Så var de dagar som hörde 2008 till nästan slut. 366 till antalet har de tillsammans bildat ännu ett rekordår för de digitala spelen. Inte bara mätt i staplar, pilar och kronor - utan också i mångfald, nytänkande och kvalitet.
2008 är året då Playstation 3 med bestämdhet marscherade upp till konkurrenternas nivå och maskinen äntligen kunde visa upp exklusiva speltitlar som fick oss att osa av habegär. Bilspelsfantasterna fick en fix med vårens "Gran turismo prologue", sommarens "Metal gear solid 4. Guns of the patriots" satte stilfullt punkt för Kojimas vision om ensamvargen Solid Snake och sent omsider kom så äntligen "Little big planet" och charmade sig hela vägen in i hjärtegropen.
Men 2008 kommer nog att bli ihågkommet för framför allt ett spel. Ett modernt epos som bildade veckolånga köer på trottoarerna i Stockholms innerstad. Som orsakade moralpanik bland nervösa politiker och som visade sig vara en träffsäker, humoristisk och smått samvetsfylld skildring av en stad, ett liv och allt därtill. "Grand theft auto IV". Utvecklarna Rockstar överträffade med spelet både sig själva och allas våra förväntningar.
Mötte och överskred förväntningarna gjorde även rollspelet "Fallout 3", som med ny utvecklare vid rodret lyckades anamma det postapokalyptiska arvet med bravur.
Det har på många sätt varit ett år av uppföljare. Förutom de tidigare nämnda så har den excentriske Peter Molyneuxs "Fable II" dykt upp, de ultrapumpade machomännen i den amerikanske rockstjärneproducenten Cliff Bleszinskis våldsamma actionspel "Gears of war 2" likaså. Och den enormt efterlängtade "World of warcraft"-expansionen "Wrath of the lich king".
Sen kom också, till sist, "Rock band" och "Rock band 2" - som ytterligare ett bevis på att de sociala spelen är här för att stanna. Trenden med "Singstar", "Guitar hero", "Scene it" och "Wii fit" i topp på försäljningslistorna visar att den spelande skaran har blivit större - gränserna för vad som kallas spel flyttas. Det leks framför teven och viftas hej vilt, vilket lockar en publik som tidigare inte varit handkontrollens bästa vänner.
Lättillgänglighet har under året etsat sig fast vid spelmediet. Inte bara i speldesignen utan också i distributionsledet. De tre spelkonsolerna har äntligen nått samma smidighet när det gäller att nå mindre utvecklares spel som pc har haft. Med Xbox live arcade, Playstation n etwork och Wii ware kan independentutvecklarna med lite tur nå ut med sina spel till den stora massan. I den nästan oöverskådliga mängden av spel har guldkorn som "Braid" och "Everyday shooter" nått kultstatus.
Men inte bara små, okända utvecklare, ibland bestående av bara en person, har insett storheten i konsolernas digitala distribution - mer etablerade företag ger sig dithän. Svenska Grin släppte i höstas en strålande remake på 80-talsfavoriten "Bionic commando rearmed". Spelet fungerar i sin tur som en aptitretare inför "Bionic commando", deras kommande fortsättning på 80-talsklassikern.
På den bärbara fronten har det varit ett lite tråkigare år. Varken PSP eller Nintendo DS har bjudit på några större mästerverk. Det kluriga "Professor Layton and the curious village" är tillsammans med det charmiga "Patapon" två av de mer minnesvärda titlarna. Däremot har bärbart spelande på mobilerna visat framfötterna och framför allt till Iphone dyker intressanta spel upp.
På vår svenska horisont har ett av de djärvare försöken på länge gjorts. Med "Mirror's edge" har Dice skapat ett utmanande spel - både i speldesign och vad gäller innehåll. Andra nytänkande spel var japanska skräpkulturshyllningen "No more heroes" och Valves zombieaction "Left 4 dead".
Spelåret 2008 har på själva spelfronten varit späckat. Det har varit mycket spel, varav några trotsar konventioner medan andra rullar vidare på välkända, välbyggda vägar. En handfull spel nämns här - väsentligt många fler hade platsat. Precis som man efter året känner inför hyllan som fyllts på av spel. När man tittar på den, drar handen längs spelkartongernas baksidor - då känner man att det varit ett rätt bra år.