Boxningsglöd utan våld eller allvar
När ett av Nintendos mest klassiska varumärken återupplivas efter nära tolv års dvala väljer spelhuset en anmärkningsvärt försiktig väg. Projektet har överlåtits till amerikanska Next Level Games, som uppenbarligen fått strikta order att behandla licensen med silkesvantar snarare än boxningshandskar. Hur förklarar man annars att spelet, bortsett från en handfull nya spellägen, uppdaterad grafik och en (1) ny karaktär är identiskt med originalet?
Det är förstås lätt att förstå Nintendo. Miljoner fans saknar sin barndoms spelhjältar och står oberörda inför viftande kontroller, hjärngymnastik och den digitala badrumsvågen ”Balance board”, för att låna Nintendo-vd:n Satoru Iwatas egen beskrivning av det framgångsrika tillbehöret.
Och visst fungerar det. Det är lättsamt men samtidigt utmanande att memorera rörelsemönster, träna reflexer och sänka en bossliknande karaktär efter en annan. Grafiken har fått en charmerande retrokaraktär tack vare tjocka, svarta konturer och animationerna andas gammal tecknad Disney-film.
Det som får mig att uppskatta ”Punch-Out” i 2009 års upplaga är just detta. Det må vara mer av en remake än en uppföljare, men det är ett konsekvent hantverk helt i linje med upphovsmännens ursprungliga strävan. Boxning med glöd, men utan vare sig våld eller allvar.