Det är så skönt att bo här, man behöver inte oroa sig för att man kanske är på fel plats. Inte bry sig om att en del påstår att framåtandan, framgångarna, framtiden finns någon annanstans.
I Stockholm slipper man det inskränkta med byns starke man som sitter på alla stolar. I Stockholm riskerar stolen alltid att sparkas undan för den som sitter på makten.
I Stockholm behöver man inte störas av att en liten by i en liten sport haft en stormaktstid. Här kan man sträcka sig till att säga att det de gör i Kalmar är rätt bra.
Men Kalmars fem raka topp-femplaceringar är en piss i Nilen mot Edsbyns fem raka guld och sex raka finaler.
Därför ska alla ledare med guldambitioner dra till Hälsingland för att se hur de gjort. Det spelar ingen roll var i världen man håller på, vilken sport man håller på med. Ska framgång bli en följetong handlar det alltid om två saker.
1) Dra upp en långsiktig plan. Hur lätt som helst, Hammarby fotboll gör det någon gång i veckan.
2) Hålla sig till det som bestämdes i punkt ett. Helt omöjligt i kungliga huvudstaden.
För att förstå vad Edsbyn gjort under 00-talet måste man titta på svenska idrottshistorien. Att damlag har långa SM-sviter är inte så ovanligt, på herrsidan är det mer unikt och länge sedan.
I fotboll har det aldrig hänt att ett herrlag tagit mer än fyra raka SM-guld. I handboll har bara Majornas IK (1942-1946) fem raka titlar. I hockey var Djurgården 1962 senaste laget som tog fem guld (av sex) i svit och Alviks basket tog också fem av sex 1967. Lidingös femte (av 16!) volleybollguld kom 1970.
Boltic hade bandys senaste storhetstid, sjunde raka guldet kom 1985.
Det var ett annat land då, en annan tid. Ingen Bosman. Inte samma öppna gränser. Därför är det ännu svårare, ännu mer imponerande, att få till en storhetstid nu.
Och mest imponerande med Edsbyns är att det inte infann sig en mättnad efter första guldet. Eller andra. Eller tredje. Eller fjärde. Eller femte. Vardagsjobbet gjordes hela tiden lika noga och det blev en sjätte final.
Fast. Vad finns att göra i Edsbyn? Sladda med pv-n och spela bandy, sen då?
Resonemanget kan göra Thomas Zetterqvist vansinnig. Edsbyns ordförande rabblar framgångsrika idrottare i orientering, bågskytte, dressyr, dragracing, skidorientering, frisbee, freestyle. Han vill inte höra talas om att i Edsbyn ”finns bara bandy”.
Han säger att det inte finns några enkla förklaringar till Edsbyns storhetstid. Säger att kontinuitet och tradition varit nyckelord, men också förmågan att förädla.
– Vår styrka är att vi kan lyfta lovande 19-åringar till kompletta elitseriespelare. Det finns en oerhörd kompetens i ledarstaben, säger Zetterqvist.
Torbjörn Eriksson är en av ledarna för U 19-laget. Jag frågar hur de gjort för att aldrig slå sig till ro.
– Det gäller att alltid se nya möjligheter, hitta nya sätt att jobba på, nya övningar.
Eriksson är ingen Tobbe Trollkarl. Han har hållit på med gediget hantverk. År efter år efter år.
Och vilket år som helst ska jag ta en sabbatsvinter i Norrland.
Jag ska åka längd varje dag, slalom så ofta som möjligt, njuta av en vinter som kallas riktig och när jag gått och njutit ett par veckor ska jag känna rastlösheten komma krypande och riva sönder mitt inre och som en annan Stockholmare i försöksexil ska jag yra i sömnen om min längtan efter att få gå Hamngatan ner. Bara en enda gång, Hamngatan ner.
Och innan första månaden är över kommer jag att vara hemma igen.
Ännu en stockholmare som torskat mot rastlösheten.