Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Venedig – på liv och död

Ett tusenårigt världsarv fullt av kulturskatter byggt på pålar i ett träsk har i över tusen år förtrollat och förfört besökare från hela världen.

Få resmål är så suggestiva som Venedig.

Vi glider sakta in i Venedigs pulsåder Canal Grande. Förgyllda palats stiger upp ur kanalens mörka vatten. Smala gondoler glider sakta mellan snabba motorbåtar och större passagerarbåtar, så kallade Vaporetto. På tvärs i kanalen trotsar gondoljärerna strömmen av båtar för att transportera Venedigs pendlare från strand till strand i det som kallas Servizio Traghetto. De står upprätt i gondolen med portföljer i händerna.

Venedig är romantikens stad nummer ett. Det var här den legendariske playboyen Casanova begick älskog bland klostrets nunnor, dömdes för blasfemi och hamnade bakom galler i det beryktade Dogepalatset i Venedig. Sedan lyckades han ta sig ut ur sin cell och genomförde en spektakulär flykt över stadens tak.

Staden rymmer också ond bråd död både historiskt och fiktivt. De mörka kanalerna och trånga gränderna har inspirerat många författare, alltifrån vår egen nationalskald August Strindberg till Ernest Hemingway. Den amerikanskan deckarförfattaren Donna Leon, som sedan snart trettio år bor i Venedig, har blivit världsberömd med sina böcker om den melankoliske kommissarien Guido Brunetti. Böcker som översatts till mer än 20 språk men märkligt nog aldrig till italienska trots att det är här alla hennes kriminalhistorier utspelar sig.

Under århundraden var Venedig knutpunkten för handeln mellan Europa och Orienten. Orientens kryddor, och i synnerhet pepparn var en viktig del i den norditalienska ekonomiska utvecklingen och grunden till alla renässanskyrkor och palats, samt grogrunden för konsten. Europa blev genom de venetianska handelsmännens försorg under 1400- och 1500-talen besatt av kryddor och staden utvecklades under senmedeltiden till östra Medelhavets ledande handels- och kulturstad. Som intressant kuriosa kan nämnas att börshandel, bokhållning och bankväxlar är venetianska uppfinningar.

Foto: Jörgen UlvsgärdMycket har skrivits om denna märkliga stad, grundad redan 400 e kr, där inga bilar existerar och utsläppen av avgaser är ringa. Det enda ljud vi hör är ett smatter av fotsteg över stenbroar och längs trånga gränder, samt det droppande ljudet från gondoljärens årblad när han då och då låter den vila i årklykan. Emellanåt hörs ett kraftigt hoande läte som ekar mellan kanalens husväggar. Det låter som lockropet från en skogsduva, men är gondoljärens varningsrop i kanalkorsningarna för att inte riskerar att krocka med en mötande gondol.

Venedig är som en teaterkuliss – fast på riktigt. Inne i de trånga gränderna och smala trapphusen bor de flesta i små rum med högt till tak och snålt på ljus. Ett liv i evig skugga för många, utom för de bättre bemedlade som antingen äger ett palats, flyttat till grannön Lido eller någon av de andra öarna där de byggt moderna villor. Inne i den gamla stadsdelen bor bara 60.000.

– Venedig är en bra stad att växa upp i, lugn och trygg för barnen. Det största problemet är att få dem att stanna kvar. Alla kan ju inte arbeta i turistnäringen och jobben här är få, säger galleristen Estefano Scarpa som jag träffar på den omtalade baren Do Mori där Donna Leons uppdiktade kommissarie ofta hänger.

Foto: Jörgen UlvsgärdJu längre bort från Markusplatsen och Rialtobron vi kommer desto lättare är det att hitta sitt Venedig. Områdena runt Campo S S Giovanni eller Santa Maria de Formosa, som ligger öster om Rialtobron, eller området Canareggio med kvarteren i San Polo väster om Canal Grande är bäst. Här är det lätt att hitta små mysiga barer och kaféer. Handlar det om lunch tar man gärna Venedigs svar på tapas, cicchetti, på någon enkel bar.

