Jugendpalatset Hotel Diplomat ligger vackert mitt i Stockholm. Atmosfären är skön, men den själlösa inredningen och trasiga hissen gör att priset inte är riktigt motiverat.
Strandvägen är Stockholms gräddhylla. I ena änden ligger det guldiga Dramatenhuset, Nybroplan med dess exklusiva shopping och Svenskt Tenn-butiken, på mitten skärgårdsbåtarna guppande på Nybroviken och i andra änden Kungliga Djurgårdens grönska.
Ungefär mitt på Strandvägen tronar jugendpalatset Hotel Diplomat med sin ornamenterade fasad och stilfulla inre där glasmålningar och lackat trä ger en ombonad känsla.
På sextiotalet omvandlades privathuset till hotell, smart nog eftersom läget kanske är Stockholms bästa och eftersom utsikten från Diplomat visar stans mest leende ansikte.
Även om det är ett stenkast till Stureplans hektiska nöjesliv – som färgar av sig eftermiddagar och kvällar på den livliga uteserveringen och restaurangen i bottenplanet – är nätterna milda och tysta som om det låg en mycket liten stad utanför fönstren.
Den lugna stämningen är lätt att bygga upp om man besöker hotellets ”retreat”-avdelning: ett minispa med några träningsmaskiner, mest för syns skull, en generös jacuzzi, en flott bastu och sköna vilstolar. Myspoäng för sviten fotografier av konstnären Maria Friberg som hänger utanför retreat-rummet, en trio bilder där kostymklädda män vräker sig elegant i fluffigt vitbäddade sängar.
Till skillnad från många hotell i stan har Diplomat en restaurang med hög, ung stämning som lockar både långväga hotellgäster och företrädesvis yngre östermalmare från kvarteren runt omkring. Köket är brasseriinspirerat med svensk stämpel och medelhöga priser. Generösa portioner och vänlig, snabb servering. Menyns förrätts-toast Skagen är en fräsch jätteportion med fantastisk, icke-fet löjromstoppad räkröra upplagd på perfekt smörstekt surdegsbröd. Den skinklindade pilgrimsmusslan är lite mindre men naggande god. Torskryggen är fin och fast men serveras med en stabbig potatisröra och smaklös, brynt kål. Den mjälla gödkalven är ett bättre alternativ. På efterrättslistan finns en smältande härlig chokladfondant och en smått perfekt crème brûlée uppiffad med pistaschkross men som dock serveras lite för okonventionellt i djup tallrik i stället för portionsform.
Efter en sväng bland Stureplanskrogarna och en kvällspromenad på Djurgården är vägen till sängen lite av en humörsänkare. Den gamla, fint knarriga hissen funkar inte. Det saknas handdukar på rummet. Det är högt och härligt i tak men inredningen är själlös.
Kollisionen mellan den varma, sköna jugendstämningen i resten av huset och den kärlekslösa finishen på rummen är väl brutal med tanke på prisnivån. Och då ursäktar inte riktigt det flotta läget.