Det är annandag jul och vädret är behagligt, lagom svalt på morgonen och inte för hett mitt på dagen. Det är högsäsong för denna unga turistdestination, som nu börjar upptäckas av både utländska besökare och vietnameser. Från en sömnig idyll har Phu Quoc på kort tid förvandlats till ett hotat tropiskt paradis i Vietnams sydvästra hörn, med Kambodja som närmaste granne.

Att det är hotat beror på bland annat sådana som mig, turister, och lokala ambitioner att bygga så mycket det bara går, på kortast möjliga tid. Det hindrar inte att det fortfarande är en storslagen upplevelse att besöka Phu Quoc. Ön är stor, närmare fem mil lång, och omgiven av sandstränder som bara gör uppehåll där klippor störtar sig ut i havet. För trots att största delen av ön är en böljande slätt, reser sig berg i norr hastigt upp till 600 meter över havet. Från höjderna syns det azurblå havet som möts av vit sand och en obruten ridå av kokospalmer och urskog. Öns blotta storlek och det faktum att det finns en stor avstängd militärbas gör att Phu Quoc förmodligen kommer att överleva som paradis ännu ett tag.

Vi tar in på en liten fransk-vietnamesisk resort med palmtaksklädda bungalower. Det är en liten anläggning, i stark kontrast till de stora hotellkomplex som trängs i flera led in från stranden söderut från huvudorten Duong Dong. Okänsligheten för miljö och människor är där total. En statlig kedja tar priset med sitt radhusområde med timmerstugor av betong.

För sex år sedan var strandens enda logi ett enkelt vandrarhem utan varmt vatten.

Men i stort sett all byggverksamhet är koncentrerad till öns huvudort. Vänder man sig åt andra håll, framträder ett helt annat Phu Quoc. Ett bra sätt att upptäcka ön är på motorcykel. Små halvautomatiska skotrar går att hyra överallt. Hjälm är obligatoriskt och betydligt viktigare än aldrig så många dyra sprutor före avresan. Nå, det är inte mycket trafik och de röda grusvägarna är breda och raka. Vi drar i väg norrut, genom staden och över några lutande broar där det gäller att hålla tungan rätt i mun.

Vägen går genom märkliga odlingar. På höga pålar eller kapade trädstammar klänger rankor med stora blad. Vi stannar och tittar. Det är svartpeppar, en av öns två stora exportprodukter. Att dra dit pepparn växer får en helt ny betydelse. Pepparn härifrån anses vara den bästa i landet, och den som en gång smakat färsk, aromatisk svartpeppar får svårt att vänja sig av med det. Bara lugn, för några tior kan du ta med dig ett kilo eller två hem.

Öns andra stora produkt tillverkas längs den lilla strömmen i huvudstaden Duong Dong. Nuoc mam. Fisksås. Ett oersättligt måste i sydostasiatisk matlagning. Och på Phu Quoc görs inte bara landets bästa fisksås, utan världens. Runt tio miljoner liter årligen tillverkas här av den bästa såsen av kvalitet "nhi", förstapressningen av de små jästa fiskarna. Med hjälp av Frankrike (förstås) har ön fått sin fisksås klassificerad som "appellation d’origine contrôlée", vilket innebär att kvalitetsnamnet "Phu Quoc" inte längre får användas av fuskare på annat håll.

Vi fortsätter till öns norra spets där Kambodja förefaller att ligga inom simavstånd. Efter en förfriskande kokosnöt fortsätter vi till lunchen. Ett par restauranger ligger längs de tomma stränderna. En grill placeras på bordet och vi får ta hand om våra marinerade pilgrimsmusslor och tamarindkrabbor själva. Efter maten är det bara några steg till hängmattan, som överallt annars i södra Vietnam. Det är viktigt med middagsvilan i tropikerna. Ett eftermiddagsbad på en folktom sandstrand hinner vi också med.

När vi kommer hem till resorten är kläderna kräftröda av dammet från vägarna. Efter ännu ett dopp i havet sitter vi i sanden och tittar på fiskebåtarna i skymningen, där de guppar upp och ner med starka lyktor i aktern. Oemotståndligt om man är bläckfisk. Friden är total och knappt en våg har synts till på en hel vecka. Det är svårt att tro att tsunamin samtidigt har vållat sådan förödelse inte så långt härifrån: på kartan syns epicentrum betydligt närmare Phu Quoc än Sri Lanka.

Vi gör fler utflykter. Phu Quoc anses av många vara det bästa stället för dykning och snorkling i Vietnam. I arkipelagen söderut finns många öar med korallrev strax utanför. Det går också bra att chartra en båt för billig peng för att ta sig till en orörd strand och plaska omkring där själv en dag. För oss uppnås drömmen om det orörda tropiska paradiset på en liten ö någon timme söder om Phu Quocs andra stad An Thoi, där färjorna från fastlandet lägger till. Det är en klippö med en liten strand i form av en mjuk halvmåne, skuggad av palmer och med sanden sållad av snäckskal i tusen färger. Vi simmar dit från båten och lägger oss i det ljumma vattenbrynet. Ingen säger något men alla har ett leende på läpparna. Kanske blir det inte bättre än så här. Så ropar de från båten. Lunchen är serverad.