Men redan ett år senare var herrgården återuppbyggd efter de gamla ritningarna. Extra omsorg ägnades åt framsidan, som vetter mot åkrarna och Västersjön strax utanför tätorten Surahammar. Här är varje detalj en exakt kopia av den ursprungliga fasaden. Och närmar man sig det nya Västsura på vägen som passerar strax nedanför ägorna kan man verkligen inte tro något annat än att detta är en uppfräschad och väl underhållen tvåvåningsfastighet i klassisk stil.

I dag är den forna privatbostaden för patronen på Ramnäs bruk och sedemera skogsskolan, som många andra herrgårdar ett kongresshotell. De nuvarande ägarna tog över verksamheten så sent som i höstas och passade på att återgå till den gamla stavningen av herrgården, nämligen WestSura. De har även öppnat herrgården för weekendgäster som söker lite lantlig avskildhet. Ambitionen är att ta vara på arvet från tiden som skogsskola, med inriktning på naturvård, jakt och jakthundsträning. Man har också påbörjat en successiv renovering av de kringliggande byggnaderna från varierande tidsepoker. Närmast i tur står de röda träflyglarna som lyckligvis kunde räddas när huvudbyggnaden brann ner. Där ska den tämligen spartanska inredningen återfå sin sextonhundratalskaraktär.

Enligt den nya hotellklassificeringen har WestSura fått tre stjärnor, det vill säga ingen lyx men god standard. Vårt anvisade boende består av en liten dubblett i en av de separata byggnaderna, fräscht möblerat i svala gråblå toner men utan överdåd. Ikeasängen är ny, i fönsternischerna står äkta orkidéer och i priset ingår en korg med frukt och choklad, samt vatten och en liten piccoloflaska sekt.

Tyvärr inbjuder inte dagens väder till en promenad utmed den snitslade naturstigen där samtliga svenska trädarter utom fjällbjörk finns att beskåda. I stället begår vi "afternoon tea" i herrgårdens övre salonger, sparsmakat inredda i blandade stilar. Tja, teet är det inte så värst bevänt med. Det är de vanliga påsarna med konstgjorda fruktsmaker. Tilltuggen däremot lämnar intet övrigt att önska. Köket har bullat upp med fruktkaka, mjuka chokladbröd, minikanapéer med olika sorters pålägg, nybakta scones, marmelader och hemgjord gammaldags potkäs.

Det bådar gott inför kvällens middag som serveras i den luftiga gula matsalen på nedre botten, med knastrande brasa, levande ljus och prydligt dukade bord.Vi tas väl om hand av värdinnan och värden, som tillika är WestSuras köksmästare. Medan vi smakar på den bubblande fördrinken ger han iklädd sin arbetsuniform en personlig och initierad presentation av hur han tänkt och varför, och sedan tillagat trerättersmenyn, (som faktiskt innehåller en fjärde överraskning). Prologen är en viltsvampsoppa med en skön blandning av gul trumpetsvamp, trattkantareller och karljohan, i en buljong kokt på olika sorters vilt och spädd med grädde. Den smakar förträffligt till en pinot gris från Alsace som ingår i det humant prisatta vinpaketet
( 195 kr).

Vår kock tycker om traditionell mat, poängterar han, och serverar därefter en mör kronhjortfilé, med en kraftigt reducerad madeirasås, ugnsrostade grönsaker och potatiskaka inbakad i smördeg. Mellansticket visar också vara en specialitet från herrgården, westsura blå. Osten är lagrad i tre månader i calvados och serveras med ett eget tunnbröd, bakat på graham och hjortronmjöl, tillsammans med en äpplekompott.

Desserten består av en perfekt brylépudding , lagom spänstig och ackompanjerad av en körsbärskompott och en gräddklick. Rätterna bärs fram i precis lagom takt, vi kan njuta av riojan och behöver inte riskera att drabbas av "paltkoma", tv-programmet "Värsta språkets" fyndiga beskrivning av den dåsighet som infinner sig när man ätit sig proppmätt.

Efter en sval och tyst natt förser vi oss från frukostbufféns alldeles tillräckliga utbud: Två sorters skinka, fem sorters hembakt bröd av både nyttigt mörkt och ljust inkråm, en god pastej,ägg, frukt och något så gammalmodigt men sagolikt gott som svartvinbärssaft. Och som om det inte räckte får vi lite förning med oss i bilen och några tips på vägen vad vi kan titta på i trakten.

Hotellpatrullen håller tummarna för att omtänksamheten inte var tillfällig och önskar god jaktlycka till hösten.