Dramatik i rätten. Domarn dömer. Men som stjärnadvokaten Phoenix Wright är det du som får se till att domarn dömer rätt. Välkommen till rättegången som romantisk komedi.
Ett utomordentligt manus kan ta ett spel hur långt som helst. Det är förstås inte fel med snygga spel, eller spel med snillrikt gameplay - men ett bra manus kan lyfta enkla knapptryckningar och stillbildsgrafik till oanade höjder. I fallet "Phonenix Wright: Ace attorney - Justice for all" är detta glasklart.
Med allt som hör en spännande story till - intressanta karaktärer, oväntade vändningar och dramatik på högsta nivå - lyckas utvecklarna på Capcom koka ihop ett spel som man sträckspelar. Och detta i en så till synes strikt miljö som rättsväsendet. I teorin skulle det vara roligare att titta på grundfärg som torkar. Det skulle vara illtrist om det hade varit en rättegångssimulator.
Men det är det inte. Capcoms rättsväsende är en fantasifullt skapad institution, med karikatyrer som driver med fördomarna man har om alla inblandade parter. Det är den dumma men snälla polisen, de genomruttna åklagarna som fifflar med bevis, den något långsamma domaren och såklart advokaten, Phoenix Wright. Underdoggen med det stora hjärtat vars fyra fall utgör spelet.
Förutom att plädera i rättssalen är Phoenix ute på fältet och samlar bevis. Genom att peka och klicka sig fram på mordplatser snokar han upp bevis som han sedan använder när vittnen tänjer på sanningen i båset.
Men till stor del handlar spelet om att lyssna på vad alla har att säga, lägga på minnet och se till att den åtalade inte döms skyldig av den lata domaren, som inte är sen att låta klubban falla för att kunna gå hem lite tidigare för dagen.
I realiteten betyder det att man klickar enformigt på den undre och tryckkänsliga av Nintendo DS skärmar. Ett klick - en mening. Och det är många meningar att gå igenom. Hade manuset varit bara lite bra så hade man slutat efter tredje sekvensen, men nu är nyfikenheten enorm på nästa framställan och på om ens idé om hur man ska kunna övertyga juryn kommer att hålla.
Man är ständigt på helspänn, tvivlar på varje ord som sägs, letar efter motstridiga uppgifter och tillfällen att presentera bevis. Här hittar vi även spelets stora problem. Du kan sitta med rätt svar och lösningen i skallen, men eftersom spelet är linjärt gäller det att din logik tagit samma väg som spelmakarnas och att man håller jämna steg. Eftersom Phoenix Wright har en uthållighetsmätare som sjunker varje gång man svarar fel, gäller det att försiktigt välja sina tillfällen.
Ett spel som detta skulle falla platt utan humor. Smilbanden pekar uppåt när spelet konstant skämtar om och med sig självt. När det utdelar kängor mot allsköns populärkultur. Det persongalleri som spelet bjuder på är bland de roligaste och mest underhållande jag någonsin stött på i ett spel.
Precis som sin föregångare målar "Justice for all" upp en härligt romantiserande bild av rättegångar. Du får bryta ner vittnet, se det svettas i bästa mangamaner, allt till tonerna av en stegrande musik som skvallrar om att du är på rätt spår. Visserligen innebär spelet i stort sett bara fyra nya fall, förutom en nyhet i undersökningsmomentet - Psyche-Locks, som hjälper till att låsa upp folks hemligheter. Men att Capcom arbetat efter principen att inte laga något som inte är trasigt tackar vi för. Det vinnande konceptet som fick oss falla för den smått osäkra advokaten med den loja frisyren är långt ifrån utslitet.