Warhammer online: Age of reckoning

Uppe i nordvästra hörnet av det övervägande karga landskap som kallas Badlands, finns en mindre frontförläggning. Det var där jag hittade hjärtat i "Warhammer online".

Han är långtifrån en betydelsefull gestalt i spelet, bara en bit av kulisserna egentligen, men någon har skapat, animerat och blåst liv i honom. Det har väl tagit en vecka av dyrbar produktionstid och den tiden har möjligen förlagts till nätterna, vad vet jag.

Det enda jag vet är att någon på Mythic Entertainment har bemödat sig om att skapa denna orch, som travar runt en lägereld och är så bröligt kaxig som en orch kan bli. Han slår sig för bröstet, vrålar krigiskt och beter sig i största allmänhet som en hormonförvirrad, adrenalinstinn sextonåring.

Så nu fattar jag var JRR Tolkien verkligen fick visionen till sina orcher ifrån. Han hade helt enkelt studerat detta sorgliga förstadium till manlighet vi kallar tonårsgrabb - komplett med okontrollerbara kroppsliga utsöndringar, blemmor, testosteronöverdoser, ordlöst brölande, missriktad machismo och skrevkliande vulgaritet.

Den här orchen är bara en detalj, samt en av tusentals anledningar till att spela "Warhammer online".

Jag skall vidareföra ett rykte som jag inte har någon anledning att betvivla. Arkitekterna bakom den spelvärld som kallas Warhammer uppvaktade för ett antal år sedan Blizzard och föreslog att de skulle göra ett spel utifrån Warhammer. Blizzard tackade nej till idén, som byggde på att gamla konflikter mellan olika raser trappats upp till följd av öppnandet av en port från en annan dimension.

Vänta ett tag nu … är inte just detta förutsättningen för Blizzards Warcraft-epos?

Det får ni själva bedöma. Onlinespel är "big business" numera, och turerna kring dem minst lika invecklade som bubblandet i den gryta som kallas Dow Jones.

Hur fungerar då detta sedan flera år efterlängtade "Warhammer online"? För min egen del kan jag säga att jag i dagarna har avslutat kontona hos tre andra mmorpg, och sånt gör man bara om man är säker på att man har skäppan full på annat håll.

"Warhammer online" känns verkligen som ett kapitel två i utvecklingen av rollspel på nätet. Det har lärt sig av andra spels misstag och grubblat fram helt nya lösningar på gamla irritationsmoment.

Till exempel: alla som någon gång spelat ett mmorpg är till leda bekanta med det desperata tjatet "lfg". Looking for group: spelare som vill komma vidare, men inte kan fixa det på egen hand, bönar om assistens.

I "Warhammer" är landskapet fullt av öppna grupper och platser som ersätter traditionella instances och som man bara kan hoppa in och delta i, utan att be om lov eller behöva organisera sig. Ryktet säger att bland annat den kommande expansionen av "World of warcraft" som av en händelse kommer att införa denna sortens demokratiska instanser.

En annan revolution som inträffar i och med "Warhammer" är detta med zon- och rashanteringen. I de flesta mmorpg infaller förr eller senare det stora tröttet. Det kommer sig av att man följer en mer eller mindre fast utstakad kampanjbana för att komma sig upp och - vad man än spelar - förr eller senare tröttnar på harvandet och på sin figur.

I "War" kan man när som helst flyga i väg och hänga på de allierade rasernas kampanjer, vilket förstås innebär miljöombyte och uppfräschad motivation.

I fickan har man hela tiden en sorts dagbok, som fylls i vartefter man stöter på nya regioner, vidunder och erfarenheter. Denna dagbok är också en innovation, eftersom den i sig kan ge nya, väsentliga egenskaper. Jag skall inte försöka förklara, men kontentan är att utforskandet av spelvärlden premieras på de mest oväntade sätt.

Men om man måste välja en enda av de många nyskapelser som "Warhammer" begår, så måste det vara detta med pvp.

Det står alltså för player vs player och innebär att man slåss mot and­ra spelare snarare än mot datormotståndare. Jag har aldrig tidigare stött på ett spel som har fått pvp att kännas som en integrerad del av helheten. Snarare har pvp framstått som ett tillval - separerat från spelets mer episka huvuddel.

Så är det inte i "Warhammer online".

Plötsligt känns pvp - eller som "Warhammer" kallar det: "rvr", "realm vs realm", som står för fraktion mot fraktion - inte som ett separat bonusspel i spelet, utan som en del av helheten. Allting du åstadkommer, vare sig det är på egen hand eller i större sammanhang, läggs i potten och avgör om du och dina allierade skall få fördelar eller nackdelar i det stora hela.

Jag tänker fortsätta spela "Warhammer online". Jag bara hoppas att vardagens orcher fortsätter med sitt "World of warcraft" och aldrig, aldrig hittar hit.