Assistent, ja, som vilken Meryl Streep som helst.
Kan du slå världsrekordet?
– Det tror jag.
Han som säger det är inte ens bäst i år. Han som leder världscupen heter Anders Bardal. Och världsrekorsdet innehas av en annan norrman, Johan Remen Evensen, från 2011. Men det är Romøren som drar blickarna.
– Romøren är en speciell ”fyr”, han är en annorlunda backhoppare. Kom med en ny trend – popstjärneutseende, långt hår och solbrillor, säger Björn Arne Johannessen, backhoppningsspecialist på Verdens Gang. Han är en klickvinnare, har höga poäng på nätet. Väldigt populär ute i Europa, mycket populär bland ”ungjenterne”.
Han är, som en del andra backhoppare, en sökare, en adrenalinjägare.
– Får man möjligheten att göra något galet så tar man den chansen. Man vill få extrema upplevelser. Det som verkar farligt om man inte bemästrar – det vill man göra. Backhoppning, motorcykelkörning, skidflygning, säger Romøren.
Svenskarna då? De är duktiga, på väg, men har en bit kvar till miljonerna.
– Det kostar mycket att tävla. Jag är i USA nu och kommer få en rejäl telefonräkning efter det här, säger Carl Nordin, svensk backhoppare när DN når honom per telefon.
För några år sedan var det mörksvart för svensk backhoppning, men inte längre. De är några få, fyra i landslaget, två som nafsar på riktiga världscupen emellanåt. En är Nordin och en annan är Fredrik Balkåsen. Den senare är den som tagit poäng i världscupen. En enda poäng, i början av 2011. Men så mycket värd. Den ledde till ekonomisk ersättning så att det gick att finansiera lite mer tävlande för flera än bara honom i laget. Ljuset i mörkret för ett år sedan. Men det handlar om att fortsätta hoppa bra.
– Den här säsongen går det helt åt skogen, säger Balkåsen. Tekniken jag hade förut hade jag utvecklat så gott det gick, för att bli bättre så krävdes det en del ändringar. Svårt att ändra den teknik man haft i 10 år. Det är väldigt snopet.
Så nu blir det lite bakåt igen. Han flyttar hem till Falun efter att ha bott i Norge några år. För att träna i egen backe. 2015 är det skid-VM i just Falun.
– Jag vill att vi ska vara med när vi kan prestera, säger svenske landslagschefen Kjetil Strandbråten.Sverige ska inte bara ställa upp för att ställa upp. Man måste vara i form. Det handlar om att tävla klokt för att bygga upp självförtroende.
Så när det nu är dags för en spektakulär tävling, skidflygnings-VM, som ingår i vanliga världscupen, är det inte Balkåsen som får åka. Strandbråten är för närvarande mer nöjd med Nordin, som ännu inte har en enda världscuppoäng.
– Nordin har haft en bra utveckling, han har kommit långt i arbetet med att göra om tekniken och med den fysiska träningen. Har fått bättre resultat i kontinentalcupen (som är snäppet under världscupen).
Under tiden diskuterar norrmännen världsrekord, senaste i skidflygning på 246,5 meter. TVÅHUNDRAFYRTIOSEX OCH EN HALV METER. Det är som mer än ett och ett halvt Kaknästorn, nästan tvärs över Heden, Torning Torso plus en bsextiometersbana, som fyra Luleå domkyrketorn. Långt. Frågan är vem som ska slå rekordet. Rekordinnehavaren Remen Evensen kan förvisso räknas bort eftersom han i går meddelade att han lägger av.
– Kroppen har fått nog, meddelade han på en presskonferens.
Svenskarna tar det steg för steg. Hopp för hopp. I lite mer modesta längder.
Men iväg till lejonens kula, Norge, fullt av lejon, väldigt bra norska skidfantomer, skickar vi en ung lovande Carl Nordin. Som inte vanligtvis hoppar i stora världscupen. Och inte bara det. Vikersunds skidflygningsanläggning är alltså världens största hoppbacke. 570 meter lång sträcka från toppen till slutet av landningsområdet. Landningshastigheten ligger på runt 115 kilometer per timme.
Men det är kanske inte så farligt.
– Det är samma sak som backhoppning, det går bara lite fortare, säger Carl Nordin.
– Det är ingen fara, det gäller bara att komma in i det från första hoppet, säger Balkåsen.
Jo, jag tackar. Om man inte gör det då? Då är det jättehögt, jättelångt och jättefort. Är det inte väldigt speciellt?
– Det är backhoppningens Formel ett, man flyger längre – man tänjer på gränser. Lite speciellt men hur roligt som helst, säger Nordin.
– Gillar du att flyga gillar du ju längre du flyger, mer fart, mer adrenalin. De flesta tycker det är roligare med skidflygning. Men det är bara viss officiell träning, på grund av skaderisken, säger Balkåsen.
Man får inte träna skidflygning mer än i samband med ett fåtal tävlingar per år. Det är för stora risker annars.
Sverige skickar Nordin till VM, framförallt för att ge honom rutin av stora tävlingar.
– Pratar man om Sverige som hopparnation så snackar man egentligen om OS 2018 och VM 2017. Men 2014 och 2015 kan vi ha hoppare i finalerna – det är ett realistiskt mål, säger Strandbråten.
– OS 2014, VM 2015 är det vi har fokus på, inte bäst i år, men i toppform då. Inte stressad över resultaten nu, säger Nordin.
Så vi i Sverige ska ha tålamod. Vi ska träna, repetera noga, leta självförtroende, tävla försiktigt. Det är ju måhända tråkigt men sant, vi måste bygga från grunden. Efter att ha varit i mörkret får vi sitta med solglasögon på första terrass innan vi glider upp på soldäck.
Men så har vi så nära till Norge. Vi ser dem nästan bara vi står i skogen och kollar svenska rallyt. Man blir så lätt lite avis.
Balkåsen har tränat där i flera år och fått tips.
– Med riktigt bra skidor kan man slå världsrekordet, säger Anders Bardal, världscupledaren.
Balkåsen har åtminstone tränat i Norge. Vi vill så gärna få lite stjärnglans kring hoppandet även i Sverige. Vad tror Romøren om Sveriges chanser?
– Det har varit lite dålig rekrytering, men nu har man fått fram några. Möjligheterna finns. Det krävs pengar och ha en bra rekrytering. Sverige måste satsa lite mer om de vill ha topphoppare. Gäller att få ”småtosser” att börja hoppa. I Norge är det en kultur. Norge har gjort en långsiktig satsning. Det är inte självklart – se på hockeyn i Norge – det finns ingen som spelar och då vill inte de unga börja. Det tar tid att bygga upp en sån kultur. Det är inte bara att sprida en massa pengar.
Vi måste bygga tradition och kultur i Sverige. För det ska sägas, de svenska hopparna är inte dåliga, de har framtiden för sig, de är också våghalsiga, de är målmedvetna. Men det är en bit kvar. En bit kvar tills de kan snacka avslappnat om världsrekord och pallplaceringar i världscupen. Och att så självklart börja diskutera hur fort man kan köra snöskoter. För det är så Romøren avslutar vår intervju när skidflygnings-VM står för dörren.
– Vi ska snart dra på tur i norra Norge med snöskotrar. De ska nog gå att få upp i 200 kilometer i timmen.