Veckan före jul 2010 såg Johanna Ahlm Sverige ta EM-silver i handboll. Där, på läktaren i danska Herning, kunde hon inte hålla tillbaka tårarna.
Det var tårar av lycka för att kompisarna som hon upplevt så mycket med dansade omkring med mästerskapsmedaljer runt halsen.
Det var tårar av sorg för att hon inte fick vara med och dela deras glädje.
Knappt ett år senare är Ahlm med i VM-laget som på torsdagen möter Kroatien i en viktig gruppspelsmatch i Sao Bernardo do Campo.
Det är på många sätt en annan Ahlm än den supertalang som landslagsdebuterade som 18-åring och som fram till knäskadan för ett och ett halvt år sedan var spelaren landslagets anfallsspel kretsade kring.
Hon minns OS-kvalet 2008:
– Per (Johansson, förbundskaptenen) kom fram efter en match och sade "Johanna, i dag vann du matchen åt oss". Jag fattade ingenting. Allt bara flöt på så gött.
– Det är den känslan jag vill tillbaka till – lekfullheten, glädjen och självförtroendet. Jag var ung och bara körde, jag var inte ens nervös. Nu är jag mer medveten om vad som händer om man gör misstag.
Den förra Sävehofspelaren berättar att rädslan för att misslyckas började hämma henne när hon flyttade till Danmark 2009. Tidigare hade Ahlm kunnat överraska försvararna, nu visste de vem hon var – och hur hon kunde stoppas.
Osäkerheten förvärrades när hon knäet gick sönder. Hon slutade lita på sig själv, försökte i stället härma andra.
– När man är skadad är det enda man kan göra att kolla på handboll. Jag försökte ta åt mig av vad andra gjorde, men då kan det vara svårt att hitta tillbaka till sig själv. Jag kommer aldrig att skjuta lika bra som Linnea (Torstenson), jag kommer aldrig att ha lika bra spelsinne som "Bella" (Gulldén), jag kommer aldrig skjuta lika snabbt som (Therese Islas) Helgesson.
– Jag ska göra min grej. Det jag gjorde innan skadan.
Det såg länge ut som att Johanna Ahlm skulle missa VM i Brasilien. Trots allt mer speltid i den danska toppklubben Viborg blev hon inte uttagen till EM-kvalmatcherna mot Slovenien och Tjeckien i oktober.
– Då blev jag verkligen besviken. Jag kände själv att jag hade något att tillföra.
– Sedan blev "Bella" skadad. Då frågade Per (Johansson) om jag var klar. Jag blev sur för att de inte hade koll.
Ahlm bet ihop och gick ut och var bäst på plan mot Slovenien. Om det hade funnits några tvivel huruvida den 24-åriga göteborgskan var en VM-spelare så försvann de den kvällen i Skövde.
Hon är inte nöjd med sin insats i de tre första VM-matcherna.
– Mitt försvarsspel har inte varit övertygande. Jag känner inte att jag har kommit in i det riktigt än. Det kan bero på att jag inte har spelat så mycket. Men förhoppningsvis är jag så rutinerad att det kommer när det behövs.
VM är Ahlms femte stora mästerskap.
– Någon gång ska jag också spela den där finalen. Det kanske inte blir nu, men jag är fortfarande ganska ung.
– När folk pratar om silvret får jag en klump i magen.