Ellinor, Johanna och Shekeyrah är tre alldeles vanliga hästtjejer. Ingen av dem äger en egen häst och de åker inte världen runt för att tävla.
För dem är inte VM, OS eller något annat mästerskap drivkraften. De hittar lusten att fortsätta i de små sakerna. Som i en lyckad ridlektion eller en stund av närhet med någon av hästarna.
Men hyllningen av det som brukar kallas för de mjuka värdena ska inte tas som ett bevis för att de här tjejerna saknar ambitioner.
Den illusionen spricker direkt när vi möter Ellinor, Johanna och Shekeyrah. Det här är tre tuffa och beslutsamma tjejer. Utan minsta tvekan hanterar de egensinniga och starka djur, och de har både drömmar och mål med sin ridning.
– Jag vill hela tiden lära mig nya saker, säger Johanna bestämt.
Därför jobbar Johanna extra både i stallets cafeteria och som ledsagare på lördagarnas nybörjarlektioner. Det ger henne bonuspengar som hon kan använda till att ta flera lektioner än de som mamma betalar åt henne.
– Men ibland betalar mamma extralektionerna också eftersom hon har märkt hur viktigt det här är för mig, säger Johanna.
Johanna och Ellinor är väldigt aktiva i klubbens ungdomssektion, och Shekeyrah deltar gärna i de aktiviteter som ungdomssektionen ordnar.
– Det är ett perfekt sätt att lära känna dem som är i stallet regelbundet.
Trots att alla tre tjejerna älskar sitt liv på ridskolan finns drömmen om en egen häst alltid närvarande.
– Skulle jag skriva en önskelista till jul är det klart att jag egentligen överst vill skriva en egen häst, säger Ellinor.
Men Ellinor vet att det just nu är en ouppnåelig dröm. Det kostar helt enkelt för mycket pengar. Så ser verkligheten ut för majoriteten av landets alla hästtjejer. Att köpa en stor häst, som är utbildad och som kan tävla i lägre klasser, kostar från 25.000 kronor och uppåt.
Till det kommer kostnader för stallhyra, hovslagare, lektioner för privattränare, foder, utrustningen och eventuella besök hos veterinären. Stora pengar för alla familjer.
Men den krassa verkligheten behöver inte döda drömmar. I stället kan den skapa kreativitet och alternativa lösningar för att nå målet.
– Efter gymnasiet vill jag försöka få jobb på någon hästanläggning i Tyskland. Efter några år där kanske jag har lyckats spara ihop så mycket att jag kan köpa en egen häst, säger Ellinor.
Johanna är lika säker på att hon en dag är stolt ägare till en alldeles egen häst.
– Tidigare var det en dröm, numera är det ett mål. Någon gång i framtiden ska jag ha en egen häst. När jag blir äldre hoppas jag att jag har ett jobb som gör att jag har råd och tid att ha en egen häst. Och då skulle jag gärna tävla också, säger hon.
Tills de når sitt mål kan en egen sköthäst stilla den värsta längtan.
Johanna får något drömskt i blicken när vi pratar om hur det är att bli utsedd till skötare.
– Jag minns hur stolt jag var när jag för första gången fick bli skötare åt en av lektionshästarna. Jag åkte och köpte nya ryktsaker, eftersom jag ville att allt skulle vara nytt och fräscht, säger Johanna.
De flesta ridskolor har någon form av skötarsystem. Efter ett antal år på ridskolan kan de mest intresserade och aktiva eleverna få möjligheten att bli skötare åt en av stallets lektionshästar. Det kan till exempel innebära allt från att ha det totala ansvaret för hästen under en fast dag i veckan, till att ha ansvar för att både hästen och boxen är rena och fina under helgen.
Att bli skötare åt en ridskolehäst är ett sätt för eleverna att pröva på hur det är att ha en egen häst. Det ger dem en insikt om hur mycket tid det tar, och hur mycket ansvar det är.
Men skötarsystemet ger också ridskoletjejer möjligheten att få uppleva hur stor lyckan är när relationen med hästen utvecklas. Hur nära häst och ryttare kan komma varandra och vilka starka band som kan skapas.
– Det finns inget bättre än när min sköthäst känner igen mig och börjar gnägga när jag kommer till hagen, säger Shekeyrah.
– Det blir en helt annan känsla när man har en speciell häst att ta hand om. För oss som inte har en egen häst är det här perfekt, fyller Johanna i.
Johanna tystnar en stund innan hon fortsätter:
– Nja, kanske inte perfekt. Perfekt vore att ha en egen häst, men det här är åtminstone det näst bästa.
En eftermiddag i veckan har tjejerna en inbokad ridlektion som varar i en timme. Men det är bara en bråkdel av den sammanlagda tid som de tillbringar tillsammans med hästarna och vännerna i stallet.
Fem dagar i veckan tar Ellinor och Shekeyrah bussen till ridskolan. Johanna tvingas i höst nöja sig med fyra dagar i veckan.
– Det är så mycket i skolan just nu, säger Johanna.
Vid varje tillfälle tillbringar de minst ett par timmar i stallet. För även om de själva inte rider finns det alltid något att göra. En häst att rykta, en box att göra ren eller bara en stunds gemenskap med vännerna.
– Klart att det finns de som undrar varför man håller på, men för mig är det som att komma hem när jag kommer hit. Det är i stallet som jag har de flesta av mina vänner, säger Shekeyrah.
– Jag tycker att det är avslappnande att komma hit. Här behöver jag inte oroa mig för något. Allt fokus är på hästen, inte på mig. Jag kan bara vara. Har jag till exempel haft ett jobbigt prov i skolan är det en befrielse att komma till stallet. Det är som att kliva in i en helt annan värld, fyller Johanna i.