Politiska symbolhandlingar är viktiga.
Mer konkreta politiska handlingar brukar ofta vara vanskliga: man styr och ställer mer än man borde.
Att en socialdemokratisk grupp visar tecken på välvilja gentemot en bergsäker tillväxtbransch är alltså viktigt. Av de sex redovisade punkterna kan man också utläsa att gruppen verkar ha begripit en hel del av vad som står på spel.
Å andra sidan har socialdemokratin en mindre lyckad kulturpolitisk historia bakom sig. Ofta har man förnumstigt givit sig in på områden man inte riktigt förstår sig på (dvs estetiska, konstnärliga och så vidare) och i all välvilja snarare kvävt än uppmuntrat kulturen. Ofta har det varit frågan om att utveckla alternativ inom de kulturformer som i grund och botten har betraktats med misstänksamhet. Seriekonsten, rockmusiken, internet, dansbaneeländet... Och alternativen har floppat likt rappande söndagsskolelärare.
Därför är den första punkten på dagordningen den viktigaste: hör först efter med konsumenter, producenter och andra som vet mer.
Fråga vad de vill ha av politiken; vad de tror att den kan bidra med.
Jag är ganska säker på att det inte är pengar.
Och det är definitivt inte pengar till detaljreglerade alternativprojekt.