklamens matberedare "Magic Bullet" sägs det ta tio sekunder blankt.

I Honolulu Star-Bulletin berättar en ingenjör med 250 resdagar om året att han såg sitt liv passera revy när han glömt mobiltelefonen i en taxi.

Kanske är det ett läge mellan ytterligheterna som lockar gäster till La Mariana, längtan tillbaka till en tid som ännu inte börjat skena.

Tikifigurerna grinar. De är fantasifulla ­kopior av den två hundra år gamla Ku-skulpturen av brödfruktträ på Bishop Museum. Där finns också Kane, solljusets, skogens och det friska vattnets gud.

Resa dit: Flyg till Honolulu från

Resa dit: Flyg till Honolulu från c:a 8.000 kr.
Logi: Från camping till femstjärnigt. Hyfsade hotellrum från 100 dollar. Lyxhotell från 300 dollar. Många mellanklasshotell har direkttelefoner på flygplatsen, ofta ingår transport.
Mat: Allt finns att få. Något av det "typiska": Lu’au är en traditionell hawaiiansk fest, i turisttappning betyder det buffé och underhållning. Poke är rå, marinerad fisk med sting i smaken. Pupus är snacks, tillbehör och tilltugg av alla slag. Shave ice är öbornas favoritglass, som att äta en snöboll indränkt i söt fruktsås.
Sevärt i Honolulu: Parker, stränder, zoo och akvarium. Ala Moana Beach Park är större och folkligare än Waikiki. Marinmuseet, lockande och lärorikt om öarnas och turismens historia. Berömda Bishop Museum har magnifika samlingar från Stilla havs-kulturerna. Top of Waikiki på 21:a våningen vid Kalakaua avenue är Honolulus enda roterande restaurang, bra ställe för "a drink with a view". Manoa Falls Trail, vandring genom regnskog bara en kvarts bil- eller bussresa från Waikiki.
Sevärt på Oahu: Oahu är en grön, dramatiskt vacker ö och inget ligger längre bort än en dagsutflykt . Pearl Harbor, flottbasen som japanerna bombade 1941, är Oahus mest besökta turistmål. Det var sin tids World Trade Center, här ser man bl a vraket efter "USS Arizona".
Polynesian Cultural Center, temapark med uppvisningar av olika Stilla havs-kulturer, turistiskt men välgjort. Nordkusten med de spektakulära surfingstränderna, dock inget för nybörjare, vilket understryks av ett tiotal dödsolyckor per år. Monstervågorna kommer december - februari. Många fina badstränder runt Oahu, som snorklarnas betagande Hanauma Bay, och Kailua Beach Parks långsträckta sandstrand.
Information: Gratistidningen Honolulu Weekly för nöje, kultur och aktuell debatt. Det finns en uppsjö av guideböcker om
surfing, vandringar, flora och fauna etc.
Lonely Planets "Oahu" har bredd och är
fyllig. Turistinformation finns på
www.gohawaii.com och
www.oahu.hawaii-fun.com

Bild

Tikifigurer är en vanlig dekor på hotell, barer, museer och hamburgerställen.

Shoppingen på Kalakaua liknar den för bättre bemedlade världen över.

Professor Haunani-Kay Trask arbetar för att hawaiianerna ska få sitt land tillbaka. För det har hon blivit mordhotad.

Pearl Harbour, med sina interkontinentala missiler från 60-talet, är det mest besökta turistmålet på Hawaii.