"Vi tar spel på allvar. Vi är nyfikna på vart den här spirande konstformen kan tänkas ta vägen och vi vill fortsätta att följa den på ett seriöst sätt."
Man behöver inte leta särskilt noga för att hitta två nydaningar på DN:s spelsida. En är kontroversiell, den andra inte.
Från och med i dag upptar spelbevakningen ett helt uppslag. Det är inte kontroversiellt. De datorbaserade spelen har en 50-årig historia på nacken, men under de senaste tio åren har de vuxit i en enorm omfattning, såväl kvantitets- som kvalitetsmässigt. DN var den första svenska dagstidning som införde reguljära recensioner av datorspel jämte övrig kritik. Säkert var vi också bland de första i världen. Självklart kräver spelen i dag ett större utrymme i DN Kultur.
Det var det första.
Det andra är detta med siffrorna. Från och med i dag inför vi betyg på de spel vi recenserar.
Det är kontroversiellt.
Hittills har vi inte betygsatt spelen eftersom vi har ansett det vara fel att reducera ett komplext spel till en siffra. För hur gör man med ett intressant misslyckande? Ett spel som verkligen försöker vara nyskapande och revolutionera synen på vad ett spel kan förmedla - men som kanske misslyckas i slutändan, eller brister i grafiken? Ett spel som kommer att influera hela fältet och ge upphov till mängder av efterföljare som lärt sig av misstagen och får betyget fem.
Skall man ge detta spel en etta?
Och hur är det med det faktum att ett spel numera är ett verk som sällan är färdigt när det är färdigt. Ett uselt spel kan under månader och till och med år efter det att det släppts modifieras, patchas, tillföras nya dimensioner och nytt innehåll. Vilken version är det som skall betygsättas?
Och vad väger tyngst - det tekniska utförandet eller storyn? Singelspelet eller onlinevarianten? När Xbox-versionen skiljer sig från pc- och psp-versionerna, skall man då spela samtliga och ta ett medelvärde?
Skall expansioner betygsättas för sig eller skall man räkna in dem i originalspelet och anpassa det ursprungliga betyget? Skall orimliga systemkrav dra ner ett betyg? Dåliga kontroller? Usel musik?
Förra veckan, när jag recenserade rollspelet "Two worlds", hade jag givit det högst en tvåa. I dag - en patch senare - hade det fått en fyra.
Skitsamma, säger någon.
Men vi tycker inte det. Vi tar spel på allvar. Vi är nyfikna på vart den här spirande konstformen kan tänkas ta vägen och vi vill fortsätta att följa den på ett seriöst sätt.
Den där siffran i närheten av recensionen står förstås för en någorlunda samlad bedömning av ett enskilt spel. Den famnar också så abstrakta element som originalitet, besjälning, bara fem minuter till-faktor, stämning...
Jag föreslår att ni läser betygssiffrorna som en sorts ingress till texterna. Varken mer eller mindre. En ingress är som bekant en kort text före brödtexten som ger en svag hum om vad den senare har att berätta.
En annan sak: vi lämnar de allra sämsta, tråkigaste, mest fantasilösa och ängsliga spelen i farstun. Varför skänka tid och utrymme åt dem? Så egentligen har vi redan skalat bort alla ettor och tvåor. Förhoppningsvis treorna också. Det innebär att en tvåa är ett ganska högt betyg, med vårt mått mätt.
Komplicerat?
Ingen fara: texterna kommer att finnas kvar. De kommer bara att vara fler.