I reservatets enda butik, en lanthandel med tonvikt på försäljning av öl och chips, ligger vitlök i en korg direkt innanför entrén. ”Håll vampyrerna borta.” Prio ett i den dagliga handlingen.
Vi är i La Push, en av flera centrala platser i skymningslandet i Twilightböckernas och filmernas värld.
Solen är redan halvvägs nere i Stilla havet när vi checkar in på Ocean-Side Resort, Quileuteindianernas näst efter fisket främsta inkomstkälla sedan Stephenie Meyer med sina böcker plötsligt gjort denna avkrok i USA:s nordvästra hörn, strax väster om Seattle i Washington State, till ett turistmål.
I skymningen kör en och annan pickup, gärna med en stor hund eller åtminstone lite bråte på flaket. Tre indianer i 25-årsåldern kastar timme ut och timme in baseball till varandra, utan att säga ett ord. Att det blir mörkt stör dem inte. De verkar kunna se ändå.
Quileutelandet runt La Push är knäpptyst och idealiskt för mystik. Den karga, men storslagna, naturen gör förstås sitt. First Beach brer ut sig, korpsvart sand sträcker sig hela vägen bort genom mängder av drivved och ut till James Island där döda quileuter förr ”begravdes”, sittandes i sina kanoter i trädtopparna. Drivveden är de enorma Douglastallar som redan på 1980-talet fascinerade Twin Peaks-agenten Cooper.
Vi är i vampyrernas, vargarnas och indianernas land. Det är hit de många tusen ungdomar längtar som i måndags intog Hovet i Stockholm för att få en skymt av sina idoler ”Bella” och ”Jacob” och som nästa onsdag kväll står i kö när den tredje filmen i serien, ”Eclipse”, har världspremiär.
Parkvakten i Olympic National Parks informationscenter i Port Angeles förser oss med kartor och rabblar sevärdheter: Heta källorna i Sol Duc, regnskogarna i Hoh River och Quinault, laxfiske i älvarna, rafting, valskådning i La Push, vandringsleder, bergspumor, svartbjörnar, glaciären på Mount Olympic, beacher …
”Ja, och så vampyrer då?” Försöker vi.
”Ja, det är ju det vi plötsligt blivit berömda för. Åk till Forks och kolla”, säger hon lite urskuldande.
Vi åker till Forks, en halvtimmes färd från Quileuteindianernas reservat. Byn kan lätt karaktäriseras som en håla. En trist huvudgata, ett antal slitna småhus, många plåtskjul och rostiga bilvrak i trädgårdarna. Ett Sheriff’s Office, där ”Bellas” pappa är polischef. Samt en parallellgata där byns tre skolor ligger. Vi glider förbi Forks High där 17-åringarna Bella och Edward träffas för första gången. Perfekt miljö för ett drama där tristess utgör grogrund för fantasi.
Så mycket häftigare det blir när vi kommer ut i naturen. Förutom indianreservatet utgörs större delen av halvön Olympic Peninsula av ett naturreservat. Häftigast av allt är den tempererade regnskogen i Hoh. En mycket ovanlig klimatzon som bara finns här och i Patagonien i Argentina och på Nya Zeeland. Kylan från bergen möter värmen från havet, det myckna regnet skapar en våt miljö där mossor, lavar och ormbunkar under de ståtliga Douglastallarna skapar en trolsk och stundtals ogenomtränglig djungel.
Vi går en slipprig vandringsled genom skogen. Växter vi aldrig sett förr. Det är kanske just här världens just nu hetaste indian Jacob Black och hans vargflock utkämpar de hårda striderna med vampyrer för att rädda sin omöjliga kärlek Bella.
Tillbaka vid First Beach i La Push cirklar rovfåglar outtröttligt högt ovanför horisonten. Kanske de, som vi, väntar på att gråvalarna ska komma in till kusten för att i tidvattnets strömmar hitta mat.
Vi väntar. Men ingen val denna afton.
Inte heller en vampyr så långt ögat ser, men så är reservatet också den plats där vargflocken/indianstammens unga män härskar.
Vaktade av totempålar och två vargar målade på motellets vägg sitter vi länge och ser fullmånen sakta stiga.