Att släppa ett spel tre gånger inom ramen av fyra år hör knappast till vanligheterna i spelvärlden med dess trender och snabba utveckling. Men så har väl det egensinniga utvecklarteamet Team Ninja aldrig följt något annat än sin övertygelse.
Den övertygelse som för andra gången i rad ger oss en upphottad version av en milstolpe i actionspelens historia: "Ninja Gaiden".
2004 släpptes originalspelet som lämnat avtryck, inte bara av handkontroller i parketten, utan hos en hel generation spelare.
När det slog ner som en rökbomb höjdes ribban för hur fulländade actionspel skulle te sig. Storyn om ninjan Ryu Hayabusa och hans hämndturné genom varierande miljöer och landskap var relativt ovidkommande, det som höjde spelet till dess närmast mytomspunna status var svårighetsgraden och det fantastiska slagsmålssystemet.
När Team Ninja återigen polerar upp spelet, denna gång för den nya generationens konsol PS3, är nyheterna övervägande kosmetiska. Det är en skarp ninja som skuttar fram över skärmen. Till skillnad från Xboxoriginalet så är de förändrade filmsekvenserna det fulaste (de har inte klarat high definition-hoppet speciellt bra), medan spelgrafiken är bländande vacker. Nästan för skarp, så att det ibland känns snudd på sterilt.
Fast en par nyheter förutom grafiken finns förstås. Några nya banor och en ny spelbar karaktär har PS3-versionen även begåvats med. Och det som kanske lockar mest för dem som redan stiftat bekantskap med "Ninja Gaiden": den lite lättare svårighetsgraden - ninja dog - som går att välja när man blivit bankad blå i några timmar. Något som ger spelaren en rimlig chans att faktiskt klara spelet utan att nöta bort skinnet på högertummen och halva sitt förstånd.
När ett spel har tre år på nacken ställer man sig som spelare den rimliga frågan om spelmekaniken verkligen håller måttet för att lanseras i dag. Mycket har hänt, våra förväntningar på ett spel är ju inte samma nu som de var för tre år sen. Men "Ninja Gaiden Sigma" har ett av världens bästa slagsmålssystem och ett bra sådant visar sig ha lång hållbarhet.
Det bjuder på en dynamik i rörelser, attacker och pareringar som låter skickligheten avgöra varje moment. I stället för flera separata delar känns fem fiender i ett rum som en enda lång rörelse. Det krävs konstant förändring i att spela defensiv eller offensivt, varje slag måste mätas och mötas på rätt sätt. Samtidigt är det välfernissat och in i minsta detalj justerat att bjuda på rättvist motstånd.
Noggrannheten i fajterna ger den naturliga effekten att man som spelare alltid inser att ett misslyckande aldrig beror på spelet utan på att man själv är för slarvig. Ett misstag är ens eget, det går aldrig att skylla på spelet.
"Ninja Gaiden" har alltså inte passerat bäst före-datum, och "Sigma" är utan tvekan den bästa versionen av spelet. De nya tilläggen smälter in och höjer ett redan bra spel ännu högre. Att släppa det på PS3, då det tidigare bara funnits till Xbox, är att öppna en modern spelklassiker för en större publik.