Den 25 mars var en stor dag för europeiska spelare. Denna fredag släpptes nämligen två av årets mest efterlängtade spelmaskiner.
Från Kyoto i Japan kom Nintendo 3DS, uppföljaren till spelhistoriens bäst säljande portabla konsol med det snarlika namnet Nintendo DS. Precis som prefixet antyder är den uppdaterade hårdvaran kapabel att visa 3D-grafik – utan särskilda glasögon.
Från de prisbelönta ritborden i Cupertino, Kalifornien, nåddes vi av ännu en uppföljare i form av Ipad 2. Apple har rönt stora framgångar med första generationen av den hårdvara som brukar kallas för surfplatta, efter dess kanske mest användbara funktion. Men faktum är att Ipad också är en utmärkt spelmaskin vars digitala distribution av appar (program) håller på att förändra spelindustrin i grunden.
I samband med Spelutvecklarkonferensen i San Francisco tidigare i år kritiserade Nintendo öppet den affärsmodell med mängder av billiga appar som Apple står för. Bland annat hävdade företagets VD Satoru Iwata att den förstör klimatet för fysiskt distribuerade spel. Och visst känns det som att Nintendo 3DS och Ipad 2 inte bara kommer från olika världsdelar – utan från helt olika världar.
3DS-spelen säljs, liksom sina föregångare, på kassetter för ungefär 450 kronor styck. Men om distributionen är av det traditionella slaget så innehåller maskinen desto mer nyskapande teknik. Främst förstås den 3D-kapacitet som blivit en del av namnet, och för första gången möjliggör tredimensionell grafik utan de glasögon som alltjämt bromsar försäljningen av 3D-tv. Nintendo placerar helt enkelt grafiken i olika lager, vilket genom en förskjutning skapar illusionen av djup. Skärmflygare svävar hundratals meter över marken, slagskämpar tycks röra sig i djupled, små hundvalpar får fluffigare päls än någonsin tidigare. De flesta som testar 3DS för första gången imponeras över att ”det faktiskt fungerar!”
Nackdelarna med 3D-effekten – som dock kan förmildras eller helt stängas av med ett steglöst reglage – är två. Den första är batteritiden, som beräknas till mellan tre och fem timmar av Nintendo själva, och i praktiken oftast befinner sig i underkant av det spannet. Att ladda maskinen tar lika lång tid, vilket gör 3DS till ett olämpligt resesällskap under långa flygningar eller bilturer. Den andra nackdelen är röda ögon. Trots avsaknaden av särskilda glasögon, upplever många spelare ansträngda ögon eller rentav huvudvärk efter en stunds spelande med 3D-effekterna påslagna. Det råder fortfarande delade meningar om 3D-grafikens potentiellt skadliga effekter vid långvarigt spelande, men barn under sex år avråds helt från att titta på de tredimensionella effekterna.
3D-skärmen är dock inte allt som gör 3DS till en intressant maskin. Flera tidiga spel använder en eller flera av maskinens inbyggda kameror för att blanda spelgrafik med filmat material i vad som brukar kallas augmented reality. Vi kan till exempel se objekt och varelser i vårt eget vardagsrum genom maskinens skärm, vilket öppnar dörren för intressanta spelinslag. En annan verklighetsförvrängning sker i den utmärkta funktionen street pass, där din maskin kommunicerar med andra under en promenad på stan, till exempel genom att samla på sig olika objekt och figurer.
Hur en Ipad ser ut och fungerar är inga nyheter för någon med minsta intresse för konsumentelektronik. Med förväntade 60 miljoner sålda exemplar vid årsslutet 2011 har Apple skapat en helt ny produktnisch, och i reda försäljningssiffror överträffat alla sina konkurrenter – tillsammans.
Distributionsformen och det digra spelbiblioteket fanns på plats redan långt innan Ipad kom till världen men den stora skärmen har också gjort skillnad. I spel som kräver översikt eller detaljkontroll – det perfekta exemplet är Ipad-versionen av stadsbyggarsimulatorn ”Virtual city hd” – kommer maskinen till sin fulla rätt. Att plantera träd med fingertopparna, dra asfalt med en handledsrörelse eller placera ut småhus som strössel på en mjukglass är något nytt, åtminstone i det här formatet. I övrigt är det samma jättelika utbud av arga fåglar, repklipparpussel och zombieinvansioner i trädgården som lockar – alla Iphone-spel är också kompatibla med Ipad, även om man bör prioritera de specialutvecklade för att dra nytta av skärmens storlek och upplösning. Med en prissättning som för det mesta sträcker sig från gratis till 50 kronor, med massor av testversioner, är det också inbjudande att botanisera i utbudet och chansa med inköpen på ett sätt som vore ohållbart på andra format.
Ipad 2 är knappt 100 gram lättare än sin föregångare, något snabbare, klarar mellan sju och tio timmars batteritid vid spelande och innehåller två kameror som driftiga spelutvecklare garanterat kommer att börja dra nytt av inom kort. Men i övrigt är plattformarna snarlika. Allt som gjorde Ipad intressant är kort sagt också attraktivt med Ipad 2, medan maskinen knappast övertygar den som tvekade inför ett köp av den första versionen.
Så vilken är bäst? Som vanligt när det gäller hårdvara är det snudd på omöjligt att ge ett rakt svar. Fråga i stället dig själv om du föredrar den myriad av spel som finns på App Store, eller de klassiker som bara släpps till en Nintendo-maskin. Är en stor pekskärm bättre eller sämre än en mindre med 3D-kapacitet? Hur lång batteritid behöver du?
För att komplicera valet ytterligare släpper också Sony en uppföljare till sin PSP innan årets slut. Det känns märkligt att konstatera vid åsynen av 3DS och Ipad 2, men det portabla spelåret 2011 har alltså bara börjat.