Skadade stavhopparen Angelica Bengtsson har satt upp en OS-deadline. I april bör hon vara i gång och tävla, annars tvingas hon avstå London. ”Är man frisk till april, då har man nog med tid att bygga upp tekniken för utomhussäsongen”, säger hon.
I torsdags satte Jelena Isinbajeva världsrekord när hon vann friidrottsgalan i Globen.
Den tävlingen fick Angelica Bengtsson följa från tv:n i samband med ett läkarbesök i Umeå.
18-åringen som tog guld i junior-VM 2010, satte ungdomsvärldsrekord och blev Årets nykomling på Idrottsgalan 2011, har haft stora skadeproblem.
En inflammation i knävecken gör att hon missar inomhus-VM i Istanbul om ett par veckor. Läget är ändå betydligt bättre än för någon månad sedan.
– För en månad sedan så kände jag: ”vi skiter i allting”. Nu känner jag mig lugn och vet vad vi ska göra nu, säger hon.
Rent praktiskt betyder det att få upp styrkan i knäna. Hon har fått bevis i form av personligt rekord i knäböj, 90 kilo, och betydligt starkare ben.
– På den här korta tiden har jag kommit långt framåt. Tidigare kunde jag knappt ligga ned och lyfta på benet. Nu kan jag lyfta två kilo.
Bengtsson har precis kontrakterats för ett stort sponsorskap med ett företag med konsumentprodukter. Det tillsammans med Sveriges olympiska kommitté (SOK).
OS är också hennes stora mål även om tiden börjar att bli knapp.
– Är man inte frisk till april så känns det svårt att göra en utomhussäsong. Ska jag vara med på OS så måste jag vara med på någon tävling innan junior-VM (Lille, 6-10 juli).
Hur är det att stå bredvid och inte kunna tävla?
– När jag inte visste vad det var, då var det mycket man tänkte framåt i tiden och grävde ned sig över. Som att andra som jag slagit förut hoppade högt. Som Holly Bleasdale, henne slog jag förut, nu hoppar hon 4,75 och upp till 4,86. Det var jobbigt.
– Nu när jag vet vad som är felet är det lättare att leva i nuet.
Vad har du för förhoppningar inför OS?
– När innesäsongen började så sade pappa och jag ”att nu måste vi träna varje dag”, ett missat pass betyder så mycket. Men nu är det jättemånga pass som jag missat.
– Då var målsättningen att nå OS-final. Nu är det väl bara att komma dit och göra så bra som möjligt men ändå hoppas på final.