- Nej! Vanliga barn som läste läxor.
I dag är Hanoi en stad full av ljus - och av knatter från motorcyklar. En stad med tretton miljoner invånare som ökar med en miljon om året. "Alla" vill hit: till en stad i en hårdför diktatur, där människorna verkar vara på fest.
Köpfest, befrielsefest. För trots regimens kamp för kontroll hör jag vietnameserna säga: "Vi vill vara fria! Kommunismen är ett damm på ytan. Den har snart blåst bort."
När vi tänker på Vietnam tänker vi ofta på kriget. Men sjuttiofem procent av Vietnams befolkning är under trettiofem år och har aldrig upplevt något krig.
De som är i min ålder har varit med om tre: mot fransmän, amerikaner och kineser. Men trots alla tragedier har de segrat. Det är ett folk som ser framåt.
Deras grannar, kambodjanerna, vill göra det men är ännu bundna av ett ouppklarat förflutet vars överlevare är offer eller bödlar. Den sorg som vilar över Kambodja känner jag inte av i Vietnam.
Jag tror det är denna framåtanda, denna festyra, som gör Hanoi så charmigt. Naturligtvis skadar det inte att staden är full av sjöar och parker, pagoder och tempel och fransk, kolonial arkitektur. De fula stalinistiska betongklossarna står på tur att rivas och ersättas av det supermoderna.
Man bygger lika vilt som i Kina, och det som transporteras på mopparna i den sanslösa trafiken får utlänningen att tappa hakan. En dubbelsäng på kant, en jättelik spegel med guldram, åtta levande, hänsynslöst paketerade grisar, ett berg av lerkrukor eller konstfärdiga blomsteruppsättningar. Att korsa en gata är som att ta sig igenom ett sillstim. Det gäller att gå i jämn takt, aldrig stanna, aldrig ta ett steg bakåt.
I bästa fall klarar man sig oskadd.
Gamla stan är ett gytter av gator som ständigt byter namn, det är den shoppinggalna turistens mecka men också den matgladas paradis. Här kan man vandra i dagar eller veckor och ständigt finna något nytt. Jag ska försöka dela med mig av favoritställen och tips.
Det är lätt att hitta hotell i budgetklass i Gamla stan, men jag vill rekommendera en okänd pärla: Win Dong Do Hotel alldeles i slutet av den stora affärsgatan Hang Bong. (27, Tong Duy Tan, e-mail: windongdohotel@yahoo.com). Här är rummen stora och luftiga, många med en liten balkong. Pris: 15-20 dollar per natt.
Den lilla tvärgatan där hotellet ligger är bilfri och fylld av kaféer, restauranger och "hål i väggen" där man serverar Pho och andra vietnamesiska livrätter. Som ångade ormhuvuden i öl... (Trots att det stod "snake heads" på menyn misstänker jag starkt att det rörde sig om ålar! Ormar kostar, om inte annat, för mycket för att serveras som dagens.)
En liten bit bort på 252 Hang Bong ligger Kinh Do Café som besöktes av Catherine Deneuve under inspelningen av "Indochine".
Nu kallas det bara "252" och har blivit smått berömt bland fransmän som söker sig dit för äta frukost. Utsökta franska croissanter, pains au chocolat, café au lait som ingen kallar latte. Själv övergick jag ganska snabbt till att börja dagen som vietnameserna: med en stor skål Pho - en nudelsoppa med biff som gör att man står sig till kvällen. Pho serveras överallt: på gatan och på mer turistanpassade ställen som Kafé Moca alldeles intill katedralen. (14-16, Pho Nha Tho).
Nära katedralen ligger också en annan internationell gourmetrestaurang: Là. (49, Pho Ly Quoc Suc). Inte billigt för vietnamesiska förhållanden men av högsta klass. För vegetarianer finns det sympatiska Tamarind Café där man kan halvligga till bords på mjuka kuddar, och där man också kan boka resor och utflykter. (80 Pho Ma May).
Men den största kontrasten i Hanoi vad gäller mat och miljö ligger nog mellan söndagsbuffén på Hotell Metropol och sopporna från ett litet hål i väggen på 30 Hang Giây.
Hotell Metropol är lyx och överflöd, för 35 dollar kan man äta i fyra timmar: ostron, krabba, gåslever, det bästa av Vietnam och det bästa av Europa och avsluta med ett dignande dessertbord med en fontän av choklad.
30 Hang Giây har jordgolv, låga bord och små plastpallar. Man äger tre grytor för tre olika soppor. I passagen mellan husväggarna där man håller till står en häst i betong - stor som en C-ponny. Mopeder körs in och ut. Men sopporna är himmelska! En av dem svart som natten, en annan gul som solen, den tredje och bästa med någon sorts fyllda klimpar. Och priset? Bara två kronor styck.
Jag har alltid sett shopping som en kvinnlig form av jakt. Spänningen i att fynda, i att göra ett kap. Sällan kan den tillfredsställas så väl som i Hanoi!
Här är nästan allting både billigt och vackert: sidensjalar, lackaskar, väskor, tyger, lampor, water puppets, masker, falska och äkta antikviteter.
Hanoi är ett ymnighetshorn, och vad gäller Gamla stan är det inte stor idé att ge adresser. Det mesta hittar man bara genom att flanera gata upp och gata ner. Njuta av överraskningarna och mångfalden.
På Dong Xuan Market och gatorna däromkring säljs kopior av välkända märken: Kiplingryggsäckar, Rolexklockor, Gucciväskor och skärp från Hugo Boss eller Versace. Här går det att pruta hej vilt medan man i de finare affärerna på Hang Gai bara får en liten rabatt. Där kan man i gengäld hitta superba sidentyger och låta sy upp kläder eller, om man är smal, köpa en "ao dai", en klassisk vietnamesisk tunika över vida byxor.
Många hotell och små resebyråer erbjuder guidade utflykter till Silk Market i utkanten av Hanoi. De kostar cirka hundra kronor, men tar man i stället bussen kostar det bara två kronor, och man kan använda de andra nittioåtta till att handla falska men vackra pashminasjalar, sidenfodral till mobiltelefoner och mycket, mycket annat. Någon guide behöver man inte.
Utmattad av shopping kan man med fördel ta en "moto" till Van Mieu, The Temple of Literature, Vietnams första universitet, där blivande mandariner studerade litteratur, filosofi och historia och tävlade i att skriva poesi: en väsentlig kunskap för en ledare!
Efter fem innergårdar kommer man till Ceremonihuset där tre kvinnor klädda i klassiska dräkter spelar traditionell musik.
Ett utsökt tillfälle att slå sig ned och låta själen komma i kapp.