För den som vill upptäcka USA bortom de vanligaste turistmålen är den amerikanska Södern ett bra alternativ. I Alabama hittar man bland annat en av grundbultarna till dagens USA: den vita countrymusiken. DN följde spåren efter countrykungen Hank Williams, son av Alabama.
Hank Williams dog 1953, bara 29 år gammal. Han brukar kallas "countrylegend", men att fösa in Hank Williams i countryfållan är att förminska hans betydelse.
Förutom att han etablerade countryn som musikform har han varit en av de främsta inspirationskällorna för sådana som Beatles, Rolling Stones, Bob Dylan och Neil Young. Hank Williams självutlämnande texter och tragiska öde fortsätter att beröra - bland annat förekom han i den nyårsdikt som poeten Bruno K. Öijer specialskrev för DN.
Hank Williams tillbringade sitt korta liv i Alabama och detta har inte undgått delstatens turistansvariga. Numera kan besökande fans färdas längs "Hank Williams trail", en resa mellan museer och minnesmärken.
En tripp till Alabama från Sverige börjar med fördel i storstaden Atlanta i grannstaten Georgia.
Hartsfield-Jackson-flygplatsen i Atlanta är en av världens mest trafikerade, men är trots detta förvånansvärt passagerarvänlig. I Atlanta har den globala tv-kanalen CNN sitt huvudkontor och det går att göra "studio tours" där. Stan är dessutom högkvarter för Coca-Cola. Läskjätten invigde ett påkostat museum häromåret, World of Coca-Cola, som bland annat erbjuder provsmakning av sextio olika varianter av den bruna fräsande drycken.
Den som inte lockas av sevärdheterna i Atlanta utan vill gå direkt på Hank Williams-leden har knappt tre timmars bilfärd till Birmingham, Alabamas största stad.
I Birminghams downtown verkar inte mycket ha hänt sedan Hank Williams död. Folktomma gator, frisersalonger och konfektionsaffärer med oputsade fönster, en och annan ödetomt. Redmont Hotel (2101 5th Ave) är en av de få levande landmärkena i centrum. Det var här Hank Williams tillbringade sin sista natt innan han på nyårsdagen 1953 gav sig iväg till en spelning i Canton i Ohio, minst tolv timmars bilkörning bort.
Portiern säger att de mest ivriga beundrarna brukar hamna här:
- De vill se Hanks rum, men vilket rumsnummer han hade vet vi tyvärr inte. Bara att han bodde på andra våningen.
Hank Williams var svår på spriten, men när han besökte Chris Hot Dogs för en chilikorv fick han nöja sig med Coca-Cola. Chris serverar än i dag sina hotdogs (138 Dexter Avenue). Birmingham är också känt som USA:s grillhuvudstad. Missa inte Full Moon Bar-B-Q (525 25th Street South). Stället ligger i ett industriområde, stänger redan klockan fem och har enkel för att inte säga torftig inredning, men deras kyckling är den godaste jag ätit.
Därefter är det dags att åka söderut på Interstate 65, eller "Lost Highway" som den numera är döpt till, efter en av Hank Williams mest kända låtar. Målet är Montgomery, Alabamas huvudstad där Hank Williams ligger begravd. Graven ligger på Oakwoodkyrkogården ett par kilometer norr om stan, mycket vackert på en höjd. "Praise the Lord, I saw the lights", står det på stenen. Det är en familjegrav, hans fru Audrey ligger intill och på blanka stenar har sonen Hank junior och sonsonen Hank Williams III redan intecknat sina platser. Någon har besökt graven alldeles före oss och lagt ned en färsk röd ros.
I Montgomery, mittemot stadshuset, står Hank Williams staty, med gitarren i högsta hugg. Ett par kvarter därifrån ligger Hank Williams-museet vars främsta attraktion är den babyblå Cadillac i vars baksäte denne countrymusikens gossekung gav upp andan, med sprit och morfin i blodet och en kropp sargad av många års missbruk.
Här finns också scenkostymer, konsertaffischer, gitarrer och programblad. Den som följer montrarnas utförliga text får en god levnadsteckning av den fattige lantisgrabben och under vilka villkor han skapade sin odödliga musik. Tyvärr råder fotoförbud i museet, så den som vill ha bilder av den ryktbara bilen eller Hanks fräna ormskinnsboots får nöja sig med vykort.
Cirka nio mil söderut finns ännu ett museum tillägnat Hank Williams, inrymt i hans barndomshem i Georgiana. Det är slutet på Hank Williams-leden.