Alla som har spelat onlinespel har stött på griefers. Det är de där människorna vars högsta nöje är att förstöra spelet för alla andra.
En skäggig noob i ful mockajacka ninjar sista ståplatsen på fyrans buss. Medan jag surmulet campar hållplatsen i väntan på att nästa fyra skall spawna, beslutar jag mig för att ganka honom i morgon.
Av någon anledning slår det mig också att onlinespelen berikar vår vokabulär med en mängd (engelska) ord och uttryck som i många fall faktiskt inte alls känns påklistrade, utan fyller behov också i vardagslag.
Mer än en gång har jag hört folk waypointa en krogrunda, klaga över vendortrash, hota att pk:a någon eller bara sätta personen på ignorelistan.
Klart är emellertid att vi behöver substantivet griefer.
Alla som har spelat onlinespel har stött på griefers. Det är de där människorna vars högsta nöje är att förstöra spelet för alla andra. Ju argare man blir, desto mer ihärdig blir griefern.
Enligt lexikon betyder grief sorg, grämelse, bedrövelse. Griefer finns ännu inte som uppslagsord, men det är alltså frågan om den som skapar just sorg, grämelse och bedrövelse. Skadeglädjare skulle kunna vara en otymplig men svensk variant, fast det täcker inte alla aspekter av vad en griefer håller på med.
I alla fall inte den mer professionella griefern.
För det är inte frågan om bara omogna skitungar som "vill bli sedda" eller hellre förstör än förstår. Nya numret av amerikanska tidskriften Wired (feb 2008) ägnar en lång artikel åt fenomenet med organiserade griefers som ägnar mycket tid och möda åt att få alla andra att logga ut och aldrig återvända.
Wired intervjuar bland andra The Patriotic Nigras och The Goon Squad två organisationer som har plågat bland annat "Eve Online", "Star wars. Galaxies", "World of warcraft" och "Second life". De är de första att utnyttja buggar för att ta död på de egna, datorgenererade ledarna, och slå ihop sig för att sänka särskilt framgångsrika och engagerade spelargrupperingar. I den virtuella världen "Second life" har de till mångas förfäran återskapat det brinnande World Trade Center, inklusive fallande kroppar och förstört en live teveintervju med en prominent spelare genom att låta skära penisar regna ner över scenen.
Finns det något försvar för sådant? Eller är det bara fråga om digitala varianter av att sparka sönder andras sandslott på stranden?
Ett något mer ärbart motiv framskymtar i Wireds intervjuer. Vad griefern gör är att påminna spelarna om att ingenting på internet är så allvarligt att det inte kan skrattas åt. Och inget är så roligt som folk som inte håller med om det.
Med tanke på att just spelen är en tummelplats för folk som inte riktigt håller med om att det bara är på skoj, så är spelvärldarna också särdeles rika jaktmarker för griefers.
Kanske behövs de som illusionsbrytare och gycklare. Men lägger de inte ner väldigt mycket arbete på nätet på att driva med folk som lägger ner väldigt mycket arbete på nätet?