Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Spelrecensioner

”Halo 4”

En god soldat undviker ögonkontakt.
En god soldat undviker ögonkontakt. Foto: Microsoft
Spelrecension

Titel: ”Halo 4”

Kategori: Sf-action

Utvecklad av: 343 Industries

För att vara en så teknikdriven och snabbrörlig underhållningsindustri är spelvärlden oväntat full av konstanter. Dess allra största serier, från ”Mario” och ”Zelda” till ”Metal Gear Solid”, ”Civilization” och ”GTA”, utvecklas alltjämt av sina upphovsmän. I ett par av fallen var de ljusgröna studenter när spelkoncepten föddes, för att i dag närma sig pensionen. Filmvärldens mer dynamiska förhållningssätt till licenser, med återkommande nyversioner där både skådespelare och regissörer byts ut, existerar nästan inte.

Av just den här anledningen är ”Halo 4” så intressant. Efter drygt tio år, fem spel (spinofferna ”ODST” och ”Reach” inräknade) och ett par miljarder omsatta dollar, utvecklas ”Halo” inte längre av samma personer. Upphovsmännen Bungie har gått vidare mot ännu okända utmaningar och lämnat sin gamle cybernetiska rymdsoldat i händerna på nykläckta 343 Industries. Företaget är grundat och uppbyggt av förläggaren Microsoft med ett enda syfte – att ta hand om varumärket ”Halo”. Det betyder böcker, leksaker, filmer, serietidningar och framförallt spel.

Insatserna inför ”Halo 4”, studions debutspel bortsett från en uppdatering av originalet i samband med dess tioårsjublium, kunde därför inte vara högre. Ett par miljoner fans frågar sig just nu om någon – utom just Bungie – kan göra serien rättvisa.

Svaret på den frågan är lyckligtvis ja.

Faktum är att ”Halo 4” är den mest respektfulla förvaltning av en spelvärld som jag kan tänka mig. Helheten känns inte annorlunda, men de enskilda delarna har vässats i nästan varje hörn. Originalets dimhöljda regnskog? Tätare än tidigare. Smattret av tomhylsor mot utomjordisk lättmetall? Mer detaljerat. Den ”Tron”-doftande rymdskeppsinteriören? Skimrar som aldrig förr i nyanser av cyan och magenta, tack vare den svenske ljusdesignern Kenny Magnusson.

Om jag ska kritisera 343 så är det för att studion har förstärkt också ett par irriterande inslag i ”Halo”-serien, som upprepande av miljöer och kanske framför allt en stundtals helt obegriplig handling. De omättliga fans som uppskattar ”Halo” i egenskap av rymdsåpa kommer förmodligen att älska det. Själv förstår jag – trots att jag varit med sedan dag ett – bara en bråkdel av intrigen kring uråldriga artefakter, intergalaktiska vendettor och kvasireligösa drivkrafter.

Men äventyret är bara en liten del av ”Halo 4”. Det kanske mest intressanta är hur 343 Industries avser att överbrygga gapet mellan äventyraren och multiplayersoldaten, traditionellt sett två ganska olika spelare som sällan möts. Varje vecka under hela vintern släpps på nätet en ny påkostad kortfilm som för handlingen framåt, tillsammans med en handfull angränsande uppdrag. En hel säsong av film och spel ska tillsammans motsvara ett äventyr minst lika omfattande som det som präglats på dvd-skivan.

Genom att motivera även oss äventyrsspelare att återbesöka ringvärlden varje vecka i många månader framöver ger utvecklarna sig själva otaliga chanser att locka oss in i en multiplayermatch eller två. Det är lika smart som det är tidsenligt, och något vi kommer att se alltmer av i takt med att spel fortsätter att utvecklas från produkter till tjänster.

343 Industries kunde inte ha valt ett bättre sätt att anpassa ”Halo” till 10-talet.