Bang, bom, paff! Nya ”Tekken” jabbar på i gammal god stil.
”Soul Calibur”, ”Street Fighter” och ”Dead or alive” får alla ursäkta, men ”Tekken”-serien har prenumererat på titeln som det bästa fightingspelet de senaste konsolgenerationerna. Serien har en närmast osviklig förmåga att balansera mellan folkölsförfest med vilt tryckande på måfå och hardcorepluggande med att sätta varenda omöjlig slagkombination. Närmast osviklig.
Den briljanta trean följdes upp av en fyra där Namco tog i så de sprack och ingenting funkade som det skulle. Så efter en lysande femma är man lite nervös när sexan dyker upp. Helt i onödan, visar det sig. Namco har lärt sig av misstagen och att migrera till en ny konsolgeneration går anmärkningsvärt smärtfritt. Naturligtvis är allting snyggare, men mest imponerande är att exakt allting annat är lite grann bättre än vad det var i femman. Balansen mellan de olika kämparna är än mer beroende på spelstil, ingen är på papperet bättre: det är upp till spelaren. Kombinationerna och de stilenliga jongleringarna med motståndarna i luften sitter i ryggraden om man följt serien, så startsträckan är nära nog noll.
Så varför får världens bästa fightingspel just nu inte en femma i betyg? För att det medhängande äventyrsspelet – där man kör som den nye svenskjapanske karaktären Lars Alexandersson och låser upp andra karaktärer för singelspel – är urtrist, som bonusspel i Tekken brukar vara. Multiplayerläget är däremot värt full pott utan tvekan.