Palmkronorna rasslar i den ständigt varma passadvinden. "Nu ska vi ut i hårtorken igen", säger guiden när vi går. Jag har aldrig någonsin varit på en plats där det blåser så mycket, och det gäller att sätta upp det fladdrande håret om man vill se något. Arubas karaktäristiska träd dividivi sträcker alltid sina seniga stammar mot sydväst, formade av passadvinden från nordost. Skulle man gå vilse på Aruba kan man alltid följa dividiviträdens graciösa stammar som lutar sig åt det håll där alla turisthotell ligger.
Aruba är en liten ö bara tre mil lång och nio kilometer bred. Naturen är torr och karg med ett ökenlandskap där höga kaktusar och torrt gräs växer i det inre av ön. Här och där är stora stenblock utslängda lite på måfå, känns det som. Färskvatten finns inte naturligt på ön, bara små vattenpölar. Därför har Aruba anlagt världens näst största vattenreningsverk och kranvattnet smakar mycket gott.
Den sydvästra kusten har kritvita sandstränder där turister vindsurfar, snorklar, seglar och badar i det klara, turkosa vattnet.
Mellan mars och juli kommer havssköldpaddor upp mitt bland solstolarna, i neonljuset från hotellen för att lägga ägg på sandstranden. En frivillig organisation håller vakt på nätterna och sätter upp bommar vid äggen så att turisterna inte ska trampa på dem. Är man ute på en strandpromenad sent på kvällen kan man ha turen att få se en havssköldpadda plötsligt komma upp från havet för att lägga ägg.
På den nordöstra sidan av ön är kusten vild med spetsiga kalkstensklippor och grottor där det vita vågskummet slår in med full kraft. Här finns en naturlig bro, formad av vind och vatten i klippan, som är ett av Arubas kända landmärken.
Här ligger också en gammal guldgruva. I hundra år utvanns guld på ön, sedan blev oljeraffinaderierna den stora industrin.
År 1985 stängdes raffinaderierna och myndigheterna satsade på turism. Antalet hotellrum tredubblades och med inflyttade arbetare ökade öns befolkning från 60.000 till 90.000 på tio år.
Men oljeindustrin kom i gång igen 1990 vilket gör att ön inte är helt beroende av turismens upp- och nedgångar. Tack vare oljeindustrin har Aruba en högre levnadsstandard än sina grannar.
År 1986 röstade man för att separeras från övriga öar i Nederländska Antillerna: Curaçao och Bonaire. När jag frågar guiden Francis om han känner sig som sydamerikan, kariber, amerikan eller holländare, svarar han:
- Jag känner mig som sydamerikan i själen, men Aruba tillhör ändå Karibien.
Den ursprungliga befolkningen på Aruba var caiquetioindianer, som kom hit från Sydamerika för 4.000 år sedan. År 1499 började de första europeiska upptäckarna att utforska ön. Den sista indianen sägs ha dött för hundra år sedan. Men det finns traditioner kvar som härstammar från indianerna. Öns namn kommer från dem och det lokala språket papiamento har spår av det språk som indianerna talade, blandat med spanska, holländska och engelska. Holländska är det officiella språket men många talar även engelska och spanska.
De flesta turisterna kommer från USA, vilket märks tydligt. Här finns alla de stora amerikanska snabbmatskedjorna och hyrbilsfirmorna. Det gör också konceptet "all inclusive" - man betalar ett fast pris, får ett plastarmband runt handleden och kan sedan äta och dricka så mycket man vill inom hotellområdet.
Många par kommer hit på smekmånad eller för att gifta sig, vilket har blivit lättare sedan en ny lag infördes.
Den gamla holländska huvudstaden Oranjestad ger ett färgstarkt intryck med hus som liknar stora fluffiga tårtor i rosa, ljusblått och andra pastellfärger vid huvudgatan. Exklusiva butiker som Cartier, Gucci och Hilfiger kantar gatorna, och det finns en gata full av juvel- och klockaffärer.
På ön finns elva casinon, inte lika flotta som i Monaco utan snarare med drag av bingohall över sig. Det går exempelvis alldeles utmärkt att gå in i jeans och spela roulette.
Kryssningsfartygen lägger till mitt i staden och i hamnen ligger lyxyachter sida vid sida medan stora iguanaödlor och gröna ödlor pilar runt bland buskar och stenar på strandpromenaden. Människor vandrar sakta fram på bryggan och barnen stannar till för att spana efter fiskar i det klara vattnet.
Det finns ett stort utbud av bra restauranger med kök från hela världen. De serverar allt från fisk och skaldjur till brasilianskt kött som man kan äta på stora grillspett. Nattlivet är trevligt med en blandning av turister och lokalbefolkning som ibland dansar salsa och merengue bland barstolarna.
- Vi har köpt ett litet hus här på ön och lämnar dörren olåst när vi går. Det är så lugnt och fridfullt här, men vår tonårsdotter tycker att det är för lugnt och vill flytta tillbaka till Jamaica, säger städerskan Judy.
Här finns många gästarbetare från andra karibiska öar och Sydamerika. Arbetslösheten på Aruba är låg och öborna har tillgång till bra utbildning. En del åker till Holland för att studera.
Aruba ligger helt utanför orkanbältet och har så mycket sol att tidningarna oftast inte ens bryr sig om att skriva ut väderleksrapporten. Temperaturen är nästan konstant 28 grader.
Här finns alla upptänkliga vattenaktiviteter.
På utflyktsön De Palm erbjuds en variant, Seatrek, som passar dem som inte är redo att prova dykning. Man sätter helt enkelt på sig en stor vit hjälm med slang, kliver ner på en stege åtta meter under vattnet och går ut på promenad på havsbotten bland randiga fiskar och flygplansvrak.
På De Palm kan man också snorkla bland stora klarblå papegojfiskar som kommer så nära att de smeker sina stjärtfenor mot benen så att det kittlas. Barnasinnets storögda fascination kommer raskt tillbaka.
I nationalparken Arikok i det inre av ön kan man köra med fyrhjuligt terrängfordon bland kaktusar och stenar. Vilket kanske inte är så bra ekologiskt sett, men rasande roligt och dammigt.
Hela stämningen på Aruba är lugn och trevlig som i en småstad där alla har tid att hälsa och byta några ord med varandra. Även i nationalsången sjunger man om folkets hjärtlighet som den största tillgången på ön.