Det är inte lätt att hitta i Venedig, men att gå vilse är en del av tjusningen. Plötsligt hittar man ett litet undanskymt torg som man annars aldrig skulle ha upptäckt, eller en liten kvarterskrog med innegård och bord under vinrankorna, likt restaurangen Al Giardinetto. Något nattliv är det däremot generellt inte tal om i Venedig, men ett torg som pulserar på kvällarna är Campo Santa Margherita i stadsdelen San Polo. Här sjuder det av liv på kvällarna.

Under mina tidigare besök i Venedig har jag undvikit att sätta mig i en gondol av det enkla skälet att det känts allt för turistiskt. Bilden av kyssande par medan månen strör silverglitter i kanalernas vatten blir lätt belastning. Denna gång tar jag dock modet till mig och kliver i det sneda kvällsljuset ner i en gondol vid Ponte del Miloni.

Foto: Jörgen UlvsgärdPlötsligt blir perspektiven de rätta och upplevelsen starkare än jag kunnat föreställa mig. Först nu förnimmer jag att hela staden står i vatten, som om det vore en tillfällig översvämning, och inte ett permanent tillstånd som varat i mer än tusen år. Vid åran står Tommaso de Arcangeli, fjärde generationens gondoljär. Till detta urgamla skrå är det bara männen som har tillträde. Traditionen är djupt rotad, vilket klädseln vittnar om: stråhatt med stort brätte och rött band, svarta byxor och randig T-shirt i vitt med svarta eller röda ränder.

Att gondoljäryrket enbart går i arv från far till son är inget han funderar så mycket över.

– Kyrkan har sin urgamla liturgi på samma sätt som vi har vår, säger Tommaso som hoppas att hans son ska bli den femte generationens gondoljär.

På frågan om han aldrig tröttnar på turisterna svarar han med ett bullrande skratt och ett illa dolt leende.

– Aldrig. Varje dag rymmer spännande möten med människor från hela världen. Jag älskar helt enkelt mitt jobb.

Kanaler och arkitektur.

Foto: Jörgen Ulvsgärd

Se&göra

 

  1. Katedralen. Markusplatsen går bara inte att gå förbi. Katedralens fasad ser ut som en skånsk spettekaka i det guldvita kvällsljuset. Tyvärr är köerna långa för att komma in i kyrkan. Här inne ryms annars de berömda bronshästarna, som venetianarna tog med sig hem från hästkapplöpningsbanan i Konstantinopel. Två kopior finns på Blaiseholmens torg i Stockholm.
  2. Scala Contarini del Bovolo. Ett arkitektoniskt guldkorn från 1400-talet som ligger gömd bland de smala gränderna nära torget Campo Manin. Detta magnifika spiraltrappstorn påminner på håll om lutande tornet i Pisa. Stilen är en blandning av renässans, gotisk och bysantisk arkitektur. www.scalacontarinidelbovolo.com
  3. Populärt torg. Många anser att Venedigs trevligaste typiskt venetianska torg är Campo Santa Margherita nära Rialtobron. Här pågår en livfull marknad av fisk och grönsaker varje dag utom söndagar. På eftermiddagar och kvällar intas torget av studenter och på kvällarna är barerna hett trakterade.

 

 

 

Äta dricka

  1. Do Mori. Deckarförfattaren Donna Leons huvudperson kommisarie Brunettis favoritbar är också Venedigs äldsta bar och öppnade redan 1462. Här dricker man vin och äter cicchetti smårätter antingen före eller efter en middag. Men var beredd på att stå upp för det finns inga bord. Calle Do Mori, San Polo 429
  2. Gelateria Paolin. Precis som namnet antyder är den här baren bäst lämpad för glass. Eller möjligtvis frukost ute i solskenet på torget Santo Stefano. Kommissarie Brunetti i Donna Leons deckare stannar ofta till här för en kaffe. Campo Santo Stefano, San Marco 2962
  3. La Corte Spaghetteria. Detta är en av de bästa pastarestaurangerna i Venedig. Självklart är all pasta hemmagjord. Lokal stämning och mycket bra mat. Prova gärna spagetti Busara eller venetianarnas egen favoritpasta Bingoli in salsa med sardeller, oliver och kapris. Castello 6317 San Giovanni Paolo
Att ta sig dit

Från Köpenhamn flyger SAS dagligen till Venedig med anslutningar till Stockholm eller Göteborg för cirka 4.000 tur och retur. En rad andra flygbolag trafikerar Venedig inklusive de stora Charterbolagen. Det finns också bussresor till Venedig.