Tvätten som flaxar i vinden på balkongerna är det enda som lyser upp den bulgariska grå vintervardagen längs den hålslagna motorvägen. Balkongerna ser ut att ha blivit utstansade ur ett stort betongblock. När vi upprymda lämnar Sofias flygplats och passerar de skamfilade och kantstötta miljonområdena i huvudstadens utkanter känns det väldigt avlägset med stekiga skidorter. I Bulgariens två största skidorter, Borovets och Bansko, slår man sig för bröstet och har storslagna planer på att bli bäst, vackrast och snyggast i hela forna Östeuropa.

Bara sju mil söder om huvudstaden ligger anrika Borovets. Huvudgatan i ”Boro” ser i dag mer ut som Kiviks marknad, en egyptisk bazar eller som någon av landets badorter vid Svarta havet. Det är en mix av krimskrams, växlingskontor, neon och fallfärdiga ruckel. De flesta här på huvudgatan har yrken som försäljare, inkastare, servitörer eller dörrvakter. När snön smält återvänder de till playan i Golden sands eller Sunny beach och gör ungefär samma jobb.

Det krävs en del tid och tålamod innan vi når upp till högfjällets fyra liftar i Markudjik, ett av de tre skidområdena. Efter att kryssat mellan gatuförsäljare som säljer stickade strumpor och ryska dockor fastnar vi i en långsam kö till en lika långsam gondol från 80-talet. Men det är värt den 20 minuter långa liftfärden.

Väl ute ur liften tronar Balkans högsta berg, Moussala 2925 m.ö.h., i fonden. Pisterna här uppe är lagom många att testa och tillräckligt långa för att pumpa benen fulla med mjölksyra.

Skidturisterna kommer mest från de brittiska öarna. Vi möter några glada lätt förfriskade irländare och undrar hur de hamnade i Borovets:

– Vi googlade på ”cheap and ski” och resultatet förde oss hit, säger de med ett leende på läpparna.

Lagom till lunch hittar vi en restaurang i ett avskilt stenhus som klamrat sig fast på en bergshylla, Yastrebetz stone hut, från 1937. På terrassen insuper vi hela panoramat från slätterna i norr, över tallklädda slutningar, till det karga Moussala i söder.

Vi huttrar och går in i gästfriheten vid öppna spisen. Sylvia och Bacau Valentin driver detta gemytliga ”kryp-in” med fyra bord på insidan men desto fler på terrassen. Vi blir rekommenderade en mustig gryta, kavarma, med kött, lök, svamp, paprika och tomater som gratineras med ägg. Bulgarisk mat handlar mest om kött, grönsaker, potatis och, så klart, fårost.

Efter lunch svänger vi flera varv i de långa svepande och välhållna pisterna runt den lägre stolliften Yastrebetz. Vi tar en rofylld klapprande hästskjuts genom skogen tillbaka till vårt hotell Rila som är navet i Borovets med sina 1 500 bäddar. Hotellet känns som en strandad Finlandsfärja och man behöver egentligen bara gå utanför dörren för att åka skidor. Resten finns på hotellet. Det upplysta skidsystemet Sitnyakovo finns precis utanför dörren!

I den andra skidorten Bansko halkar ett helt arbetslag omkring med vattenslangar i en av de brantaste backarna, som döpts efter den italienska alpina mästaren Alberto Tomba. De kämpar på för att välkomna världens snabbaste skidkvinnor med en hård, lagom isig och snabb störtloppspist. Världscup-tävlingen är ett vapen för att placera Bansko på den internationella skidkartan under ett par dagar. Det ska fungera som pr för att locka skidturister till alla nya hotell.

Bansko är sprungen ur en gammal bergsby och var en viktig handelsplats på 1700- och 1800-talen. I dag håller byn på att förvandlas till en modern skidort. Sedan inträdet i EU 2007 har allt gått i ett rasande tempo. Men de flesta färdiga hotell gapar nu tomma och skyltarna med lägenhetsförsäljning är många. Men i den gamla staden med 12 000 invånare tuffar allt på, nästan som förr.

Vi möter skidläraren Miki vid den moderna dalstationen som visar oss vad Banskos backar bjuder på. All åkning sker i princip mellan 1 600 och 2 600 meters höjd och försörjs av fem moderna stolliftar och lika många släpliftar. Åkningen ner till byn stannar på 990 meters höjd och är mer att likna vid längdåkning. Men det är trevligt med slutstation på afterskin på baren Happy End, mitt i målfållan. Pirinbergen, där Bansko ligger, har en mer varierad och faktiskt ännu bättre skidåkning än Borovets.