När den samlade spelindustrin varje år samlas i ett vårsoligt San Francisco för att diskutera världsläget, brukar det innebära två saker.
Det ena är att staden översvämmas av namnkunniga spelvisionärer. Eftersom de – åtminstone till utseendet – är helt okända för gemene man rör sig spelindustrins motsvarigheter till Steven Spielberg och James Cameron obehindrat på gatorna.
Det är en smått surrealistisk känsla att köa för morgonkaffet bakom mannen som designade ”Pac man”, eller nästan krocka i en hotellobby med den moderna 3D-grafikens fader.
Det andra är att vi genom hundratals föreläsningar på Game Developers Conference får en känsla för var underhållningsformen befinner sig, och kanske än viktigare – vart den är på väg. Genom välpolerade kristallkulor blickar några av spelindustrins skarpaste hjärnor in i framtiden, och den kombinerande bilden brukar vara imponerande detaljrik. För tre, fyra år sedan var mobilspelen i tydligt fokus, trots att den marknaden just då kändes måttligt intressant. Vi befann oss alltjämt i övergången mellan gårdagens teknik och det som vi i dag med gott samvete kallar för smarta telefoner.
Men under GDC var föreläsarna det året överens om att formatet skulle gå en lysande framtid till mötes. De fick förstås mer rätt än de flesta av oss kunde föreställa sig. I dag räknas bara Apples framgångar i miljarder appar.
I år var mobilspelen som trend sedan länge överspelad, även om telefonen som framgångsrik spelplattform gjorde sig påmind under de många föreläsningarna för aspirerande appmiljonärer. I stället var det framför allt två andra spelformer som tog deras plats, nämligen indiespelen och titlar för de sociala medierna.
Spelindustrin börjar långsamt återhämta sig från de senaste årens ekonomiska härdsmälta, men det finns ett nyfunnet intresse för spelutveckling som inte kräver en investering på tre år och hundratals miljoner kronor. Kanske är insikten att alltför många har ägnat sig åt att utveckla alltför dyra spel.
De sociala medierna (i praktiken Facebook) är i sig inget nytt format. Godsägarsimulatorn ”Farmville” är sedan länge världens mest spelade spel. Men det som börjar hända, och alltså uppmärksammades på årets GDC, är att marknaden självsaneras. Allt fler företag utvecklar spel till Facebook, insynen blir större och de ibland tvivelaktiga metoder som bland annat ”Farmville”-företaget Zynga ägnat sig åt försvinner.
Samtidigt blir den tekniska plattformen alltmer kraftfull, och möjligheten att tjäna pengar större. Om tre, fyra år kommer det kanske att kännas lika självklart att köpa spel för Facebook-krediter som att handla appar med sitt kreditkort.
En av dem som tror det är upphovsmannen till klassiska ”Doom”, John Romero. Från scen på GDC berättade han om sin väg från actiongenrens jätteproduktioner via mobilspel till just sociala medier.
Förra veckan berättade vi om hur svenska Dice med krigssimulationen ”Battlefield 3” stod i rampljuset under upptakten till GDC. Under föreläsningsdagarna var det i stället två andra svenska produktioner som tog dess plats. Först och främst Marcus Perssons fenomenartade ”Minecraft”, som gjort honom till en av spelsveriges rikaste och mest beundrade kreatörer. Tillsammans med skräckspelet ”Amnesia: The Dark Descent” från skånska Frictional Games kammade ”Minecraft” hem hälften av priserna vid prestigefyllda Independent Games Festival.
Från föreläsningsscenerna hyllades de oberoende produktionerna, inte minst ”Minecraft”, för sitt stora nyskapande med små medel. Visionären Peter Molyneux (”Populous”, ”Syndicate”, ”Fable”) menade att de mest framstående människorna i dagens indierörelse är närmast identiska med de tusenkonstnärer som skapade 70- och 80-talets banbrytande spel.
En finare komplimang hade inte kunnat komma från en viktigare person.