Under 90-talet gjorde sig brittiska Rare ett namn som Europas eget Nintendo - ett spelhus som gjorde allt rätt och dominerade den viktiga plattformsgenren. Men tiderna förändrades. Rare-spelen dalade långsamt i kvalitet, plattformsgenren tappade sin betydelse och en ny generation konsoler krävde teknisk expertis som Rare saknade.
När Microsoft för snart sex år sedan köpte Rare för rekordbeloppet 375 miljoner dollar kan det mycket väl ha varit den största missbedömning den amerikanska mjukvarujätten gjort sedan de satte introduktionspriset på Xbox till över 5 000 kronor.
Efter ett antal högst medelmåttiga spel var vi många som hade gett upp allt hopp. Efter att ha misslyckats gravt med actionspelet "Perfect dark zero" tycktes Rare vara dömt att utveckla den charmiga men bagatellartade "Viva pinata"-serien för en ung publik som Microsoft tidigare haft svårt att nå.
Men tidigt i somras hände något. Rare spelade oväntat och oannonserat huvudrollen på Xbox showcase, en påkostad tillställning där Microsoft presenterade några av årets stora spelnyheter. Spelet på allas läppar under de två dagarna i San Francisco var inte hett efterlängtade "Gears of war 2" eller uppföljaren till det kritikerrosade "Ninja gaiden" - utan ett Rare-spel.
"Banjo-Kazooie. Nuts & bolts" är en uppföljare till ett av företagets mest populära 90-talsspel. Men det delar inte mycket mer än huvudrollsduon med sin föregångare. Enkelt uttryckt är det hälften digitalt modellbygge, hälften klassiskt äventyrsspel.
I den första delen står det spelaren fritt att skapa en farkost utifrån tusentals unika delar. Vill du bygga en sportbil med sex hjul? Utmärkt. Kanske det dubbla antalet, ett par vingar för att fånga uppåtströmmarna och lyfta från marken? Inga problem. Föredrar du vatten? Flytta då propellrarna till farkostens bakre del och stryp all eventuell lyftkraft.
Den virtuella ingenjörskonsten är nog så lockande, men det är först i spelets andra del som den fulla vidden av Rares hantverk blir påtaglig. Farkosterna får pröva vingarna i den inglasade världen Nutty Acres, med korsstygnssydda bomullskullar, mekaniska blommor och en projicerad himmel. Det känns som en technicolor-version av "The Truman show" - ett slags metavinkel på hela plattformsgenren - och är lika charmigt som smakfullt.
Speltekniskt påminner "Banjo-Kazooie" närmast om det kommande Playstation 3-äventyret "Little big planet", eftersom spelaren i båda spelen manipulerar sin omvärld i stället för att försöka övervinna statiska utmaningar. I Rares fall handlar det om att de tidigare atletiska huvudrollsinnehavarna har fråntagits de flesta av sina förmågor, vilket tvingar spelaren att uppfinna tekniska hjälpmedel för att säkra deras framfart.
För DN berättar Rare-producenten Salvatore Filecca att hans team varit påtagligt nervöst inför världspremiären.
- Vi har självklart påverkats av de senaste årens svacka, förklarar han. Det här konceptet har vi arbetat länge med och tror starkt på, men det är samtidigt så pass nyskapande att vi var osäkra på hur folk skulle reagera.
Oron är inte ogrundad, men handlar snarare om svårigheten i att greppa konceptet än om något annat. För samtidigt som i princip alla journalister jag träffar i San Francisco hyllar Rares nytänkande, så är tongångarna de rakt motsatta bland alla som inte är där. Diskussionsforumen på internet översvämmas av besvikelse över ett "konstigt racingspel".
- Vi har sett några av reaktionerna, och hoppas helhjärtat att alla som tvivlar ger spelet en chans innan de dömer ut oss, säger Filecca.
I ett spelkliMat där likriktade licensspel blivit norm är det förhoppningsvis inte för mycket att be om.